Meny

Skatteverket har i ett antal situationer möjlighet att genom ett föreläggande begära att deklarationer och uppgifter lämnas.

Skatteverket kan kräva in en deklaration

Skatteverket får förelägga den som inte är skyldig att lämna en deklaration att göra det (37 kap. 4 § SFL). Om en deklarationsskyldig person inte har lämnat en deklaration ska ett föreläggande i stället göras med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 2 § SFL. Det finns inte något som hindrar att förelägganden enligt 37 kap. 2 och 4 §§ SFL kombineras i sådana fall där det finns en osäkerhet om en person är deklarationsskyldig.

Den som är uppgiftsskyldig först efter ett föreläggande måste ha blivit delgiven föreläggandet för att Skatteverket senare ska kunna ta ut en förseningsavgift (RÅ 1998 not. 62).

Kommande utbetalningar av ersättning för arbete

Skatteverket får förelägga den som betalar ut ersättning för arbete att lämna uppgift om den ersättning som kan antas komma att betalas ut under mottagarens beskattningsår (37 kap. 5 § SFL). Vad som menas med beskattningsår framgår av 3 kap. 4 § SFL.

Syftet med denna bestämmelse är att Skatteverket ska kunna begära uppgifter för att preliminärt beskatta en betalningsmottagare eller för att kontrollera en preliminär inkomstdeklaration som betalningsmottagaren har lämnat.

Föreläggande om att lämna uppgift för kontroll av egen uppgiftsskyldighet

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara uppgiftsskyldig enligt 15−35 kap. SFL att lämna en uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera om uppgiftsskyldigheten har fullgjorts (37 kap. 6 § första stycket SFL). Uppgiftsskyldigheten enligt 15–35 kap. SFL gäller bl.a. att lämna kontrolluppgifter, deklarationer och andra uppgifter.

Föreläggande om kontroll av lämnade uppgifter

För att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 15- 35 kap. SFL ska den som är uppgiftsskyldig lämna riktiga och fullständiga uppgifter till Skatteverket. Uppgifterna är nödvändiga för att Skatteverket bl.a. ska kunna fatta korrekta beslut i enlighet med skattelagstiftningen. Skatteverket kan med stöd av 37 kap. 6 § SFL förelägga den som lämnat uppgifter i syfte att kontrollera uppgiftslämnandet.

Föreläggande om uppgiftsskyldighet finns

Skatteverket får med stöd av 37 kap. 6 § SFL förlägga även den som antas vara uppgiftsskyldig att lämna uppgifter. Uttrycket ”antas vara” innebär att det inte ställs något högre krav på bevisning. Det måste därför inte vara klarlagt att det finns en uppgiftsskyldighet. Om det finns omständigheter som tyder på att det finns en uppgiftsskyldighet är det tillräckligt för att ett föreläggande om att lämna uppgifter ska kunna användas. Skatteverket kan därför utreda om det finns en uppgiftsskyldighet, t.ex. en deklarationsskyldighet, genom att förelägga personen att besvara vissa frågor med stöd av 37 kap. 6 § SFL.

I vissa fall kan en person vara skattskyldig men inte uppgiftsskyldig, t.ex. kan nämnas att fysiska personer med bara tjänsteinkomster understigande grundavdraget inte behöver lämna inkomstdeklaration. Om det ändå finns ett behov av att kontrollera en sådan person som inte är uppgiftsskyldig, men som däremot är skattskyldig, kan ett föreläggande om att lämna deklaration göras med stöd av 37 kap. 4 § SFL. Den som genom ett sådant föreläggande blivit deklarationsskyldig kan därefter kontrolleras med stöd av ett föreläggande enligt 37 kap. 6 § SFL (prop. 2010/11:165 s. 851).

Bestämmelsen i 37 kap. 6 § SFL får däremot inte användas för att kontrollera att bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen eller att dokumentationsskyldighet enligt 39 kap. 3 § SFL har fullgjorts. Ett föreläggande om att lämna uppgifter för kontroll av dokumentationsskyldigheten ska i stället göras med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 7 § SFL.

Lämna uppgift

Skatteverkets befogenhet att förelägga någon att lämna uppgift med stöd av 37 kap. 6 § SFL anses även innebära en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna en kopia av en handling. Med ”handling” menas t.ex. kontrakt, kontoutdrag, räkning, kvitto eller liknande. Skatteverket får avgöra hur en uppgift ska lämnas, t.ex. genom att i föreläggandet begära att en handling ska visas upp (prop. 2010/11:165 s. 851). Det betyder enligt Skatteverkets bedömning att verket i föreläggandet kan ange hur de begärda uppgifterna ska lämnas. Det kan däremot, inte krävas mer än att uppgiftslämnandet ska vara ändamålsenligt. Det primära är att de begärda uppgifterna lämnas, inte i vilken form det sker. Det betyder att bestämmelsen t.ex. inte kan utsträckas till att omfatta ett krav på att förelagda uppgifter ska lämnas elektroniskt. Ett sådant krav skulle begränsa den förelagdes möjlighet att följa föreläggandet. Det finns däremot inget som hindrar att Skatteverket och den som har förelagts kommer överens om att de begärda uppgifterna lämnas elektroniskt.

Har Skatteverket angett i ett föreläggande hur uppgiftslämnandet ska ske och den som har förelagts väljer att lämna uppgifterna på ett annat men ändamålsenligt sätt, finns det enligt verkets uppfattning oftast inte någon grund för att hävda att föreläggandet inte har följts.

Det finns begränsningar i vilka uppgifter Skatteverket får begära in genom ett föreläggande. Vilka uppgifter som inte får begäras i ett föreläggande framgår av bestämmelsen i 47 kap. 1 § SFL.

Kontrollens omfattning

Syftet med föreläggandet är att kontrollera om den uppgiftsskyldiga har fullgjort sin uppgiftsskyldighet, d.v.s. det ska gälla uppgifter som behövs för att kontrollera en uppgiftsskyldighet. Det kan vara att vid deklarationsgranskningen kontrollera t.ex. om en näringsidkare har redovisat en inkomst som Skatteverket har uppgift om eller för att stämma av en uppgift i deklarationen (prop. 2010/11:165 s. 852).

Under förutsättning att syftet med föreläggandet följs, finns det egentligen inte någon reglerad begränsning av befogenheten i 37 kap. 6 § första stycket SFL. Uppgifter som kan hämtas in genom revision kan också hämtas in genom ett föreläggande. Skatteverket kan alltså t.ex. begära att få utdrag ur huvudboken för att stämma av dessa uppgifter mot deklarationsuppgifter eller annat kontrollmaterial. Skatteverket bör däremot inte använda föreläggandebefogenheten för så omfattande kontroller som att kontrollera hela verksamheter eller verksamhetsdelar. För sådana kontroller ska revision användas.

Varuprov

För den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa punktskatt har Skatteverkets befogenhet att förelägga om att lämna uppgift kompletterats med en befogenhet att förelägga om att lämna varuprov. Kompletteringen behövs eftersom ett varuprov inte är en uppgift (37 kap. 6 § andra stycket SFL).

Uppgift om registrering

Notera att ett föreläggande om att lämna uppgift som behövs för att kontrollera om en person är skyldig att göra en anmälan om registrering eller lämna underrättelse enligt 7 kap. 2–4 §§ SFL ska istället göras med stöd av bestämmelsen i 7 kap. 5 § SFL.

Föreläggande om att lämna uppgift för kontroll av egen dokumentationsskyldighet

Skatteverket får förelägga den som är eller som kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) att lämna uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera den generella dokumentationsskyldighet som regleras i 39 kap. 3 § SFL (37 kap. 7 § SFL). Föreläggandet får även avse den som är en annan juridisk person än ett dödsbo.

Kontrollen som sker med stöd av 37 kap. 7 § SFL ska avse att den som är uppgiftsskyldig i skälig omfattning har underlag i form av räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation. De underlag som den uppgiftsskyldige ska ha enligt 39 kap. 3 § SFL är för att hen ska kunna fullgöra en uppgiftsskyldighet som följer av enligt 15 – 35 SFL och för att det ska finnas underlag när Skatteverket gör en kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.

Ett föreläggande med stöd av 37 kap. 7 § SFL får enbart avse kontroll av att det finns underlag i form av räkenskaper, anteckningar eller annan dokumentation i skälig omfattning rörande sådant uppgiftslämnande som ska ske enligt 15–35 kap. SFL. Föreläggandet kan alltså inte gälla en kontroll av uppgifter som ska lämnas t.ex. enligt 9 kap. SFL och inte heller vara en kontroll av uppgiftsskyldigheten eller beskattningen.

Den generella dokumentationsskyldigheten i 39 kap. 3 § SFL gäller för dem som är uppgiftsskyldiga enligt 15–35 kap. SFL. Den innebär att det finns krav på att se till att det i skälig omfattning finns sådana underlag som behövs för att fullgöra uppgiftsskyldighet och för att kunna kontrollera såväl uppgiftsskyldighet som beskattning. Sådana underlag är exempelvis räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation och annat underlag. Hur länge sådant underlag ska bevaras framgår av 9 kap. 1 § första stycket SFF.

Skatteverket har möjlighet att kontrollera räkenskaper och uppgifter avseende löpande beskattningsår eftersom syftet med bestämmelsen i 37 kap. 7 § SFL är att kontrollera om den generella dokumentationsskyldigheten fullgörs (prop. 2010/11:165 s. 853). Det bör vara fråga om övergripande kontroller för avgränsade tidsperioder. Det är lämpligt att en sådan övergripande kontroll omfattar räkenskaper, anteckningar och annat underlag. För att uppnå syftet med kontrollen bör det i allmänhet inte vara nödvändigt att Skatteverket får del av något mer omfattande material. Även förelägganden som har preciserats till att avse uppgifter för en avgränsad period kan ge indikationer på hur företagets bokföring ser ut i stort (prop. 2009/10:204 s. 93).

Det är exempelvis möjligt att vid en kontroll av att underlag finns i skälig omfattning kontrollera att räkenskaper förs löpande i ett nystartat företag eller att det finns verifikationer hänförliga till en viss tidsperiod. Kontrollen kan också gälla att ett företag har bokfört fakturor eller att utgående mervärdesskatt har redovisats på rätt sätt i bokföringen. Är det däremot fråga om att stämma av en uppgift i en deklaration ska föreläggande göras med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 6 § SFL.

Föreläggandebestämmelserna i 37 kap. 6 och 7 §§ SFL kan kombineras. Eftersom syftet med kontrollerna styr vad Skatteverket får förelägga om så är det, vid kontroller där föreläggandebestämmelserna kombineras, viktigt att det för respektive föreläggande tydligt framgår

  • vilken uppgift man vill kontrollera med stöd av 37 kap. 6 § SFL
  • vilka uppgifter man vill ha in för att kontrollera om dokumentationsskyldigheten har fullgjorts med stöd av 37 kap. 7 § SFL.

Om en kontroll ska göras av underlaget för en period/år där tidpunkten för uppgiftsskyldigheten har inträtt, ska föreläggandet göras med stöd av 37 kap. 6 § SFL för att stämma av underlaget mot deklarationen, fram till tidpunkten för uppgiftsskyldigheten. Om Skatteverket samtidigt vill kontrollera underlaget för innevarande period, d.v.s. den period som ännu inte har deklarerats, ska föreläggandet för kontrollen av det underlaget göras med stöd av 37 kap. 7 § SFL.

Föreläggande för kontroll av uppgift i ansökan om återbetalning eller kompensation för punktskatt

Skatteverket får förelägga den som har fått återbetalning av punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 b–f SFL att lämna uppgift som verket behöver för att kontrollera att denne har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i en ansökan om återbetalning av punktskatt (37 kap. 7 a § SFL).

Skatteverket får också förelägga den som fått återbetalning eller kompensation för punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2 SFL att lämna uppgift som verket behöver för att kontrollera att denne har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i en ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt (37 kap. 7 a § SFL).

De materiella reglerna för återbetalning eller kompensation för punktskatt finns under respektive skatt på sidan för punktskatter.

Nytt: 2021-06-23

Från den 1 juli 2021 får även den som har fått återbetalning av avfallsskatt föreläggas för kontroll av uppgifter i en ansökan om återbetalning av avfallsskatt. Hänvisningen i första stycket ovan har därför ändrats från 53 kap. 5 § 1 b–e till 53 kap. 5 § 1 b–f SFL.

Tredjemansföreläggande

Skatteverket har befogenhet att förelägga någon annan än den som uppgifterna gäller, d.v.s. tredje man, att lämna uppgifter som behövs för att kontrollera någon annans uppgiftsskyldighet.

Uppgifter om utfört arbete samt ränta

Skatteverket får förelägga en fysisk person eller ett dödsbo att lämna en kontrolluppgift om ersättning som har betalats till en namngiven näringsidkare för utfört arbete och som inte har redovisats eller skulle ha redovisats i en arbetsgivardeklaration eller att lämna en kontrolluppgift om ränta från en namngiven låntagare. Det gäller däremot inte om sådana kontrolluppgifter ska lämnas enligt bestämmelserna i 16 eller 17 kap. SFL (37 kap. 8 § SFL).

Lämna uppgift om rättshandling med någon annan

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan (37 kap. 9 § första stycket SFL).

Syftet med ett tredjemansföreläggande är att kontrollera om en uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. SFL har fullgjorts eller kan fullgöras av någon annan än den som föreläggs (37 kap. 9 § andra stycket SFL). Föreläggandet ska avse förhållanden som har betydelse för kontroll av andra än den som föreläggs.

Befogenheten att förelägga någon att lämna uppgift anses även innebära en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna en kopia av en handling (prop. 2010/11:165 s. 855).

Lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i en ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan (37 kap. 9 a § första stycket SFL).

Syftet med tredjemansföreläggandet är att kontrollera att uppgifter i en ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt är riktiga och fullständiga i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 b–f respektive i 53 kap. 5 § 2 SFL (37 kap. 9 a § andra stycket SFL). Föreläggandet ska avse förhållanden som har betydelse för kontroll av andra än den som föreläggs.

Det ställs varken i 37 kap. 9 eller 9 a §§ SFL något krav på att tredjemansföreläggandet måste gälla kontroll av den som rättshandlingen har ingåtts med.

De materiella reglerna för återbetalning eller kompensation för punktskatt finns under respektive skatt på sidan för punktskatter.

Nytt: 2021-06-23

Från den 1 juli 2021 får även tredje man föreläggas för kontroll av uppgifter i en ansökan om återbetalning av avfallsskatt. Hänvisningen i andra stycket ovan har därför ändrats från 53 kap. 5 § 1 b–e till 53 kap. 5 § 1 b–f SFL.

Ett föreläggande ska vara tydligt och precist utformat

Den som föreläggs ska lämna uppgifter om en ingången rättshandling. Det ska gälla sådana uppgifter som man faktiskt har tillgång till och som rör rättshandlingen. Ett föreläggande ska vara utformat så tydligt och precist att det är möjligt för den som föreläggs att följa det. Det innebär att beroende på i vilken situation ett tredjemansföreläggande utfärdas ser utformningen av föreläggandet olika ut. Om det exempelvis är fråga om att lämna en uppgift som gäller kontroll av en viss typ av rättshandling, ska det av föreläggandet klart framgå vilken eller vilka handlingar som man frågar efter. Däremot behöver ett föreläggande i det fallet inte innehålla namnet på den eller de personer som kontrollen gäller. Gäller det en rättshandling med en viss bestämd person, ska den personen namnges i föreläggandet.

Vad är en rättshandling?

Begreppet ”rättshandling” omfattar förklaringar och handlingar som har rättslig betydelse. En rättshandling grundar sig därför inte endast på skriftliga dokument utan kan också grunda sig på enbart ett uttalande eller faktiskt handlande, och behöver inte innebära att ett särskilt dokument har upprättats. En rättshandling är exempelvis att ingå ett avtal, utfärda en fullmakt, säga upp ett kontrakt eller att betala en skuld.

Skatteverket kan till exempel förelägga en bank att lämna kontoutdrag för ett konto eller att lämna uppgift om en person har lån hos banken.

Begära uppgifter knutna till en rättshandling

Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst är skyldig att lämna ut uppgifter om abonnemang, om Skatteverket anser att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som gäller kontroll av skatt eller avgift (6 kap. 22 § 5 lagen [2003:389] om elektronisk kommunikation). Med uppgift om abonnemang menas namn, telefonnummer, adress, inkopplings- eller urkopplingsdatum, belopp i teleräkning och övriga konstanta uppgifter om själva abonnemanget.

Den som bedriver postverksamhet är skyldig att lämna ut uppgifter om en enskild persons adress, om Skatteverket anser att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som gäller kontroll av skatt eller avgift (2 kap. 15 § 3 postlagen [2010:1045]). Om Skatteverket behöver fler uppgifter från postföretaget, än personens adress, ska uppgifterna begäras med stöd av 37 kap. 9 § SFL.

Andra exempel på vad ett tredjemansföreläggande kan gälla är uppgifter från en så kallad platsupplåtare för att kontrollera dem som har hyrt plats av platsupplåtaren eller identifikationsuppgifter för köpare av investeringsguld från den som har sålt guldet (prop. 2010/11:165 s. 408 ff.). Notera att om en platsupplåtare är en fysisk person som inte är bokföringsskyldig, krävs det enligt 37 kap. 10 § SFL att det finns särskilda skäl för att få förelägga om att lämna uppgift.

Generell kontroll

Skatteverket kan också använda sig av tredjemansföreläggande vid en s.k. generell kontroll. Med generell kontroll menas ett allmänt uppgiftsinsamlande som en förberedande åtgärd för kontroll av någon annan än den som föreläggs. Syftet med en sådan generell kontroll är att hämta in uppgifter när det inte står klart att en kontroll ska göras av den eller de personer som omfattas av de uppgifter som hämtas in. Det kan t.ex. vara fråga om att hämta in uppgifter om avtal rörande samtliga underentreprenörer som anlitats vid ett visst byggprojekt under en viss tid. Skatteverket ska alltid göra en proportionalitetsbedömning i samband med kontroller, särskilt vid större uppgiftsinsamlingar.

Det krävs särskilda skäl för att få förelägga en fysisk person

Om det finns särskilda skäl får Skatteverket förelägga även en fysisk person eller dödsbo – utan att bokföringsskyldighet föreligger – att lämna sådan uppgift som avses i bestämmelsen i 37 kap. 9 och 9 a §§ SFL (37 kap. 10 § SFL).

Genom förutsättningen ”särskilda skäl” markeras att det inte ska vara fråga om en rutinåtgärd utan att det ska finnas en särskild anledning för att göra en kontroll i det enskilda fallet. ”Särskilda skäl kan föreligga i situationer där det finns ett uttalat kontrollintresse och där alternativa kontrollmetoder saknas” (prop. 2010/11:165 s. 856).

Exempelvis kan det vara motiverat att förelägga en inte bokföringsskyldig fysisk person, t.ex. en delägare i ett aktiebolag eller en annan fysisk person, som har sålt tillgångar till ett bolag där tillgången medfört avdragsrätt för kostnaden, eller om Skatteverket för att kontrollera t.ex. prissättning, ska följa tillgångar som sålts i flera led. En ytterligare situation där ett föreläggande kan ske med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 10 § SFL är att Skatteverket vid en kontroll av om mervärdesskatt har redovisats korrekt och betalats, följer upp omsättningen av mervärdesskattepliktiga varor i en transaktionskedja. Föreläggande kan också användas för att få uppgift om betalningar som en privat fastighetsägare (småhus) har gjort till näringsidkare som inte är namngivna.

Utländska juridiska personer

Utländska associationer som anses som juridiska personer enligt svensk rätt får föreläggas med stöd av 37 kap. 7, 7 a, 9, 9 a eller 11 §§ SFL.

De termer och uttryck som används i SFL har samma betydelse och tillämpningsområde som i de materiella skattelagarna om inget annat anges i SFL (3 kap. 2 § SFL). Det innebär att den utländska association som uppfyller kriterierna i 6 kap. 8 § IL betraktas som en juridisk person enligt SFL och kan därför föreläggas med stöd av 37 kap. 7, 7 a, 9, 9 a eller 11 §§ SFL.

I vilka fall som utländska associationer ska anses som eller behandlas som juridiska personer enligt IL framgår av 6 kap. 8 § IL (2 kap. 3 § IL). I den bestämmelsen framgår de egenskaper som en utländsk association ska ha för att enligt svensk rätt betraktas som en juridisk person. Det avgörande är om associationen uppfyller kriterierna i 6 kap. 8 § IL och inte beteckningen enligt utländsk rätt. En association kan därför i vissa fall betraktas som en juridisk person enligt svensk rätt, även om den inte betecknas som en juridisk person i sin hemstat (RÅ 1997 ref. 36).

Föreläggande vid en annan stats begäran om informationsutbyte

Skatteverket samarbetar och utbyter information med skattemyndigheter i andra länder. Verket har möjlighet att hämta in uppgifter som begärts av en annan stat genom föreläggande. Med informationsutbyte avses Skatteverkets möjlighet att lämna sekretessbelagd information till, respektive ta emot sådan information, från andra länder.

Informationsutbyte med stöd av direktiv 2011/16/EU eller avtal

Sveriges samarbete med länder inom EU om informationsutbyte med anledning av direktivet 2011/16/EU finns reglerat i lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Informationsutbyte kan också ske mot bakgrund av ett skatteavtal som Sverige har slutit med ett annat land. Skatteverket ska, i egenskap av behörig myndighet, utföra de utredningar som krävs för att få fram de upplysningar som har begärts av annat land. Vid sådana utredningar ska Skatteverket tillämpa samma förfarande som i egna skatteärenden. Skatteverket är inte skyldigt att utföra utredningar som skulle strida mot svensk lag

Direkt skatt inom EU men inte moms eller punktskatter m.m.

Lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning gäller för informationsutbyte som avser alla typer av skatter som tas ut på de territorier där fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen. Lagen gäller däremot inte för punktskatter som omfattas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och inte heller för mervärdesskatt som omfattas av samarbete inom EU. Lagen gäller inte heller för obligatoriska sociala avgifter eller tullar.

Föreläggande vid begäran utifrån 2011/16/EU eller avtal

Vid en begäran om informationsutbyte med anledning av direktivet 2011/16/EU får Skatteverket förelägga den som de begärda uppgifter gäller att lämna uppgift som verket behöver för att fullgöra sina skyldigheter enligt lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning.

Skatteverket får också förelägga den som de begärda upplysningarna gäller när en begäran om informationsutbyte görs p.g.a. ett avtal som Sverige slutit med ett annat land (37 kap. 11 § SFL).

Skatteverket får förelägga den som de begärda upplysningarna gäller att lämna uppgift som verket behöver både från den som de begärda upplysningarna avser (37 kap. 11 § första stycket och andra stycket 1 SFL) och att förelägga någon annan än den som de begärda upplysningarna avser att lämna sådan uppgift som behövs (37 kap. 11 § andra stycket 2 SFL), s.k. tredjemansföreläggande.

Skatteverket får också använda sig av ett s.k. tredjemansföreläggande för att inhämta uppgifter som behövs för att fullgöra skyldigheterna från någon annan än en person som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen eller är en annan juridisk person än ett dödsbo (37 kap. 11 § tredje stycket SFL). Det krävs då att det finns särskilda skäl, på samma sätt som för övriga (prop. 2012/13:4 s. 92 f.).

Ett föreläggande som görs med stöd av 37 kap. 11 § SFL kan, om annan kontroll ska ske samtidigt, kombineras med övriga föreläggandebestämmelser i 37 kap. SFL.

När Skatteverket förelägger med stöd av 37 kap. 11 § SFL ska verket tillämpa samma förfarande som om det hade gällt ett eget skatteärende (prop. 2012/13:4 s. 34). Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, som t.ex. bestämmelserna om kommunikation, undantag av uppgifter, bevissäkring och omprövning.

En begäran om upplysningar ska avse en viss bestämd skattskyldig för att Skatteverket ska vara skyldig att genom föreläggande begära upplysningar.

En stat eller utländsk jurisdiktion får enligt avtal som i detta avseende överensstämmer med OECD:s modellavtal eller enligt handräckningsdirektivet (rådets direktiv 2011/16/EU) inte begära upplysningar som sannolikt inte är relevanta för ett skatteärende avseende viss bestämd skattskyldig. Det är en på det sättet åsyftad skattskyldig som i paragrafen avses med ”den som de begärda upplysningarna avser”. Skatteverket är enligt direktivet inte skyldigt att lämna upplysningar, och därmed inte heller att vidta utredningsåtgärder, om den begärande myndigheten inte lämnar tillräcklig information för att åtminstone en sådan åsyftad person ska kunna urskiljas.” (prop. 2012/13:4 s. 93)

Skatteverkets inhämtande av uppgifter genom föreläggande enligt 37 kap. 11 § SFL begränsas inte av att upplysningarna saknar betydelse för beskattningen i Sverige utan styrs av vilka uppgifter Skatteverket behöver hämta in för att fullgöra skyldigheten enligt lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning eller enligt ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden.

När en annan medlemsstat begär upplysningar från Sverige tillåter direktivet således inte att denna begäran vägras med anledning av att svensk lag inte tillåter att behövlig utredning görs om denna nationella begränsning beror endast på att Sverige och svenska myndigheter saknar intresse av informationen, dvs. att uppgifterna saknar betydelse för beskattningen i Sverige (prop. 2012/13:4 s. 35). Dessa bestämmelser kommer således inte att, begränsa sig till inhämtande av uppgifter som är av betydelse för kontroll av uppgiftsskyldighet i en annan stat, utan ramarna för vilka uppgifter som får inhämtas bestäms i stället av vilka uppgifter Skatteverket behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. (prop. 2012/13:4 s. 36)

Vad gäller för tid innan 37 kap. 11 § SFL trädde ikraft?

Föreläggande med stöd av 37 kap. 11 § SFL kan avse uppgifter för äldre år, det framgår av övergångsbestämmelserna till lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning (prop. 2012/13:4 s. 78 och 94).

Informationsutbyte med stöd av rådets förordning nr 904 /2010 om mervärdesskatt

Skatteverket kan genom föreläggande hämta in upplysningar som krävs med anledning av en begäran om informationsutbyte som görs med stöd av rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri.

Föreläggandet görs med stöd av tillämplig bestämmelse i 37 kap. SFL och förordningens artikel 7. Av artikel 7 följer bl.a. att för att kunna lämna den information som avses i förordningen ska den tillfrågade myndigheten göra de utredningar som behövs för att få fram informationen och gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, som t.ex. bestämmelserna om kommunikation, undantag av uppgifter, bevissäkring, och omprövning.

Informationsutbyte med stöd av rådets förordning nr 389/2012 om punktskatter

Skatteverket kan genom föreläggande hämta in upplysningar som krävs med anledning av en begäran om informationsutbyte som görs med stöd av rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004.

Föreläggandet görs med stöd av tillämplig bestämmelse i 37 kap. SFL och förordningens artikel 8. Av artikel 8 följer bl.a. att för att kunna lämna den information som avses i förordningen ska den tillfrågade myndigheten överlämna den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt, inklusive information som gäller ett eller flera enskilda fall, särskilt när skattepliktiga varor flyttas inom unionen. Den tillfrågade myndigheten ska gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, som t.ex. bestämmelserna om kommunikation, undantag av uppgifter, bevissäkring, och omprövning.

Föreläggande vid ansökningar om godkännande för tonnagebeskattning

Från den 1 december 2020 får Skatteverket förelägga den som ansökt om godkännande för tonnagebeskattning att lämna uppgift som skulle ha lämnats i ansökan enligt 13 a kap. 8 a § SFL (37 kap 12 § SFL).

Bestämmelsen reglerar vilka uppgifter som ska lämnas i ansökningar för att Sverige ska kunna leva upp till sina skyldigheter i fråga om internationellt utbyte av upplysningar om de aktuella besluten och beskeden. Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden innehåller exempelvis bestämmelser om spontant informationsutbyte som kan utgöra grunden i internationell rätt för en skyldighet att utbyta upplysningar om vissa förhandsbesked som avses i slutrapporten för BEPS åtgärd 5. Sådana förhandsbesked kan bl.a. vara beslut om godkännande för tonnagebeskattning. Det finns även andra avtal och rättsakter som kan utgöra grund i internationell rätt för skyldigheten att utbyta upplysningar om sådana förhandsbesked.

Bestämmelsen innebär att Skatteverket får förelägga den sökande att lämna sådana uppgifter som inte har lämnats i ansökan, trots att det krävs enligt 13 a kap. 8 a § SFL. Föreläggandet får inte avse uppgifter som redan har lämnats till Skatteverket i ansökan (prop. 2019/20:197 s. 59).

Skatteverket ska lämna uppgifter om vissa förhandsbesked i skattefrågor till andra medlemsstater inom tre månader från utgången av det kalenderhalvår då beskedet utfärdats, ändrats eller förnyats (12 a § lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning). Samma bestämmelse anger även att förhandsbesked i skattefrågor anses ha utfärdats, ändrats eller förnyats när det fått laga kraft.

I vissa situationer ska enligt slutrapporten för BEPS åtgärd 5 informationen lämnas till andra stater och jurisdiktioner så snart som möjligt men senast inom tre månader från den dag då beslutet eller beskedet blev tillgängligt för Skatteverket. Det kan således finnas begränsat med tid för Skatteverket att inhämta ytterligare uppgifter mellan tidpunkten då ett beslut får laga kraft och tidpunkten då Skatteverket senast ska lämna uppgifterna (prop. 2019/20:197 s. 42). Skatteverket kan därför välja att förelägga sökanden att lämna uppgifterna medan ärendet om godkännande för tonnagebeskattning fortfarande pågår eller att vänta till efter att ärendet är avslutat.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1997 ref. 36 [1]
  • RÅ 1998 not. 62 [1]

EU-författningar

  • RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (omarbetning) [1]
  • Rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2009/10:204 En frivillig revision [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 1 [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 2 [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Proposition 2012/13:4 Genomförande av det nya EU-direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7]
  • Proposition 2019/20:197 Delegationsbestämmelser för Skatterättsnämnden och Forskarskattenämnden och några ändringar i fråga om informationsutbyte på skatteområdet [1] [2]

Övrigt