Annan inkomst till följd av innehav av tillgång

Vad räknas som annan inkomst på grund av tillgång?

Med andra inkomster på grund av innehav av tillgång avsågs enligt prop. 1989/90:110 s. 698 i första hand sådana som före skattereformen beskattades som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet enligt 35 § 1 momentet 1 stycket KL (42 kap. 1 § första stycket IL).

Nedan följer exempel på rättstillämpningen för olika typer av inkomster.

Dom – ersättning för att inte överklaga

Högsta förvaltnings­domstolen ansåg inte att en ersättning för att inte överklaga en dom i ett expropriationsmål skulle vara hänförlig till ersättningen för fastigheten. Istället beskattades ersättningen som intäkt av tillfällig förvärvs­verksamhet enligt 35 § 1 mom. 1) KL (RÅ 1968 Fi 697).

Fastighetsoption - ersättning vid överlåtelse

Ersättning vid överlåtelse av en fastighetsoption, d.v.s. rätt att köpa tillbaka en tidigare såld fastighet, har beskattats enligt 35 § 1 mom. KL (RÅ 1990 ref. 80). Överlåtelsen gjordes till annan person än den som köpt fastigheten. Förmodligen kapitalvinst­beskattades inte överlåtelsen som en avyttring eftersom en fastighetsoption inte är rättsligt bindande mellan parterna. Optionen ansågs därför inte som en fristående rätt och därmed inte heller som sådan övrig lös egendom som tidigare beskattades enligt 35 § 4 mom. KL (numera 52 kap. IL). Då försäljningen av optionen var en enstaka affärs­händelse, kunde den inte anses ingå i rörelse som säljaren bedrev.

Handpenning

En säljare som får behålla handpenning eftersom köparen har hävt köpeavtal har beskattas som inkomst på grund av innehav av tillgång (RÅ 1958 ref. 33).

För köparen är en utgift för handpenning då ett köpeavtal hävs inte avdragsgill (RÅ 1982 1:10).

Hyresrätt – ersättning för att avstå

Enligt Högsta förvaltnings­domstolen är ersättning för att avstå hyresrätten till en bostadslägenhet skattepliktig inkomst av kapital (RÅ 2009 ref. 79).

Kundförluster i ett bolag, ersättning till köpare av aktierna

I RÅ 1978 Aa 273 hade S köpt aktier, i bolag A, av U för 1 kr. Kundförlusterna i A förutsattes bli en miljon kr. Om de blev större skulle U betala ersättning till S. Högsta förvaltningsdomstolen fann att denna ersättning skulle beskattas enligt 35 § 1 mom. 1) KL.

Skadestånd

I RÅ 1933 ref. 45 beskattades säljaren för skadestånd som denne fått vid återgång av fastighetsöverlåtelse enligt äldre 35 § 1 momentet 1) KL.

Skadestånd till köparen vid återgång har däremot beskattats som reavinst (RÅ 1932 Fi 701). Se även RSV/FB Dt 1985:34.

Skatteverket bedömer att enköpare som får ett skadestånd till följd av hävning av ett köp av bostad, ska beskattas för inkomst på grund av innehav av tillgång (42 kap. 1 § IL).

Vilka utgifter kan man få göra avdrag för?

Förutom för kapitalförlust får avdrag göras för utgiftsräntor samt för omkostnader för intäkternas förvärvande (42 kap. 1 § andra stycket IL). En kostnad kan därför vara avdragsgill även om den inte är att betrakta som ränta, om den utgör en sådan omkostnad. Kostnaden måste dock ha anknytning till en intäkt.

Avdrag får dessutom göras för vissa kostnader som finns särskilt angivna i lagtexten. Exempel på detta är slutligt underskott i nedlagd förvärvskälla i näringsverksamhet och för pensionssparande i vissa fall (41 kap. 3 § IL).

Avdragsrätten för förvaltningsutgifter i inkomstslaget kapital slopades från den 1 januari 2016 (42 kap. 6 § IL).

Advokat- och rättegångskostnader

För att få avdrag för advokat- och rättegångs­kostnader krävs det att kostnaden kan hänföras till en intäkt. Det kan t.ex. gälla en tvist om köpeskillingen av en fastighet, aktier eller andra tillgångar. Avdrag kan även medges om man tvingas betala motpartens kostnader. Däremot kan man inte få avdrag för den del av kostnaden som täcks av någon försäkring t.ex. en hemförsäkring.

För att en säljare ska medges avdrag krävs att det finns en skattepliktig intäkt som avdrag kan göras från. Om t.ex. tvisten innebär att någon av parterna häver ett köp ska säljaren inte redovisa någon kapitalvinst­beräkning och då kan hen inte heller få avdrag för några advokatkostnader (KRNS 2014-06-11, mål nr 6719-13). Kammarrätten i Stockholm ansåg inte att avdrag kunde medges för advokat- och rättegångs­kostnader som säljaren betalat i samband med en tvist om en tilläggs­köpeskilling på aktier. Det berodde på att utgången i målet blev att säljaren inte skulle få någon ytterligare ersättning för aktierna och då fanns det ingen intäkt att dra kostnaderna från under beskattningsåret (KRNS 2016-03-09, mål nr 8760-15).

För att avdrag ska medges anser Skatteverket att det ska finnas en rimlig anledning till att utgifterna har uppkommit och att beloppen är skäliga. Avdrag medges därför inte för utsiktslösa processer eller processer som har uppkommit till följd av personens vårdslöshet. Jämför vad som gäller för avdrag för advokat- och rättegångskostnader i inkomstslaget tjänst.

Benefika fång som arv, gåva, bodelning och testamente, utlöser inte någon beskattning. Avdrag kan därför inte medges för advokat- och rättegångs­kostnader vid sådana tvister (KRNS 2015-04-30, mål nr 2833-14).

Advokatkostnader som uppkommit vid boutredning, samägandetvist, arvstvist eller skatteprocess är inte avdragsgilla eftersom de är personliga levnadskostnader (9 kap. 2 § IL).

Insättningsgaranti

Ersättning på grund av insättningsgaranti betalas ut till personer som förlorat pengar som satts in hos banker och vissa värdepappersföretag som gått i konkurs. Se lagen om insättningsgaranti.

Vilken ersättning betalas ut?

Insättaren har rätt till ersättning motsvarande dels det insatta kapitalbeloppet, dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätten inträder. Ersättningen är dock för varje institut högst ett belopp i kronor som motsvarar 100 000 euro. Ersättningsbeloppet tillämpas på ersättningsfall som inträffar från den 31 december 2010.

Vilka är utbetalare?

Ersättningen betalas ut från garantimyndigheten (Riksgäldskontoret), men anses utbetald av det institut där insättningen gjorts (55 kap. 2 § IL). Den ska i första hand anses som ersättning för kapitalbeloppet och i andra hand som ersättning för ränta.

Hur behandlas ränta?

Om ersättning för ränta har betalas ut, behandlas den som ränteinkomst (55 kap. 3 § IL).

I vissa undantagsfall ska ränta betalas tillbaka till garantimyndigheten. Beloppet får då dras av som utgiftsränta (55 kap. 4 § IL).

Investerarskydd

Utbetalningar på grund av investerarskydd behandlas i lagen (1999:158) om investerarskydd. Där regleras möjligheterna att få ersättning för förlust av investerares värdepapper och medel hos ett värdepappersinstitut. Investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte kan få ut sina värdepapper eller insatta medel från institutet.

Vilken ersättning betalas ut?

Ersättningen motsvarar värdepapprets marknadsvärde vid utgången av den dag konkursbeslutet meddelades. Ersättningen omfattar också i förekommande fall rätt till ränta till och med dagen för konkursbeslutet. Ersättning uppgår till högst 250 000 kr per institut. I ersättningsbeloppet ingår också utdelningar i konkursen, eventuella försäkrings­ersättningar och visst skadestånd som investeraren fått för den förlust som är ersättningsgill (9 § lagen [1999:158] om investerarskydd).

Andelsägare i värdepappersfonder och personer som sparat i individuellt pensionssparande har dock inte rätt till ersättning. Undantag gäller också vid vissa brott. Se 12–14 §§ i lagen (1999:158) om investerarskydd.

Vilka är utbetalare?

Ersättning som betalas ut av garantimyndigheten (Riksgäldskontoret) anses utbetald av det institut där investeringen finns. Om ersättningen inte täcker allt, ska den i första hand anses avse insatta medel i form av kapitalbelopp, i andra hand ränta och i tredje hand värdepapper.

Oavsett om ersättningen betalats ut av ett utländskt investerarskydd eller ett svenskt, blir beskattningen densamma (55 kap. 11 § IL).

Hur behandlas ränta?

Ersättning för ränta behandlas som inkomstränta vid beskattningen (55 kap. 7 § IL). Återbetald ränta får dras av som utgiftsränta (55 kap. 10 § IL).

När anses värdepapperna vara avyttrade?

De värdepapper som omfattas av investerarskyddet och som förlorats, anses avyttrade vid den tidpunkt då ersättningen fastställts. Det innebär att kapitalvinst­beskattning ska ske(55 kap. 8 § IL).

Omfattar ersättningen både noterade och onoterade värdepapper ska ersättningen i första hand anses avse de noterade, om inte annat begärs (55 kap. 9 § IL).

Pensionssparande

Avdrag får i vissa fall göras för pensions­försäkrings­premie och inbetalning på pensions­sparkonto i inkomstslaget kapital, s.k. pensions­sparavdrag (59 kap. 15 § IL). Det gäller i de fall en delägare, som har avyttrat aktier i fåmansföretag eller andelar i ett fåmans­handelsbolag genom ett särskilt medgivande av Skatteverket, fått lägga kapitalvinsten från försäljningen till grund för beräkning av pensions­sparavdrag. Pensions­spar­avdraget kan i sådant fall få göras från den del av vinsten som beskattas i kapital.

Vid försäljning av fåmansföretag ska pensions­sparavdrag i första hand göras som allmänt avdrag och i andra hand i inkomstslaget kapital. Vid försäljning av andel i fåmans­handelsbolag ska avdraget göras i sin helhet i inkomstslaget kapital.

I de fall verksamheten bedrivits i form av enskild näringsverksamhet kan inkomst av kapital uppkomma vid nedläggning av näringsverksamheten om en näringsfastighet säljs. I sådana fall ska underskott i näringsverksamheten dras av från vinsten på fastigheten enligt reglerna i 45 kap. 32 § IL. Pensions­sparavdrag görs i sådana fall i inkomst av näringsverksamhet och ingår i underskottet.

Övriga förutsättningar för avdrag måste naturligtvis vara uppfyllda.

Skadestånd taget från handpenning

Om en köpare får betala skadestånd till säljaren för att hen inte kan fullfölja ett fastighetsköp får hen oftast inte avdrag för beloppet. I RÅ 1982 1:10 ansåg högsta förvaltningsdomstolen att ett sådant skadestånd inte var en avdragsgill omkostnad vare sig i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet eller i något annat inkomstslag. Skatteverkets uppfattning är att motsvarande gäller en person får betala ett skadestånd för att ett s.k. förhandsavtal om framtida förvärv av bostadsrätt inte fullföljs. Skadeståndet tas ofta ut ur den handpenning eller förskott som köparen har betalat till motparten.

I RSV/FB Dt 1985:34 hade deklaranten däremot i sin tur fått ett skadestånd av en annan person på grund av samma skäl som ledde till hens egen skadeståndsskyldighet. Deklaranten fick i det fallet avdrag för det utgivna skadeståndet. Se även RÅ 1997 ref. 63.

Slutligt underskott i förvärvskälla

Avslutas en näringsverksamhet och det finns ett underskott vid det sista beskattningsåret i inkomstslaget näringsverksamhet, ska avdrag för underskottet göras med 70 procent i inkomstslaget kapital. Avdrag ska göras året efter det år som verksamheten avslutas eller, om deklaranten begär det, fördelas på det året och de följande två åren (42 kap. 34 § IL).

Underskott i andelshus

Delägare i andelshus har rätt att göra avdrag för det underskott som belöper på hens bostadslägenhet (42 kap. 33 § IL). En förutsättning är att lägenheten skulle ha varit en privatbostad om delägaren innehaft den med bostadsrätt. Avdrag får då göras som för kapitalförlust i inkomstslaget kapital, d.v.s. med 70 procent av underskottet (42 kap. 33 § IL).