Undantag från skattskyldighet i vissa fall

Undantag från skattskyldighet vid införsel till Sverige i vissa fall

Från skattskyldighet enligt 4 kap. 1 § 5 och 9 LSE undantas

1. bränsle som förs in till Sverige under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 § LSE, d.v.s. vid förvärv av diplomater m.fl. (4 kap. 1 a § första stycket 1 LSE)
2. motorbränsle som förs in till Sverige i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget eller luftfartyget under transporten (4 kap. 1 a § första stycket 2 LSE)
3. bränsle som förs in till Sverige av en enskild person som har förvärvat bränslet i ett annat EU-land och som själv transporterar bränslet hit, om bränslet är avsett för dennes eller dennes familjs personliga bruk (4 kap. 1 a § första stycket 3 LSE).

Enligt 4 kap. 1 a § andra stycket LSE gäller första stycket 3 inte

1. motorbränsle som förs in till Sverige på annat sätt än i fordonstank, bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst 10 liter
2. flytande bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 LSE, och som
   1. är avsett att förbrukas för uppvärmning här i landet, och
   2. förs in hit på annat sätt än i tankfordon som används vid yrkesmässig handel med sådant bränsle.

I förarbetena uttalas följande avseende bestämmelserna i 4 kap. 1 a § andra stycket 2 LSE:

Genom hänvisningen till 2 kap. 1 § första stycket 3 klargörs vilka uppvärmningsbränslen som omfattas av den skattskyldighet som följer av punkten. Det är bränslen med KN-nr 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41–2710 19 49 eller 2710 19 61–2710 19 69, dvs. eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen m.m. För beskattning föreskrivs vidare att bränslet förs in till Sverige på annat sätt än med tankfordon som används vid yrkesmässig handel med bränslet, dvs. med ett ovanligt transportsätt. EG-domstolen anför i sitt avgörande den 15 november 2007 (mål C-330/05, det s.k. fallet Granberg) att transport av eldningsolja som en enskild person inte ombesörjer med hjälp av tankfordon, utan med en skåpbil, ska anses utgöra ett ovanligt transportsätt i den mening som avses i artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet. Att oljan förvarades i IBC- behållare föranledde inte domstolen att göra någon annan bedömning. Motsatsvis följer att skattefri införsel av de aktuella bränslena endast kommer i fråga i de fall införseln sker med tankfordon som används vid yrkesmässig handel med bränslet, dvs. med ett tankfordon med fasta tankar. Detta gäller även om ett annat transportsätt i och för sig rent allmänt skulle vara godkänt för bränsletransport (prop. 2008/09:48 s. 52-53).

Rättsfall: Granbergmålet- beskattning av bränsle som förts in till Sverige med ett ovanligt transportsätt

Efter avgörandet av EU-domstolen i det s.k. Granbergmålet framkom att de svenska bestämmelserna om beskattning av bränsle som förs in till Sverige av en enskild person för dennes personliga bruk behövde ses över. Denna översyn resulterade i en ändring av 4 kap. 1 a § LSE.

Det s.k. Granbergmålet avsåg den situationen att eldningsolja förvärvats i ett annat EU-land av en enskild person som själv medförde eldningsoljan till Sverige för att använda för eget bruk. I domen har EU-domstolen bl.a. slagit fast att artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet (92/12/EEG) inte medför någon möjlighet att generellt föreskriva att punktskatt ska tas ut i den medlemsstat där förbrukningen sker i fall där en enskild person förvärvat eldningsolja för eget bruk i en annan medlemsstat och själv har transporterat den till den medlemsstat där förbrukningen sker, oavsett på vilket sätt transporten sker. Av domen framgår att det är möjligt att föreskriva att punktskatt ska tas ut i den medlemsstat där förbrukningen sker endast under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Som förutsättning för att punktskatt ska kunna tas ut gäller att transporten sker med ovanliga transportsätt (C-330/05, Granberg).

Normal bränsletank

I förarbetena uttalas följande angående vad som avses med normal bränsletank:

• tankar som av tillverkaren är fast monterade på alla motordrivna fordon av samma typ som det aktuella fordonet och vars fasta installation gör det möjligt att använda bränslet direkt, såväl för framdrivning och, i tillämpliga fall, för drift av kylsystem och övriga system, och
• tankar som av tillverkaren är fast monterade på alla specialcontainrar av samma typ som den aktuella containern och vars fasta installation gör det möjligt att använda bränslet direkt för att under transporten driva kylsystem och övriga system som specialcontainrar är utrustade med.

I direktivet har vissa uttalanden gjorts om vad som ska avses med begreppen bränsletank respektive specialcontainrar.

Med normala bränsletankar avses:

Gastankar som är installerade på motordrivna fordon och avsedda för direkt användning av gas som bränsle och tankar anslutna till andra system som fordonet kan utrustas med ska också enligt artikeln anses som normala bränsletankar.

Specialcontainrar definieras i artikeln som containrar som är försedda med en särskilt utformad anordning för kylsystem, syrsättningssystem, system för termisk isolering eller andra system.

En lastkombination kan antingen bestå av en lastbil med släpvagn eller av en dragbil med påhängsvagn. Enligt de begrepp som används i svensk lagstiftning är i det sistnämnda fallet endast dragbilen ett motorfordon, medan påhängsvagnen rubriceras som släpvagn. Avsikten med EG:s regel torde dock vara att skatt vid införsel inte ska tas ut för något bränsle som driver fordonskombinationen eller förser t.ex. ett kylsystem med bränsle under transporten. I vad mån kylsystemet är placerat på själva last- eller dragbilen eller släpvagnen bör för regelns tillämpning sakna betydelse. Skattefriheten vid införsel bör därför gälla såväl bränsle i bränsletank på motordrivet fordon som bränsle i en tank på släpvagn som är kopplad till fordonet. En förutsättning är dock att tanken är fast monterad av tillverkaren och förekommer som sedvanlig utrustning på samtliga motordrivna fordon, släpvagnar eller containrar av samma slag. Det kan alltså inte bli aktuellt att med stöd av den aktuella bestämmelsen tillämpa skattefrihet för bränsle som i fristående fat eller dylikt transporterats in i Sverige på en släpvagn eller i tankar som särskilt monterats på fordonet för att möjliggöra transport av större bränslekvantitet än som ryms i fordonskombinationens eller containerns sedvanliga bränsletankar (prop. 1994/95:213 s. 55).

Den definition av normala bränsletankar som redogörs för i prop. 1994/95:213 avser definitionen i direktiv 92/81/EEG (genom ändringsdirektiv 94/74/EG). Direktiv 92/81/EEG har ersatts av direktiv 2003/96/EG. I detta direktiv infördes en definition av standardtankar, vilken har motsvarande innebörd som normala bränsletankar enligt direktiv 92/81/EEG.

Rättsfall: Begreppet standardtankar

Enligt EU-domstolen ska dock begreppet standardtankar tolkas så att det inte utesluter bränsletankar som är fast monterade i fordon i yrkestrafik och som direkt förser dessa fordon med bränsle, när dessa bränsletankar har installerats av en annan person än tillverkaren, om dessa bränsletankar möjliggör en direktanvändning av bränslet, både för att driva fordonet och för att i förekommande fall under transport driva kylsystem och andra system (C-152/13, Holger Forstmann Transporte).