OBS: Detta är utgåva 2018.5. Visa senaste utgåvan.

Restvärdesavskrivning är en metod för att beräkna det skattemässiga värdeminskningsavdraget på inventarierna. Metoden kräver inte att avdraget har någon motsvarighet i räkenskaperna.

Vad innebär restvärdesavskrivning?

Restvärdesavskrivning kan ses som en förenklad form av räkenskapsenlig avskrivning, även om metoderna skiljer sig en del från varandra. Ett företag har utifrån eget val alltid rätt att använda restvärdesavskrivning.

Skatteverket anser att endast en av metoderna ska användas för samtliga inventarier i verksamheten. Man kan alltså inte tillämpa räkenskapsenlig avskrivning och restvärdeavskrivning samtidigt på olika slag av tillgångar, t.ex. räkenskapsenlig avskrivning för maskiner och restvärdesavskrivning för immateriella rättigheter.

För att värdeminskningsavdrag ska medges i enlighet med metoden för restvärdesavskrivning krävs inte någon överensstämmelse mellan det skattemässiga värdeminskningsavdraget och avskrivningen i bokslutet. Värdeminskningsavdraget enligt metoden för restvärdesavskrivning är enbart en skattemässig beräkning. De planenliga avskrivningarna och andra i räkenskaperna resultatpåverkande poster avseende anskaffningsvärden på inventarier ska återläggas i deklarationen som en skattemässig justering. Därefter beräknas och dras det skattemässiga värdeminskningsavdraget av enligt metoden för restvärdesavskrivning.

Beräkna värdeminskningsavdragets storlek

Utgångspunkten när man ska beräkna värdeminskningsavdragets storlek enligt restvärdesavskrivning är det skattemässiga värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång, inte det bokförda värdet. Med skattemässigt värde på inventarierna avses anskaffningsvärdet minskat med värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som gjorts (2 kap. 33 § IL).

Det årliga värdeminskningsavdraget får göras högst med 25 procent av avskrivningsunderlaget. Om beskattningsåret omfattar längre eller kortare tid än 12 månader, ska värdeminskningsavdraget justeras i motsvarande mån (18 kap. 13 § IL). Om beskattningsåret omfattar t.ex. 18 månader får avdrag göras med högst 37,5 procent (18/12 x 25 procent).

Beräkna avskrivningsunderlaget

Avskrivningsunderlaget vid restvärdesavskrivning beräknas enligt 18 kap. 13 § IL på följande sätt:

  • Utgå från det skattemässiga värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång.
  • Öka med anskaffningsvärdet på sådana inventarier som anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av beskattningsåret fortfarande tillhör näringsverksamheten.
  • Minska med avdrag enligt 18 kap. 15 och 16 §§ IL.

Det särskilda avdraget motsvarar den intäkt som uppkommer i samband med avyttring eller försäkringsfall (se Särskilt avdrag nedan) respektive den särskilt höga utgiften (se Särskilt hög utgift nedan). Avdraget får dock inte överstiga avskrivningsunderlaget före avdraget.

På det återstående avskrivningsunderlaget får man, vid ett beskattningsår på 12 månader, göra ett värdeminskningsavdrag med högst 25 procent. Det värde som återstår när man gjort värdeminskningsavdragen utgör inventariernas utgående skattemässiga värde, vilket bli nästa års ingående värde.

Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut

Om avskrivningsunderlaget uppgår till högst 5 000 kr, får en enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § BFL i stället göra värdeminskningsavdrag med ett belopp som motsvarar hela avskrivningsunderlaget (18 kap. 13 § första stycket IL).

Särskilt avdrag när man avyttrar inventarier

Man får göra ett särskilt avdrag om inventarier som anskaffats före beskattningsårets ingång avyttras under beskattningsåret, eller om den skattskyldige har rätt till försäkringsersättning för sådana inventarier på grund av att de gått förlorade under beskattningsåret (18 kap. 15 § IL). Ett uttag av inventarier behandlas på samma sätt som en avyttring av inventarier (RÅ 1976 ref. 6).

Det särskilda avdraget motsvarar den intäkt som uppkommer med anledning av avyttringen eller försäkringsfallet. Det särskilda avdraget ska inte minskas med inventariets redovisningsmässiga restvärde. Det särskilda avdraget för avyttring får dock inte överstiga avskrivningsunderlaget före avdraget.

Särskilt hög utgift

Om en särskilt hög utgift för inventarier beror på att de anskaffas för att utnyttjas under en tillfällig konjunktur eller liknande, får merutgiften dras av som ett värdeminskningsavdrag under anskaffningsåret (18 kap. 16 § IL). Vid restvärdesavskrivning gör man avdraget som en justering i deklarationen.

Deklarationsjustering

Skatteverket anser att bestämmelserna om restvärdesavskrivning innebär att alla resultatpåverkande poster för inventarier i räkenskaperna ska elimineras i inkomstdeklarationen. Det innebär att årets planmässiga avskrivningar i räkenskaperna ska tas upp i deklarationen som en tillkommande post. Samma sak gäller för andra slag av restvärden på inventarier som kostnadsförts i räkenskaperna, t.ex. i samband med utrangering eller förlust av inventarier samt vid nedskrivningar. Även årets eventuella förändring av ackumulerade överavskrivningar ska elimineras i deklarationen.

Om man sålt inventarier med en bokföringsmässig förlust ska beloppet tas upp i deklarationen som en tillkommande post, och om man sålt inventarier med en bokföringsmässig vinst ska beloppet dras av som en avgående post i deklarationen. Genom en deklarationsjustering med nettoresultatet har avdrag även gjorts för det särskilda avdraget i samband med avyttring respektive försäkringsersättning. I det fall ersättningen eller intäkten är större än det skattemässiga avskrivningsunderlaget före det särskilda avdraget, ska skillnadsbeloppet tas upp till beskattning. I ställningstagandet finns ett exempel på hur man beräknar beloppet. Ställningstagandet gäller inte för enskilda näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt BFNAR 2006:1 (Skatteverkets ställningstagande Restvärdesavskrivning och avyttring av inventarier).

Inventarier som har anskaffats och avyttrats under samma år

Inventarier som företaget har anskaffat och avyttrat under samma beskattningsår kommer inte att påverka avskrivningsunderlaget. Intäkten och kostnaden vid en avyttring av inventarier som anskaffats under samma beskattningsår kommer att påverka det skattemässiga resultatet direkt (18 kap. 5 § IL).

Gå över från räkenskapsenlig avskrivning till restvärdesavskrivning

Skatteverket anser att när ett företag går över från att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning till restvärdesavskrivning så ska det oavskrivna värdet av tidigare återförda skattemässiga överavskrivningar ingå i avskrivningsunderlaget, enligt 18 kap. 19 § IL. Det innebär att det oavskrivna värdet av den återförda överavskrivningen ska räknas in i inventariernas skattemässiga värde vid föregående beskattningsårs utgång (Skatteverkets ställningstagande Överavskrivningar av inventarier och restvärdeavskrivning).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1976 ref. 6 [1]

Lagar & förordningar

Ställningstaganden

  • Frågan om räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning får användas samtidigt [1]
  • Restvärdesavskrivning och avyttring av inventarier [1]
  • Överavskrivning av inventarier och restvärdeavskrivning [1]