Delgivningssätt

De olika delgivningssätten

Delgivning enligt delgivningslagen sker enligt 2 § tredje stycket DelgL genom

• vanlig delgivning
• muntlig delgivning
• förenklad delgivning
• särskild delgivning med juridisk person
• stämningsmannadelgivning
• kungörelsedelgivning.

Delgivningstidpunkterna behandlas i anslutning till varje delgivningssätt.

Vanlig delgivning

Vid vanlig delgivning skickas eller lämnas den handling som ska delges till delgivningsmottagaren (16 § DelgL).

Delgivning är tillåten både per post och t.ex. genom att en budfirma överlämnar handlingen som ska delges. Regleringen är teknikneutral men endast en myndighet får skicka handlingen på elektronisk väg (17 § andra stycket DelgL). Mejl och sms är exempel på handlingar som skickas på elektronisk väg. Det bör påpekas att höga krav måste ställas på säkerhet när handlingar som omfattas av sekretess eller som annars innehåller känsliga personuppgifter sänds på elektronisk väg.

Vanlig delgivning kan användas vid all delgivning (17 § första stycket DelgL).

En myndighet ska inom ramen för detta sätt på begäran från en annan myndighet medverka till att den som ska nås genom vanlig delgivning får handlingen överlämnad personligen, om arbetets behöriga gång tillåter detta och det inte är olämpligt (7 § DelgF).

Delgivningstidpunkt

Vanlig delgivning har skett när den eller de som ska delges har mottagit handlingen (18 § första stycket DelgL). Mottagandet ska bekräftas (6 § DelgF) men det finns inget formkrav. Ett vanligt sätt att bekräfta är att mottagaren undertecknar ett mottagningsbevis eller delgivningskvitto och sänder det tillbaka. Enligt förarbetena kan mottagandet bevisas på annat vis än genom bekräftelse, t.ex. att mottagaren vägrat skriva under ett mottagningsbevis (prop. 2009/10:237 s. 239). Muntlig bekräftelse kan godas och ska inte blandas ihop med delgivningsformen muntlig delgivning.

Den som ska delges kan låta ett bud hämta handlingen, t.ex. när handlingen har skickats i ett rekommenderat brev. I sådana fall anses delgivningsmottagaren ha fått del av handlingen vid den tidpunkt då budet har hämtat försändelsen (18 § andra stycket DelgL).

Muntlig delgivning

Muntlig delgivning sker genom att innehållet i den handling som ska delges läses upp för delgivningsmottagaren. Muntlig delgivning får även avse en kallelse, ett föreläggande eller ett annat beslut som ännu inte har fått skriftlig form (19 § första stycket DelgL).

Hela innehållet i handlingen måste läsas upp. Det är inte godtagbart att läsa upp delar av handlingens innehåll. När innehållet i handlingen har lästs upp ska mottagaren upplysas om att delgivning skett.

Den här formen av delgivning bör användas när innehållet i handlingen är någorlunda kort och mottagarens situation i övrigt är lämplig för muntlig delgivning.

Handlingen eller beslutet ska, sedan det har fått skriftlig form, skickas eller lämnas till delgivningsmottagaren om det kan ske och inte bedöms onödigt (19 § andra stycket DelgL).

Muntlig delgivning får inte användas när en handling som inleder ett förfarande ska delges, t.ex. en stämningsansökan (20 § andra stycket DelgL).

Delgivningstidpunkt

Muntlig delgivning har skett när innehållet i den handling som ska delges lästs upp för mottagaren (21 § DelgL).

Förenklad delgivning

Förenklad delgivning bygger på tanken att den enskilda som känner till att det finns ett ärende eller mål vid en myndighet måste bevaka sin post och anmäla adressändringar m.m. till myndigheten.

Förenklad delgivning sker genom att den handling som ska delges skickas till delgivningsmottagaren och att ett kontrollmeddelande därefter skickas med information om att handlingen har skickats (22 § DelgL). Ett krav är att kontrollmeddelandet ska skickas närmast följande arbetsdag, till samma adress. En arbetsdag är i normalfallet varje vardag. Undantag är allmänna helgdagar, midsommarafton, julafton och nyårsafton. Med dubbla försändelser minimeras risken för att handlingen försvinner på vägen till delgivningsmottagaren.

Handlingen och kontrollmeddelandet ska skickas till mottagarens senast kända adress (23 § första stycket DelgL). Om mottagarens senast kända adress inte kan användas får handlingen och kontrollmeddelandet skickas till mottagarens folkbokföringsadress, om en sådan finns och den skiljer sig från den förstnämnda adressen (23 § andra stycket DelgL). Kan folkbokföringsadressen inte användas finns det möjlighet att använda kungörelsedelgivning.

Med känd adress menas den som delgivningsmottagaren har lämnat eller som tidigare använts i målet eller ärendet. Bestämmelsen är teknikneutral och utesluter inte att handlingarna och kontrollmeddelandet skickas med mejl. Det är däremot inte möjligt att exempelvis skicka handlingen via vanlig post och kontrollmeddelandet på elektronisk väg.

Förenklad delgivning får endast användas av en myndighet vid delgivning av handlingar i ärenden och mål till den som är part eller har liknande ställning, om hen har fått information av myndigheten om att delgivningssättet kan komma att användas i ärendet eller målet (24 § första stycket DelgL). Av förarbetena till delgivningslagen framgår att hänvisningen till part eller den som har liknande ställning i mål eller ärende är avsedd att täcka in alla som har partsliknande ställning i ett mål eller ärende, d.v.s. även dem som uppträder i mål och ärenden som har initierats av den handläggande myndigheten. Informationen ska innehålla uppgifter om vad förenklad delgivning innebär och att myndigheten kan komma att delge handlingar i ärendet eller målet på detta sätt (prop. 2009/10:237 s. 243).

Huvudregeln är att information om förenklad delgivning lämnas i varje mål eller ärende och i varje instans.

Förenklad delgivning får inte användas när en handling som inleder ett förfarande ska delges, t.ex. en stämningsansökan (24 § andra stycket DelgL).

I vissa situationer är dock förenklad delgivning tillåten även när handlingen inleder ett förfarande. Det gäller t.ex. i mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Vidare får förenklad delgivning i vissa fall användas i överinstans och vid stämning i brottmål.

Information om att förenklad delgivning kan komma att användas ska delges genom vanlig delgivning, muntlig delgivning, särskild delgivning med juridisk person eller vissa former av stämningsmannadelgivning (25 § första stycket DelgL). Andra former av delgivning än de som nämnts får inte användas.

Om myndigheten skickar information om förenklad delgivning i nära anslutning till att den enskilda lämnat in en handling i ärendet eller målet, behöver inte informationen delges (25 § andra stycket DelgL).

Delgivningsformen kan i det enskilda fallet framstå som olämplig (jfr 4 § andra stycket DelgL). Om t.ex. personen som ska delges inte verkar förstå vad som förväntas av hen eller att personen på ett trovärdigt sätt uppger sig vara bortrest, får andra delgivningssätt tillämpas. Detsamma kan gälla när det gått lång tid sedan myndigheten kommunicerade senast med personen (prop. 2009/10:237 s. 133 f.).

Om det finns någon särskild anledning att befara att en handling som översänts genom förenklad delgivning inte kommer att nå den som söks, ska inte denna delgivningsmetod användas (NJA 2017 s. 252).

Delgivningstidpunkt

Förenklad delgivning har skett när två veckor har förflutit från det att handlingen skickades. Det krävs alltså inte att den sökte faktiskt ska ha fått del av handlingen. Detta gäller dock inte om det med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att handlingen har kommit fram inom denna tid. Det mest typiska exemplet på när förenklad delgivning inte kan anses ha skett är att delgivningshandlingen kommer i retur med postbefordringsföretagets påskrift att adressaten är okänd på angiven adress eller har flyttat utan att begära eftersändning. Om endast kontrollmeddelandet kommer i retur så kan detta i vissa fall tala för att inte heller handlingen har kommit fram dit den skickats. En annan situation är när delgivningsmottagaren hör av sig till myndigheten och uppger att kontrollmeddelandet men inte delgivningsförsändelsen har kommit fram. Om det inte finns särskild anledning att betvivla riktigheten i uppgiften, så har förenklad delgivning i ett sådant fall inte skett (prop. 2009/10:237 s. 245).

En ytterligare förutsättning för att förenklad delgivning ska ha skett är att kontrollmeddelandet måste ha skickats på föreskrivet sätt (26 § DelgL). Om delgivningsmottagaren t.ex. ringer och bekräftar mottagandet vid en tidigare punkt, gäller i stället denna faktiska delgivning som delgivningstidpunkt.

Särskild delgivning med juridisk person

Särskild delgivning med juridisk person sker genom att den handling som ska delges skickas till den juridiska personen och följs av ett kontrollmeddelande som upplyser om att handlingen har skickats (27 § DelgL). Liksom i fråga om förenklad delgivning föreskrivs att kontrollmeddelandet alltid måste skickas närmast följande arbetsdag efter det att handlingen har skickats.

Vid särskild delgivning med juridisk person ska handlingen och kontrollmeddelandet skickas till den postadress som är registrerad för den juridiska personen i ett sådant register som anges i 29 § DelgL (28 § DelgL).

Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats – i samma delgivningsärende. Det får även användas eller om ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst. Detta gäller, enligt 29 § DelgL, vid delgivning med

1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret
2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret
3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret
4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret
5. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade i försäkringsregistret
6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret
7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativregistret.

Utgångspunkten är att man ska göra ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning innan man får använda sig av särskild delgivning med juridisk person. Vilket av de två sätten får bedömas med utgångspunkt i det enskilda fallet.

Delgivningsförsöket måste ske på ett ändamålsenligt sätt. Om myndigheten känner till att ställföreträdaren för den juridiska personen brukar nås på en annan adress än den registrerade, bör delgivning genomföras på den adressen. Däremot behöver inte myndigheten efterforska någon annan adress än den registrerade. Inget hindrar att myndigheten också försöker med muntlig delgivning eller stämningsmannadelgivning, men dessa former kan inte i sig utgöra grund för en särskild delgivning (prop. 2009/10:237 s. 246).

Om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning bedöms som utsiktslöst, kan särskild delgivning med juridisk person användas utan att något delgivningsförsök har gjorts. Exempel på en sådan situation är att det inte finns någon registrerad ställföreträdare eller särskild delgivningsmottagare eller att det saknas aktuell postadress till dessa personer. Däremot är det inte tillräckligt att vanlig delgivning i brist på bekräftelse av mottagandet har misslyckats i ett annat ärende. Av 4 § DelgL följer att myndigheter inte ska använda denna delgivningsmetod om man känner till att registrerade adresser inte fungerar vid delgivning, utan i stället kan då kungörelsedelgivning tillgripas, om övriga villkor för den delgivningsmetoden är uppfyllda (prop. 2009/10:237 s. 246 f.).

För att kunna använda särskild delgivning med juridisk person krävs att den aktuella juridiska personen rent faktiskt är registrerad hos Bolagsverket, som är den myndighet som för de register som nämns i 29 § DelgL.

Det kan poängteras att alla former av juridiska personer inte omfattas av delgivningssättet, t.ex. utesluts stiftelser. Då kan kungörelsedelgivning vara enda möjligheten.

Delgivningstidpunkt

Särskild delgivning med juridisk person har skett när två veckor har förflutit från det att handlingen skickades, om kontrollmeddelandet skickats i rätt tid och det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att handlingen före den angivna tidens utgång har kommit fram till den juridiska personens postadress (30 § DelgL).

Om delgivningshandlingen kommer i retur och postbefordringsföretaget har antecknat ”adressat okänd” eller ”avflyttad utan eftersändning”, har delgivningen inte genomförts korrekt. Kommer kontrollmeddelandet tillbaka så kan det tala för att delgivningshandlingen inte heller nått fram till delgivningsmottagaren(prop. 2009/10:237 s. 248).

Stämningsmannadelgivning

Delgivning genom stämningsman sker genom att en person som har behörighet enligt delgivningslagen (40 § DelgL) lämnar den handling som ska delges på något av de sätt som anges i 32–38 §§ DelgL och dokumenterar åtgärden (31 § DelgL).

I 40 § DelgL framgår vilka som har behörighet att utföra stämningsmannadelgivning.

Paragrafen delar in personer med delgivningsbehörighet i två kategorier. Dels de som har full stämningsmannabehörighet, dels de som endast har begränsad stämningsmannabehörighet.

I första stycket räknas de personkategorier upp som har full stämningsmannabehörighet, d.v.s. de som kan utföra all slags stämningsmannadelgivning. Bland dessa kategorier finns också anställda vid Skatteverket. Skatteverket har internt beslutat att begränsa befogenheten till särskilda förordnade tjänstemän samt de vars arbete normalt kan inbegripa stämningsmannadelgivningar. Även anställda vid auktoriserade delgivningsföretag är behöriga att utföra sådan delgivning. Auktorisation av delgivningsföretag regleras i en separat lag: lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag.

Andra stycket innehåller en uppräkning av personalkategorier som har begränsad stämningsmannabehörighet. Dessa har endast behörighet att utföra stämningsmannadelgivning med personer som är intagna på den anstalt eller inrättning där de tjänstgör.

Det finns även olika situationer beskrivna för hur delgivning ska ske och det är den som fått i uppdrag från myndigheten att utföra stämningsmannadelgivning som avgör vilken variant som ska användas:

• delgivning när delgivningsmottagaren påträffas (32–33 §§ DelgL)
• delgivning när handlingen lämnas till annan person än delgivningsmottagaren (34–37 §§ DelgL)
• delgivning när handlingen lämnas i eller nära anslutning till delgivningsmottagarens adress där hen är stadigvarande bosatt (38 § DelgL).

Handlingen ska lämnas till mottagaren när man påträffar hen. Om personen vägrar att ta emot handlingen ska den lämnas kvar på platsen om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna (32 § DelgL). Det är i stort sett alltid olämpligt att lämna handlingen på allmän plats.

Om den handling som ska delges inte finns tillgänglig när en delgivningsmottagare påträffas, får vid stämningsmannadelgivning i stället ett skriftligt meddelande med uppgifterna i handlingen delges (33 § DelgL). Av förarbetena framgår att ett skriftligt meddelande med uppgifterna i handlingen får överlämnas i stället för handlingen om denna inte finns tillgänglig vid delgivningstillfället. Meddelandet måste innehålla samtliga uppgifter av betydelse för delgivningen (prop. 2009/10:237 s. 249). Myndigheten ska skicka eller lämna handlingen till delgivningsmottagaren efter att meddelandet har lämnats om det kan ske och inte bedöms onödigt. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller vid muntlig delgivning.

När handlingen lämnas till annan person än delgivningsmottagaren kallas det surrogatdelgivning.

När man inte påträffar delgivningsmottagaren i hens stadigvarande bostad, får handlingen lämnas till en vuxen medlem som tillhör samma hushåll som delgivningsmottagaren. En förutsättning är att personen som tar emot handlingen påträffas i eller i omedelbar anslutning till bostaden (35 § DelgL). Om den som ska delges är folkbokförd på adressen saknar självständig betydelse, men uppgiften kan naturligtvis vara en omständighet att beakta (NJA 1988 s. 89). Den som fyllt 18 år är att anse som en vuxen person.

En fastighetsägare eller liknande ska på begäran av den som utför stämningsmannadelgivningen upplysa om den sökte bor på fastigheten eller i lägenheten eller på något annat sätt disponerar utrymme där (43 § DelgL). Om delgivningsmottagaren inte påträffas på sin arbetsplats under sin vanliga arbetstid får handlingen lämnas till hens arbetsgivare (36 § DelgL). Arbetsgivaren är skyldig att upplysa om bl.a. den eftersöktes vanliga arbetstid (44 § DelgL). Med arbetsgivare avses en person i företagsledande eller därmed jämförlig ställning eller chefen för den personaladministrativa verksamheten på delgivningsmottagarens arbetsplats.

Den som tagit emot delgivningshandlingen vid surrogatdelgivning ska se till att lämna handlingen så snart det kan ske till delgivningsmottagaren. Den som utför delgivningen ska informera om denna skyldighet när hen lämnar över handlingen (37 § DelgL). Även om den som tagit emot handlingen inte lämnar över handlingen påverkar inte detta giltigheten av delgivningen (prop. 2009/10:237 s. 251).

Surrogatdelgivning får bara ske med den som samtycker och som inte är motpart i samma ärende eller mål. En underrättelse om att surrogatdelgivning skett och till vem handlingen har överlämnats, skickas av den som utför stämningsmannadelgivningen till delgivningsmottagaren (34 § DelgL). Hur det sker är inte reglerat i delgivningslagen men av 15 § DelgF framgår att det ska vara till senast kända adress. Stämningsmannadelgivning kan också ske genom att handlingen lämnas i eller på lämplig plats i anslutning till där mottagaren stadigvarande bor, så kallad spikning. Spikning får enligt 38 § DelgL ske om följande förutsättningar finns:

• Delgivningsmottagaren påträffas inte på platsen.
• Handlingen kan inte lämnas enligt 34–36 §§ DelgL, d.v.s. genom surrogatdelgivning.
• det inte kan klarläggas var delgivningsmottagaren uppehåller sig
• det med beaktande av vad som har framkommit i det aktuella delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att hen har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Delgivningstidpunkt

Stämningsmannadelgivning har skett när handlingen enligt 32 § DelgL har lämnats till den person som är delgivningsmottagare. Om hen vägrat att ta emot handlingen, har delgivningen skett i och med överlämnandet eller försöket att lämna över handlingen. Detsamma gäller när ett meddelande med handlingens innehåll lämnas enligt 33 § DelgL. Även vid spikning enligt 38 § DelgL har stämningsmannadelgivning skett när handlingen har lämnats på föreskrivet sätt. Surrogatdelgivning har skett först vid den tidpunkt när både handlingen har lämnats och underrättelse har skickats till delgivningsmottagaren med information om delgivningen och om vem som har tagit emot handlingen (39 § DelgL).

Bestämmelser om intygs legala bevisverkan som fanns i gamla delgivningslagen (1970:428) i samband med stämningsmannadelgivning har tagits bort. I stället gäller fri bevisprövning av ett intyg om genomförd delgivning. Dock anges i förarbetena till delgivningslagen att sådana intyg kan förväntas godtas, om inte några särskilda omständigheter talar i annan riktning (prop. 2009/10:237 s. 163).

Rätt att få tillträde

Anställda vid bl.a. Skatteverket och Kronofogden har rätt att få tillträde till enskilt område som inte utgör bostad, d.v.s. även arbetsplats och trappuppgång till ett flerfamiljshus, för att utföra stämningsmannadelgivning (46 § första stycket DelgL). Polismyndigheten ska lämna biträde om t.ex. Skatteverket vägras tillträde och verket begär biträde av Polismyndigheten (46 § andra stycket DelgL). För tillträde till bostad krävs förutsättningar för husrannsakan.

Kungörelsedelgivning

Delgivning på detta vis betyder att myndigheten beslutar att handlingen som ska delges hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på annan plats. Detta ges spridning genom att ett meddelande om detta och om att handlingens huvudsakliga innehåll kungörs inom tio dagar från beslutet om kungörelse (47 § DelgL).

Huvudregeln är att kungörelsen ska annonseras i Post- och Inrikes Tidningar (48 § andra stycket respektive 50 § andra stycket DelgL). Om det finns skäl till det ska meddelandet dessutom införas i ortstidning. Om ytterligare en kungörelse görs i samma ärende eller mål, får myndigheten välja bort annonsering och istället anslå meddelandet i myndighetslokalerna (48 § andra stycket DelgL). Kungörelsedelgivning när en juridisk person inte har fullgjort sin registreringsplikt behöver inte meddelas i ortstidning, endast i Post- och Inrikes Tidningar (50 § andra stycket DelgL).

Post– och Inrikes Tidningar publiceras numera enbart på internet, genom Bolagsverkets försorg.

När får kungörelsedelgivning ske?

Vid tre olika situationer kan kungörelsedelgivning för fysiska personer användas:

1. när den person som är delgivningsmottagare saknar känd hemvist och det inte heller kan klarläggas var hen uppehåller sig
2. om förutsättningarna för stämningsmannadelgivning enligt 38 § DelgL, d.v.s. spikning, är uppfyllda
3. om förutsättningarna för att använda förenklad delgivning i och för sig är uppfyllda men mottagaren har underlåtit att anmäla uppgift om aktuell adress till såväl den myndighet som handlägger ärendet eller målet som till Skatteverket för folkbokföring (jfr 25 § FOL).

I första punkten avses med hemvist stadigvarande bostad och vilken utredning som krävs för avsaknad av bostad och att det inte är klarlagt var hen uppehåller sig får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (prop. 2009/10:237 s. 178 och s. 190).

Andra punkten innebär att delgivningssättet kan tillämpas som ett alternativ till spikning men inte till surrogatdelgivning. Personens hemvist är känt men det är oklart var personen uppehåller sig. Det finns ingen vuxen medlem i hushållet och det finns ingen arbetsplats där delgivning kan ske. Det ska dessutom finnas samma misstanke som vid spikning om att hen har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Regelverket ger ingen direkt vägledning, mer än 4 § DelgL, i vilket delgivningssätt, kungörelse eller spikning, som ska väljas. Bedömningen ska dock ske bl.a utifrån sannolikheten för att den sökte får kännedom om handlingen. Även hur lång tid det har gått sedan personen synts till vid bostaden påverkar. För spikning talar att hen synts till senaste månaden. Om det var mer än en månad sedan men det är inte bevisat att hen har avflyttat, tillämpas kungörelsedelgivning (prop. 2009/10:237 s. 181 f. och s. 190).

Tredje punkten blir tillämplig när delgivningsmottagaren skulle kunna bli föremål för förenklad delgivning men att aktuell adress saknas efter och därmed förhindrar en användning av den delgivningsformen. Personen har sålunda flyttat under handläggningen men har varken meddelat myndigheten eller folkbokföringen. I sådant läge har lagstiftaren ansett att det ligger på delgivningsmottagaren att hålla sig underrättad om vad som händer i ärendet eller målet och att det vore orimligt att i sådan situation begära att myndigheten ska göra omfattande efterforskningar för vidare försök att delge, med andra metoder än förenklad delgivning (prop. 2009/10:237 s. 191 f.).

Bestämmelser om kungörelsedelgivning när en obestämd krets eller stort antal personer ska delges finns i 49 § DelgL.

För juridiska personer får delgivningsmetoden användas enligt 50 § första stycket DelgL när dessa inte uppfyllt

1. skyldigheten att hos Bolagsverket ange en postadress som kan användas för särskild delgivning av juridiska personer
2. skyldigheten att hos Bolagsverket eller hos en annan myndighet registrera behörig företrädare eller en särskild delgivningsmottagare eller om de registrerade uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga.

I det senare fallet ska försök med andra tillämpliga delgivningssätt ha gjorts eller att sådana försök har bedömts som utsiktslösa, Om den juridiska personen i det fallet har en registrerad postadress, ska ett meddelande om delgivningen skickas till den postadressen (50 § första stycket 2 och tredje stycket DelgL).

Inga andra delgivningsformer än kungörelse ska finnas till buds.

Om det kan konstateras att det finns att en viss person är behörig företrädare för en juridisk person utan att det har registrerats ska i första hand försök göras med vanligt delgivning. Även om särskild delgivning med juridisk person minskar behovet av delgivning enligt punkten 2, så fyller den en viktig funktion för juridiska personer som inte omfattas av 29 § DelgL, t.ex. stiftelser (prop. 2009/10:237 s. 194).

Delgivningstidpunkt

Kungörelsedelgivning har skett två veckor efter beslutet om kungörelsedelgivning, under förutsättning att kungörande och andra föreskrivna åtgärder har skett i rätt tid (51 § DelgL).