Avtalet mellan Sverige och Filippinerna omfattar den del av socialförsäkringen som handlar om pensionsförmåner samt reglerna om arbetsskada.
Avtalet trädde ikraft den 1 november 2019 Avtalets lydelse framgår av lagen (2019:205) om avtal om social trygghet mellan Sverige och Filipinerna. Förarbetena till ändringen finns i prop. 2018/19:55.
För Sveriges del omfattar avtalet följande grenar:
Sjukförsäkringsavgiften finansierar även vissa ersättningar som har karaktär av pension. Det gäller sjuk- och aktivitetsersättning som tidigare kallades förtidspension. För övriga förmåner från socialförsäkringen, t.ex. sjukpenning- och föräldrapenningförmåner gäller i stället reglerna i svensk intern lagstiftning.
Eftersom avtalet bara reglerar pensionsförmåner och arbetsskada är det enbart de socialavgifter som finansierar dessa grenar som är berörda av avtalet. För svensk del gäller det:
Det är Försäkringskassan som beslutar hur stor del av sjukförsäkringsavgiften som ska betalas. För 2020 har andelen beslutats till 1,38 procent (Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2019:8).
Huvudregeln i avtalet innebär att en arbetstagare eller egenföretagare som arbetar i en avtalsslutande stat endast ska omfattas av arbetslandets socialförsäkringslagstiftning (artikel 6). Det gäller oavsett var personen i fråga är bosatt eller var arbetsgivaren har sitt säte. Detta innebär att socialavgifter betalas i arbetslandet. Det finns dock vissa undantag för resande personal och statligt anställda.
En person som är anställd på ett fartyg ska omfattas av lagstiftningen i det land vars flagga fartyget för (artikel 8.1).
En person som är anställd för att arbete på ett flygplan i internationell trafik ska omfattas av lagstiftningen i det land där arbetsgivaren har sitt säte (artikel 8.2).
Statligt anställda som sänds ut av sin arbetsgivare för att arbeta i det andra landet omfattas av lagstiftningen i landet där arbetsgivaren finns (artikel 9.1).
En person som är lokalanställd av en statlig arbetsgivare i Sverige eller i Filipinerna ska omfattas av socialförsäkringen i landet där personen arbetar (artikel 9.2).
Reglerna för statligt anställda och lokalanställda för statlig tjänst gäller bara om Wienkonventionerna om diplomatiska förbindelser respektive om konsulära förbindelser inte är tillämpliga (artikel 9.3).
Avtalet är en så kallad avsiktskonvention. Det är avsikten vid utsändningstillfället som avgör försäkringstillhörigheten. Om en person som normalt arbetar som anställd hos en arbetsgivare i en av de avtalsslutande staterna, sänds ut av arbetsgivaren för arbete till den andra staten för en period som inte förväntas vara längre än 24 månader, ska personen vara fortsatt omfattad av lagstiftningen i den utsändande staten. Arbetet ska utföras för arbetsgivarens räkning i den andra staten (artikel 7).
Om arbetet fortsätter efter 24 månader får de behöriga institutionerna komma överens om att den utsända får fortsätta att omfattas av den utsändande statens lagstiftning under ytterligare 24 månader. Begäran måste göras gemensamt av arbetsgivaren och arbetstagaren (artikel 7).
Avtalet har ingen utsändningsregel för egenföretagare.