Konventionen mellan Sverige och Indien omfattar bara den del av socialförsäkringen som handlar om pensionsförmåner.
Konventionen mellan Sverige och Indien är en så kallad pensionskonvention. Konventionen trädde ikraft den 1 augusti 2014. Konventionens lydelse framgår av lagen (2013:524) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien. Förarbetena till ändringen finns i prop. 2012/13:117.
För Sveriges del omfattar konventionen följande pensionsanknutna förmåner:
För övriga förmåner från socialförsäkringen, t.ex. sjukpenning- och föräldrapenningförmåner gäller i stället reglerna i svensk intern lagstiftning.
Eftersom konventionen bara reglerar pensionsförmåner är det enbart de socialavgifter som finansierar pensionssystemet som är berörda av konventionen. För svensk del gäller det:
Det är Försäkringskassan som beslutar hur stor del av sjukförsäkringsavgiften som ska betalas. För 2018 har andelen beslutats till 1,87 procent (Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2017:13).
Huvudregeln i konventionen innebär att en arbetstagare som arbetar inom en avtalsslutande stat endast ska omfattas av arbetslandets socialförsäkringslagstiftning (artikel 6). Det oavsett var personen i fråga är bosatt eller var arbetsgivaren har sitt säte. Till följd härav ska då socialavgifter betalas i arbetslandet. Från denna regel finns det undantag.
Konventionen är en så kallad avsiktskonvention. Det är avsikten vid utsändningstillfället som avgör försäkringstillhörigheten. Om en person som normalt arbetar som anställd hos en arbetsgivare i en av konventionsstaterna, sänds ut av denna arbetsgivare för arbete till den andra staten för en period som inte förväntas vara längre än 24 månader, ska personen vara fortsatt omfattad av lagstiftningen i den utsändande staten. Arbetet ska utföras för arbetsgivarens räkning i den andra staten (artikel 7).
Om arbetet fortsätter efter 24 månader får de behöriga institutionerna komma överens om att den utsände får fortsätta att omfattas av den utsändande statens lagstiftning under ytterligare 24 månader.
Eftersom konventionen bara behandlar pensionsförmåner är det de pensionsanknutna arbetsgivaravgifterna som ska betalas i Sverige. Svensk intern rätt styr betalningen av de övriga avgifterna.
Den utsände omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning enligt såväl konventionen som svensk lag. Inkomsten är pensionsgrundande och alla arbetsgivaravgifter ska betalas i Sverige.
Den utsände omfattas av det svenska pensionssystemet och inkomsten är pensionsgrundande. Arbetsgivaren ska bara betala de pensionsanknutna avgifterna i Sverige inklusive allmän löneavgift. I övrigt gäller lagstiftningen i Indien.
Den utsände omfattas helt av lagstiftningen i Indien. Inga arbetsgivaravgifter i Sverige. Observera dock att det finns en möjlighet för länderna att komma överens om att den anställde, som har varit utsänd i två år, ska omfattas av det utsändande landets socialförsäkring i ytterligare 24 månader.
Den anställde omfattas inte av någon del av den svenska socialförsäkringen vare sig enligt konventionen eller enligt intern rätt. Inga arbetsgivaravgifter ska betalas i Sverige.
Den anställde omfattas av svensk socialförsäkring förutom det svenska pensionssystemet. Inkomsten är då inte pensionsgrundande. Arbetsgivaren ska betala de ej pensionsanknutna arbetsgivaravgifterna, dvs. viss andel av sjukförsäkringsavgiften, föräldraförsäkrings-, arbetsmarknads- och arbetsskadeförsäkringsavgiften.
Den anställde omfattas av svensk socialförsäkring från första arbetsdagen. Den indiske arbetsgivaren ska betala alla arbetsgivaravgifter i Sverige. Om arbetsgivaren saknar fast driftställe här ska allmän löneavgift inte betalas. Observera dock att det finns en möjlighet för länderna att komma överens om att den anställde som har varit utsänd i två år ska omfattas av det utsändande landets socialförsäkring i ytterligare 24 månader.
Utsändningen ska styrkas med ett utsändningsintyg som utfärdas av den behöriga myndigheten. I Sverige är det Försäkringskassan som utfärdar utsändningsintyg.
Det finns inte några övergångsbestämmelser till konventionen med Indien. Omfattas inte personen, som sänds ut till Indien, av svensk socialförsäkring den 1 augusti 2014 kan konventionen således inte tillämpas.
Utsändning enligt socialförsäkringsbalken, SFB, upphör om utsändningen är längre än ett år, 6 kap. 4 § SFB. Socialförsäkringsbalken möjliggör bara utsändning i högst ett år (undantag statsanställda). Svensk försäkringstillhörighet upphör redan vid utsändningens början om det redan då är klart att utsändningen kommer vara längre än ett år. Omfattas personen inte av svensk försäkring kan således inte konventionen tillämpas. Om försäkringen upphör när personen arbetar i Indien så går det inte att få en prövning av utsändning till Indien enligt konventionen förrän personen blivit omfattad av svensk försäkring igen.
Anställda som den 1 augusti 2014 är utsända till Indien kortare tid än ett år kan komma att omfattas av konventionens utsändningsregler. men detta är något som Försäkringskassan beslutar.