OBS: Detta är utgåva 2018.5. Sidan är avslutad 2023.
Fakturering kan ske i svenska kronor, euro eller någon annan valuta. Oavsett i vilken valuta beloppen i en faktura anges ska mervärdesskattebeloppet anges också i svenska kronor, om mervärdesskatten ska betalas här i landet. Om säljaren har sin redovisning i euro ska mervärdesskattebeloppet i stället anges också i euro (11 kap. 11 § första stycket ML). Bestämmelsen motsvarar artikel 230 i mervärdesskattedirektivet.
Det är bara när fakturering sker i en annan valuta än redovisningsvalutan som mervärdesskattebeloppet också ska anges i redovisningsvalutan. Ett företag som har svenska kronor som redovisningsvaluta ska alltså ange mervärdesskattebeloppet i båda valutorna i fakturan, om de utfärdar en faktura i annan valuta än svenska kronor. Motsvarande gäller för företag som har euro som redovisningsvaluta.
Ett företag som har euro som redovisningsvaluta och som fakturerar i euro behöver endast ange mervärdesskatten i euro.
Säljaren och köparen ska bokföra det i fakturan angivna mervärdesskattebelopp som motsvarar redovisningsvalutan. Bestämmelsen i 11 kap. 11 § första stycket ML omfattar även utländska beskattningsbara personer som har svenska kronor eller euro som redovisningsvaluta.
Ett företag som varken har svenska kronor eller euro som redovisningsvaluta ska ange mervärdesskattebeloppet även i svenska kronor om fakturering sker i annan valuta än svenska kronor. Detta kan gälla för en utländsk beskattningsbar person som omsätter varor eller tjänster inom landet.
Om mervärdesskattebeloppet i fakturan måste anges efter omräkning mellan olika valutor ska omräkningen göras på samma sätt som gäller för att bestämma beskattningsunderlaget, d.v.s. enligt 7 kap. 7 a och 7 b §§ ML (11 kap. 11 § andra stycket ML).
Omräkningen till svenska kronor, eller till euro när euro används som redovisningsvaluta, ska göras genom att använda någon av de kurser som anges i 7 kap. 7 a § första stycket och 7 kap. 7 b § första stycket ML.
Det är kursen vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde som ska användas vid omräkningen (7 kap. 7 a § första stycket ML). Det innebär att det är kursen på dagen för leverans, tillhandahållande eller betalning i förskott som ska användas.
Det är vanligt att fakturering sker innan skattskyldigheten inträder, d.v.s. före dagen för leverans, tillhandahållande eller betalning av förskott. I sådana fall är den tillämpliga kursen för omräkning inte känd vid faktureringstillfället. Om en faktura har utfärdats tidigare än den dag skattskyldigheten inträder ska i princip en ny faktura utfärdas om omräkningskursen vid skattskyldighetens inträde avviker från den som använts.
Skatteverket anser dock att om faktureringen sker ett mindre antal dagar före leveransen eller tillhandahållandet så får den senast kända omräkningskursen på fakturadagen av praktiska skäl tillämpas. På så sätt undviks att fakturan måste kompletteras eller ersättas.
En faktura på förskott, d.v.s. en faktura med begäran om förskott, utfärdas ofta innan betalning tas emot. Den som utfärdar fakturan kan vanligen räkna med att få betalt senast på den angivna betalningsdagen. Om fakturering sker tidigast en månad före den i fakturan angivna betalningsdagen anser Skatteverket att växelkursen vid dagen för fakturans utfärdande av praktiska skäl får tillämpas i stället för kursen på betalningsdagen.
Det finns särskilda bestämmelser om tidpunkten för skattskyldighetens inträde för bygg- och anläggningstjänster och för varor som omsätts i samband med sådana tjänster. I dessa fall inträder skattskyldigheten redan när fakturan utfärdas (1 kap. 3 a § ML). Det innebär att det är växlingskursen på fakturadagen som ska användas vid omräkningen.
För omsättningar som tagit upp i en samlingsfaktura inträder skattskyldigheten för var och en av de fakturerade leveranserna och tillhandahållandena den dag då de utfördes eller betalning i förskott mottogs. När en samlingsfaktura utfärdas måste omräkning därför ske efter kurserna för de dagar då var och en av de fakturerade leveranserna och tillhandahållandena skedde. Om samlingsfakturan avser förskott eller a conton ska omräkningen ske efter kurserna för de dagar då betalningarna mottogs.
När kreditering sker av en faktura som har angetts i annan valuta än den egna redovisningsvalutan och omräkning har skett av mervärdesskattebeloppet, ska den kurs som användes vid omräkningen i den ursprungliga fakturan användas.
Vid kontinuerliga leveranser av t.ex. el och gas eller andra varor där något leveransdatum inte kan fastställas är det svårt att fastställa tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Skatteverket anser att den växelkurs som gäller vid den sista leveransdagen för den period fakturan avser ska användas. Motsvarande gäller i fråga om kontinuerliga tillhandahållanden av tjänster.
Omräkning från utländsk valuta till svensk valuta av ett unionsinternt förvärv av varor ska ske med iakttagande av den kurs som gäller den dag då skattskyldighet inträder för förvärvet. Skattskyldigheten för unionsinternt förvärv inträder vid den tidpunkten då varan levereras (1 kap. 4 a § första stycket ML). Det innebär att det är växelkursen på leveransdagen som ska tillämpas vid omräkningen. Detta gäller vid tillämpning av såväl faktureringsmetoden som bokslutsmetoden.
Vid unionsinterna förvärv som levereras kontinuerligt under mer än en kalendermånad inträder skattskyldigheten för förvärvet vid utgången av varje kalendermånad, om inte leveransen upphör före denna tidpunkt (1 kap. 4 a § andra stycket ML). Det innebär att det är växelkursen vid utgången av varje kalendermånad som ska användas vid omräkningen.
För vissa gränsöverskridande tjänster utsträckta i tiden kan skattskyldigheten inträda den 31 december varje år om tjänsterna tillhandahålls kontinuerligt, om inte tillhandahållandet upphör före årets utgång (1 kap. 5 a § ML). Exempel på sådana tjänster är licenser, produktutveckling och managementtjänster. Om sådana tjänster tillhandahålls kontinuerligt under mer än ett år ska växelkursen vid utgången av varje år användas.
Köparen ska omräkna mervärdesskattebeloppet till sin redovisningsvaluta om skattebeloppet är angivet i en annan valuta. Vid omräkningen ska det skattebelopp användas som angetts i den valuta i vilken fakturan är utfärdad (13 kap. 23 a § ML).
När det gäller tillämplig växelkurs och vilken dags växelkurs som ska väljas anser Skatteverket att jämförelse kan ske med vad som gäller vid omräkning i samband med utfärdande av en faktura.
Om säljaren har angett mervärdesskatten i euro bör köparen normalt kunna utgå från att detta är korrekt, d.v.s. att säljaren har euro som redovisningsvaluta. I det fall köparen konstaterar att fakturan är fel, d.v.s. att skatten skulle ha angetts i svenska kronor, bör köparen begära en ny korrekt faktura. Den nya rättade fakturan ska inte bokföras som en ny affärshändelse utan som en korrigering av den tidigare bokförda fakturan (se Skatteverkets ställningstagande om valutan i fakturan).