Omvärdering vid under- och överpristransaktioner

Beräkna beskattningsunderlaget vid transaktioner mellan närstående parter

Beskattningsunderlaget ska vid vissa transaktioner mellan närstående parter, under särskilda omständigheter, beräknas med utgångspunkt i marknadsvärdet i stället för i ersättningen som säljaren har fått eller ska få. Reglerna har införts i preventivt syfte för att förhindra ett bortfall av mervärdesskatteintäkter för staten, som en följd av att priset manipuleras vid transaktioner mellan närstående parter.

Reglerna omfattar tre olika fall. Bestämmelserna finns i 7 kap. 3 a, 3 b, 3 c och 3 d §§ ML och motsvaras av artikel 80 i mervärdesskattedirektivet.

Rättsfall: restriktiv tolkning

EU-domstolen har uttalat att reglerna om omvärdering av beskattningsunderlaget är ett undantag från huvudregeln som innebär att beskattningsunderlaget är det faktiska vederlaget som den beskattningbara personen får. Reglerna ska därför tolkas restriktivt. De tillämpningsvillkor som framgår av artikel 80.1 i mervärdesskattedirektivet är uttömmande. Det är därför inte möjligt för en medlemsstat att föreskriva att beskattningsunderlaget är transaktionens marknadsvärde i andra fall än dem som framgår av bestämmelsen (C-621/10 och C-129/11, Balkan and Sea Properties).

Ersättningen är lägre än marknadsvärdet och köparen har inte full avdragsrätt eller återbetalningsrätt – fall 1

För att motverka att den utgående skatten minskar på grund av underpristransaktioner ska beskattningsunderlaget omvärderas vid omsättning och unionsinternt förvärv i följande fall:

• ersättningen är lägre än marknadsvärdet
• köparen har inte har full avdragsrätt eller återbetalningsrätt enligt 10 kap. 9 eller 11−13 §§ ML
• säljaren och köparen är förbundna med varandra
• den beskattningsbara personen kan inte göra sannolikt att ersättningen är marknadsmässigt betingad (7 kap. 3 a § ML).

Denna bestämmelse kan tillämpas exempelvis vid koncerninterna transaktioner där köparen inte har full avdragsrätt, transaktioner mellan fåmansbolag och dess ägare och transaktioner mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Ersättningen är lägre än marknadsvärdet och säljaren har inte full avdragsrätt eller återbetalningsrätt – fall 2

För att motverka att rätten till avdrag eller återbetalning av ingående skatt ökar hos den som bedriver s.k. blandad verksamhet och tillhandahåller varor eller tjänster till underpris ska man göra en omvärdering av beskattningsunderlaget i följande fall:

• ersättningen är lägre än marknadsvärdet och avser en omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11, 11 a eller 20 §, 23 § 3 eller 5, 24 eller 30 g §
• säljaren har inte full avdragsrätt eller återbetalningsrätt enligt 10 kap. 9 eller 11−13 §§ ML
• säljarens avdragsbelopp för s.k. gemensamma inköp bestäms genom att den del av årsomsättningen som medför skattskyldighet eller återbetalningsrätt sätts i relation till den totala årsomsättningen
• säljaren och köparen är förbundna med varandra
• säljaren kan inte göra sannolikt att ersättningen är marknadsmässigt betingad (7 kap. 3 b § ML).

Denna bestämmelse kan tillämpas exempelvis vid koncerninterna transaktioner när säljaren har underprissatt skattefria omsättningar för att minska värdet av sin skattefria årsomsättning i relation till den skattepliktiga, och därigenom får tillgodoräkna sig ett högre avdrag för ingående skatt på gemensamma inköp vid proportionering efter skattepliktig och skattefri årsomsättning.

Läs mer om blandad verksamhet och om avdragsbelopp för s.k. gemensamma inköp.

Ersättningen är högre än marknadsvärdet och säljaren har inte full avdragsrätt eller återbetalningsrätt – fall 3

För att motverka att rätten till avdrag eller återbetalning av ingående skatt ökar hos den som bedriver s.k. blandad verksamhet och tillhandahåller varor eller tjänster till överpris ska man göra en omvärdering av beskattningsunderlaget i följande fall:

• ersättningen är högre än marknadsvärdet
• säljaren har inte full avdragsrätt eller återbetalningsrätt enligt 10 kap. 9 eller 11−13 §§ ML
• säljarens avdragsbelopp för s.k. gemensamma inköp bestäms genom att den del av årsomsättningen som medför skattskyldighet eller återbetalningsrätt sätts i relation till den totala årsomsättningen
• säljaren och köparen är förbundna med varandra
• säljaren kan inte göra sannolikt att ersättningen är marknadsmässigt betingad (7 kap. 3 b § ML).

Denna bestämmelse kan tillämpas exempelvis vid koncerninterna transaktioner när säljaren har överprissatt skattepliktiga omsättningar för att öka värdet av sin skattepliktiga årsomsättning i relation till den skattefria, och därigenom får tillgodoräkna sig ett högre avdrag för ingående skatt på gemensamma inköp vid proportionering efter skattepliktig och skattefri årsomsättning.

Läs mer om blandad verksamhet och om avdragsbelopp för s.k. gemensamma inköp.

Vad innebär ”förbundna med varandra”, ”marknadsvärde” m.m.?

Nedan förklaras förutsättningarna för att omvärderingen av beskattningsunderlaget ska göras ytterligare.

Förbundna med varandra

Säljare och köpare ska anses vara förbundna med varandra om det finns

• familjeband eller andra nära personliga band
• organisatoriska band
• äganderättsliga band
• finansiella band
• band på grund av medlemskap
• band på grund av anställning eller andra juridiska band (7 kap. 3 d § ML).

Skatteverket anser att reglerna om omvärdering av beskattningsunderlaget ska beaktas när en bredbandsförening tillhandahåller tjänster till en medlem.

Ersättning

Vad som förstås med ersättning framgår av 7 kap. 3 c § ML.

Marknadsvärde

Begreppet marknadsvärde definieras som det belopp som köparen skulle få betala till en oberoende säljare inom landet vid en jämförbar omsättning. Om ingen jämförbar omsättning av varor eller tjänster finns utgörs marknadsvärdet av kostnaderna. Definitionen finns i 1 kap. 9 § ML.

Rättsfall: bevisbörda

Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att Skatteverket har bevisbördan för att den ersättning som ett moderbolag får vid försäljning av koncerninterna tjänster understiger marknadsvärdet.

När det gäller koncerninterna tjänster, där prissättningen kan påverkas av faktorer som saknar relevans vid motsvarande externa transaktion, bör Skatteverket kunna uppfylla sin bevisbörda genom att inrikta sin bevisföring på att ersättningen understiger moderbolagets kostnader för att utföra tjänsterna. Skatteverket måste alltså inte först visa att det inte föreligger någon jämförbar omsättning för att kunna fastställa marknadsvärdet med utgångspunkt i kostnaderna för att utföra tjänsterna. Kostnaden för att utföra tjänsterna ska beräknas på samma sätt som när det gäller beskattningsunderlaget vid uttag av tjänster.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ersättningen i det aktuella målet understeg marknadsvärdet beräknat med utgångspunkt i kostnaderna, och att moderbolaget inte gjort sannolikt att ersättningen ändå var marknadsmässigt betingad (HFD 2014 ref. 40).

Marknadsmässigt betingad

Någon omvärdering av beskattningsunderlaget bör inte göras vid underpristransaktioner om ersättningen är marknadsmässigt betingad. Vid bedömningen kan förhållandena i varje enskilt fall beaktas. I princip är en ersättning marknadsmässigt betingad om samma pris kan ges också till en oberoende köpare. I det fall en arbetsgivare lämnar sedvanliga rabatter till sina anställda får det anses vara fråga om en ersättning som är marknadsmässigt betingad. I de fall en arbetsgivare tillhandahåller personalmåltider mot en subventionerad ersättning kan det, beroende på omständigheterna, vara fråga om en ersättning som är marknadsmässigt betingad (prop. 2007/08:25 s. 136 och 254).

Rättsfall: personalmåltider

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att beskattningsunderlaget vid tillhandhållande av personalmåltider i det aktuella fallet var den ersättning som de anställda betalade. I ärendet var förhållandena sådana att restaurangföretaget tog ett pris på 34 kronor för måltiderna till personalen som bl.a. plockade ihop sin mat själva. Detta pris motsvarade eller översteg företagets kostnad för att tillhandahålla måltiden. Vid försäljning av motsvarande måltid till företagets kunder var priset 55 kronor.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det kunde ifrågasättas om full jämförbarhet fanns mellan den serveringstjänst som de anställda erhöll och de tjänster som tillhandahölls kunderna. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att oavsett om det var fråga om full jämförbarhet eller inte skulle någon omvärdering inte göras om det gjorts sannolikt att prissättningen av personalmåltider var marknadsmässigt betingad. I detta fall hade det inte framkommit skäl för att betrakta prissättningen för personalmåltider som annat än affärsmässig och till gagn för den bedrivna verksamheten. Prissättningen kunde inte heller anses vara ett uttryck för skatteundandragande eller skatteflykt från företagets sida. Den ersättning som de anställda betalade för måltiderna ansågs därför vara marknadsmässigt betingad i den mening som bestämmelserna ska förstås, mot bakgrund av bl.a. hur mervärdesskattedirektivet är utformat. Någon omvärdering av beskattningsunderlaget för personalmåltiderna skulle därför inte ske (RÅ 2010 ref. 76).

Beskattningsunderlaget när ett restaurangföretag tillhandahåller personalmåltider

Inom restaurangbranschen är det vanligt att anställda får köpa måltider till förmånliga priser enligt gällande kollektivavtal.

Skatteverket anser att beskattningsunderlaget vid ett restaurangföretags tillhandahållande av personalmåltider ska beräknas med utgångspunkt i den faktiska ersättningen om ersättningen motsvarar eller överstiger företagets kostnader för att tillhandahålla måltiden.

Om ersättningen däremot understiger restaurangföretagets kostnader för tillhandahållandet av personalmåltiden bör ersättningen inte anses som marknadsmässigt betingad. Skatteverket anser att marknadsvärdet för personalmåltiden i sådana fall får fastställas till restaurangföretagets kostnader för att tillhandahålla måltiden. Därför ska man göra en omvärdering vid sådana tillhandahållanden av måltider till personalen. Vid omvärderingen kan beskattningsunderlaget för personalmåltiderna beräknas utifrån ett belopp som motsvarar företagets fasta och rörliga kostnader för tillhandahållandet av personalmåltiderna.