Stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet

Befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet

Ett stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet behandlas skattemässigt som ett lån så länge återbetalningsskyldigheten kvarstår. Om näringsidkaren helt eller delvis befrias från åter-betalningsskyldigheten sker dock beskattningen enligt i stort sett samma principer som gäller för näringsbidrag.

Vad som gäller om en näringsidkare helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten för ett stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet, som han eller hon har fått för näringsverksamheten, framgår av 29 kap. 9–13 §§ IL.

Osäkra framtida händelser

Ett stöd uppfyller inte förutsättningarna för näringsbidrag om återbetalningsskyldigheten för stödet är kopplad till osäkra framtida händelser, t.ex. projektets resultat (prop. 1982/83:94, s. 72).

Efterskänkt belopp

Ett efterskänkt belopp ska inte tas upp om stödet har använts för en utgift som inte ska dras av, vare sig omedelbart eller i form av värdeminskningsavdrag.

Om stödet däremot har använts för en utgift som ska dras av, omedelbart eller i form av värdeminskningsavdrag, så ska det efterskänkta beloppet tas upp (29 kap. 10 § IL, 29 kap. 11 § IL).

Stöd för tillgång som skrivs av

Om ett stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet har använts för att anskaffa en tillgång som skrivs av genom värdeminskningsavdrag, och stödet efterskänks, får den skattskyldige göra ett extra värdeminskningsavdrag. Detta ska motsvara det efterskänkta beloppet samma år som beloppet ska tas upp som intäkt. Det innebär att avskrivningsunderlaget minskar med motsvarande belopp. Det extra värdeminskningsavdraget får inte överstiga det skattemässiga värdet på tillgången (29 kap. 12 § IL).

När man inte kan utreda vad stödet använts till

Om det inte kan utredas vad stödet har använts till, ska man utgå ifrån att det har använts till utgifter som ska dras av omedelbart. Det efterskänkta beloppet ska då tas upp (29 kap. 13 § IL).