Vad är socialavgifter?

Kopplingen till socialförsäkringen

Socialavgifternas syfte är att finansiera systemen för social trygghet.

Socialförsäkringen finansieras förutom av avgifter även med

• skattemedel
• avkastning på avgifter som finns i olika fonder i socialförsäkringssystemet
• särskilda betalningar från kommuner och enskilda.

Regler om försäkringens finansiering finns i 2 kap. 3–4 §§ SFB och i 1 kap. 1 § SAL.

Materiella bestämmelser

De materiella bestämmelserna om socialavgifter finns i SAL. Lagen är uppbyggd så att 1 kap. beskriver lagens innehåll och ett antal grundläggande definitioner såsom arbete i Sverige, utsändning m.m. I 1 kap. 3 § SAL finns den viktiga bestämmelsen att unionsrätten inom EU och EES eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra stater (socialförsäkringskonventioner) kan medföra begränsningar i skyldigheten att betala avgifter.

Reglerna om arbetsgivaravgifter och egenavgifter finns i 2 respektive 3 kap. SAL. Båda dessa kapitel är uppbyggda efter likartat mönster. Det talas om avgiftsskyldigheten, situationer när avgifter ska betalas, avgiftspliktig respektive avgiftsfri ersättning eller inkomst, avgiftsunderlaget samt de ingående delavgifterna och avgiftsberäkningen. Vanligast är att det är arbetsgivare som betalar arbetsgivaravgifter på löner till anställda och att det är egenföretagare och delägare i handelsbolag som betalar egenavgifter på vinsten i den egna näringsverksamheten. Det finns även ett antal andra situationer där avgifter ska betalas. Det kan du läsa om på sidorna Arbetsgivaravgifter och Egenavgifter. I 4 kap. SAL finns bestämmelser om förfarandet där det i huvudsak hänvisas till skatteförfarandelagen.

Delavgifter

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter består av ett antal olika delavgifter, sjukförsäkringsavgift och ålderspensionsavgift etc. I lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter finns regler om hur de olika avgifterna ska finansiera respektive del av socialförsäkringen.

Finansiering av ålderspension

Bestämmelser om finansieringen av ålderspensionen finns även i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift (APL) och lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. En grundtanke i det reformerade pensionssystemet är att det sammanlagda uttaget av avgifter till den inkomstgrundade ålderspensionen ska motsvara 18,5 procent av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp. Enligt de ursprungliga tankarna skulle denna avgift fördelas mellan arbetsgivare och enskilda på så vis att halva avgiften betalas som arbetsgivaravgifter och egenavgifter enligt SAL och den andra hälften betalas som allmän pensionsavgift av alla försäkrade (jfr prop. 1997/98:151 s. 596). Detta har dock inte genomförts utan ålderspensionsavgiften uppgår till 10,21 procent (2 kap. 26 § SAL) och den allmänna pensionsavgiften är 7 procent (2 § APL).

Socialförsäkringens olika delar

Den svenska socialförsäkringen är i enligt huvudsak indelad i bosättningsbaserade förmåner och arbetsbaserade förmåner (4 kap. 2 § SFB). Socialavgifterna ska främst finansiera de arbetsbaserade förmånerna.

Bosättningsbaserade förmåner

För att ha rätt till ersättning från den bosättningsbaserade försäkringsgrenen krävs inte att man haft några inkomster men väl att man är bosatt i Sverige.

Exempel på bosättningsbaserade förmåner:

• barnbidrag
• vårdbidrag
• sjukersättning i form av garantiersättning
• assistansersättning
• garantipension
• bostadsbidrag.

Arbetsbaserade förmåner

För att ha rätt till ersättning från den arbetsbaserade försäkringsgrenen krävs att personen har eller har haft inkomster från arbete i Sverige. Bosättning i Sverige är dock inte ett villkor. Exempel på arbetsbaserade förmåner:

• sjukpenning
• föräldrapenning
• inkomstrelaterad sjukersättning
• arbetsskadeersättning
• inkomstgrundad ålderspension.

Det är således ersättningar för arbete eller inkomster från arbete i Sverige som ger rätt till arbetsbaserade förmåner. Sådana ersättningar och inkomster är också underlag för socialavgifter. Det innebär exempelvis att för någon som kan vara skyldig att betala arbetsgivaravgifter är det avgörande om mottagaren av arbetsersättningen har arbetat i Sverige. Var mottagaren är bosatt saknar betydelse.

Med arbete i Sverige menas förvärvsarbete i verksamhet här i landet (1 kap. 6 § SAL). Det är alltså arbete som rent fysiskt utförs i Sverige av arbetstagare, uppdragstagare och egenföretagare.

Arbetsgivaravgifter

Arbetsgivare och andra som ger ut ersättning för arbete i Sverige ska betala arbetsgivaravgifter. Kopplingen till socialförsäkringen innebär att avgifter i princip endast betalas på ersättning som utges till personer som omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet. En person kan vara försäkrad här även vid arbete utomlands om personen som utför arbetet omfattas av svensk socialförsäkring t.ex. på grund av EU-rätten (2 kap. 4 § SAL). Underlaget för avgifterna är den utgivna ersättningen för arbetet.

Om mottagaren av ersättningen för arbete har fyllt 65 år vid årets ingång ska arbetsgivaren i stället för arbetsgivaravgifter betala särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (se nedan).

Särskild beräkning av arbetsgivaravgifterna för enmansföretag (Växa-stöd)

Växa-stödet ska underlätta för enmansföretag att göra sin första anställning. Det är en särskild beräkning som innebär att ett enmansföretag som inte tidigare har haft anställda bara behöver betala ålderspensionsavgift på ersättningar till den första de anställer under de tolv första månaderna. Den särskilda beräkningen omfattar endast enskilda näringsidkare, aktiebolag och handelsbolag som uppfyller kriterierna för att vara ett enmansföretag.

Egenavgifter

Egenavgifter betalas i första hand av egenföretagare och delägare i handelsbolag på inkomst av näringsverksamhet. Underlaget för avgifterna är vinsten av näringsverksamheten. I vissa fall ska egenavgifter också betalas på inkomster som beskattas i inkomstslaget tjänst.

Allmän löneavgift

Den som ska betala arbetsgivaravgifter eller egenavgifter enligt SAL ska i regel också betala allmän löneavgift. Den avgiften redovisas och betalas på samma sätt och tillsammans med socialavgifterna. Den allmänna löneavgiften är dock inte en socialavgift utan är att se som skatt.

Nedsättning av socialavgifter i stödområde

Arbetsgivare och företagare som bedriver verksamhet i ett stödområde kan ha rätt till ett avdrag från socialavgifterna. Stödområden är främst kommuner eller kommundelar i inre Norrland. Även delar av Dalarnas och Värmlands län räknas till stödområdet.

Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Arbetsgivare och andra som betalar ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 65 år ska betala särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Den särskilda löneskatten för vissa förvärvsinkomster (SLF) uppgår till 6,15 procent (1 § SLFL).

Särskild löneskatt ska även betalas på inkomst av aktiv näringsverksamhet för personer som vid årets ingång har fyllt 65 år samt för personer som inte har fyllt 65 år, men under hela året har fått hel allmän ålderspension.

Allmän pensionsavgift

Allmän pensionsavgift är den avgift till pensionssystemet som den enskilda själv ska betala. Avgiften används till finansiering av inkomstpension och tilläggspension enligt socialförsäkringsbalken. Den allmänna pensionsavgiften uppgår till 7 procent av inkomsten. Avgiften beslutas av Skatteverket i samband med beslutet om inkomstbeskattning. Den skattskyldiga får skattereduktion med hela avgiften vilket i praktiken innebär att den enskilda inte betalar avgiften.

Statlig ålderspensionsavgift

För att finansiera ålderspensionssystemet ska avgifter betalas för i princip varje ersättning eller belopp för vilken det tillgodoräknas pensionsrätt. Då flera av ersättningarna från de sociala trygghetssystemen också ger pensionsrätt, t.ex. sjukpenning och A-kassa, ska även de statliga myndigheter som administrerar de olika försäkringarna betala ålderspensionsavgift.