Det kan vara ett folkbokföringsbrott att lämna oriktiga uppgifter eller att inte anmäla ändrade uppgifter när man flyttar.
Ansvar för folkbokföringsbrott kan komma i fråga i följande två typsituationer (42 § FOL):
För att en person ska kunna dömas för folkbokföringsbrott måste hen ha agerat med uppsåt. Det är inte tillräckligt att personen endast har varit oaktsam.
Det kan vara ett folkbokföringsbrott att lämna oriktiga uppgifter. Med oriktig uppgift menas en felaktig eller ofullständig uppgift som lämnas i ett folkbokföringsärende. Straffansvaret omfattar både muntliga och skriftliga uppgifter och det spelar inte någon roll på vilket sätt de lämnas. En oriktig uppgift kan alltså lämnas över internet, i ett brev, via servicetelefon eller i telefonsamtal med en folkbokföringshandläggare.
För att det ska vara straffbart krävs att den oriktiga uppgiften har betydelse för ett beslut om folkbokföring. Det är alltså inte ett folkbokföringsbrott att lämna felaktiga uppgifter om sådant som saknar betydelse för en persons folkbokföring.
En person är i vissa fall skyldig att anmäla ändrade uppgifter till Skatteverket. Personen kan göra sig skyldig till folkbokföringsbrott om hen inte anmäler ändrade uppgifter
Av bestämmelserna i 25–27 §§ FOL framgår de tidsfrister som gäller för när en anmälan senast ska göras till Skatteverket.
En förutsättning för att någon ska kunna dömas för folkbokföringsbrott är att gärningen innebär en fara i bevishänseende. Det innebär att det måste finnas en konkret fara för att handlandet eller underlåtenheten medför att felaktiga uppgifter registreras i folkbokföringen.
För att det ska finnas en konkret fara måste det vara sannolikt att den oriktiga uppgiften inte skulle upptäckas vid en normal och rutinmässig handläggning av ett ärende. Det är alltså ingen konkret fara om det är uppenbart att uppgiften är felaktig och det saknas risk för att den kommer att godtas.
Den som gör sig skyldig till folkbokföringsbrott av normalgraden kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (42 § första stycket FOL).
Om brottet räknas som grovt kan personen dömas till fängelse i högst två år (42 § andra stycket FOL).
När brottets svårighetsgrad ska bedömas måste samtliga omständigheter kring brottet beaktas. Omständigheter som särskilt ska beaktas är om brottsligheten begåtts systematiskt eller i större omfattning.
Följande situationer är exempel på när det kan vara ett grovt folkbokföringsbrott:
Den som har registrerats under en falsk identitet ska avregistreras från folkbokföringen när det gäller den identiteten.
Om ett folkbokföringsbrott är ringa ska personen inte dömas till något straffansvar (42 § tredje stycket FOL). I förarbetena till bestämmelsen anges att utrymmet för att bedöma ett folkbokföringsbrott som ringa är mycket litet. Detta på grund av att det krävs uppsåt för att dömas för brott och att straffet normalt inte blir strängare än böter.
Skatteverket är skyldigt att anmäla misstänkta folkbokföringsbrott som upptäcks i verksamheten (11 § FOF). Läs mer om brottsanmälan under Brott enligt folkbokföringslagen.
Straffbestämmelsen i 42 § FOL trädde i kraft den 1 juli 2018. Det innebär att en person bara kan dömas för folkbokföringsbrott för oriktiga uppgifter som lämnats till Skatteverket denna dag eller senare. När det gäller underlåtenhet att anmäla ändrade uppgifter kan man dömas för underlåtenhet som uppstår eller kvarstår efter den 1 juli 2018.