Vilka personer intar ställning som parter i ett ärende?

Vad menas med sökande, klagande eller annan part?

Partsbegreppets innehåll har inte närmare behandlats i förarbetena till den nu gällande förvaltningslagen. Ledning får därför i stället sökas i förarbetena till den äldre förvaltningslagen (prop. 1971:30 s. 442).

Här framhålls att med ”sökande” torde menas den som gjort en ansökan eller annan framställning vilken i något avseende rör hans offentligrättsliga ställning.

Som ”klagande” bör räknas inte bara den som överklagat ett beslut utan i regel också andra som klagar över beslutet om de är berättigade att göra det.

Med beteckningen ”annan part” avses den som intar en ställning som är jämförbar med sökandens eller klagandens, t.ex. en förklarande. Med förklarande part menas t.ex. den som är föremål för ett tillsynsärende hos en myndighet.

Genom att välja uttryckssättet ”sökande, klagande eller annan part” har lagstiftaren antytt att det inte räcker med att saken på ett eller annat sätt angår en person. Härutöver krävs att personen har förvärvat ställning som part. Det ska också framhållas att en myndighet inte har någon skyldighet att på eget initiativ efterforska om det vid sidan av den som är sökande, klagande eller motpart i ett ärende finns någon annan berättigad intressent. Utanför partsbegreppet faller som regel en anmälare eller förslagsställare, dvs. den som tar initiativet till en åtgärd av en myndighet genom att anmäla ett visst förhållande eller den som lämnar ett förslag till myndigheten (Hellners-Malmqvist, 2010, Förvaltningslagen med kommentarer s. 35 och 36).

Parter har rättigheter

Av flera av förvaltningslagens bestämmelser följer att den som har ställning som part också ges vissa rättigheter, t.ex. rätt till insyn i utredningsmaterialet (16 § FL) och rätt att lämna uppgifter muntligen (14 § första stycket FL).