OBS: Detta är utgåva 2021.16. Visa senaste utgåvan.

Armlängdsprincipen kommer till uttryck i artikel 9 i OECD:s modellavtal. OECD:s riktlinjer, som är en fördjupad kommentar till artikel 9 i modellavtalet, ger skattemyndigheter och multinationella företag vägledning när de ska tillämpa armlängdsprincipen. Såväl Högsta förvaltningsdomstolen som Skatteverket anser att riktlinjerna är vägledande för hur den svenska korrigeringsregeln ska tolkas och tillämpas.

Armlängdsprincipen i artikel 9 i OECD:s modellavtal

Armlängdsprincipen kommer till uttryck i artikel 9 i OECD:s modellavtal (modellavtalet). Artikel 9 ska tillämpas i förhållande till transaktioner mellan företag i intressegemenskap. De avtalsslutande staterna kan korrigera ett företags resultat om företagen har avtalat om villkor som avviker från vad oberoende företag hade avtalat om under jämförbara förhållanden. Dessutom anges att den andra staten ska göra en motsvarande justering av inkomsten för att undvika dubbelbeskattning.

Lydelsen i artikelns första punkt motsvarar i princip vad som anges i den svenska korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. De skatteavtal Sverige har ingått med andra stater bygger normalt också på artikel 9 i modellavtalet.

I kommentaren till artikel 9 i modellavtalet hänvisas till OECD:s riktlinjer för närmare vägledning om hur armlängdsprincipen och artikel 9 ska tillämpas. OECD:s riktlinjer utgör en fördjupad kommentar till artikel 9 i modellavtalet.

OECD:s riktlinjer ger vägledning för företag och skattemyndigheter

Den korrekta benämningen på OECD:s riktlinjer är ”OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations”. För svensk del används vanligen begreppet ”OECD:s riktlinjer”, eller bara ”riktlinjerna”. Riktlinjerna fastställs av OECD:s Committee on Fiscal Affairs, CFA.

Riktlinjerna syftar till att ge vägledning åt skattemyndigheter och företag när de ska tillämpa armlängdsprincipen. Genom en enhetlig tillämpning kan internprissättningsfrågorna lösas på ett tillfredsställande sätt vilket minimerar antalet konflikter och dyra processer mellan skattemyndigheter och företag.

Riktlinjerna ska även vara vägledande vid skiljeförfaranden och vid ömsesidiga överenskommelser mellan behöriga myndigheter.

OECD:s medlemsländer och företagen uppmanas att följa riktlinjerna för att på så vis minimera risken för dubbelbeskattning.

Riktlinjerna uppdateras ständigt

Den första versionen av OECD:s riktlinjer är från år 1995 och bygger på en OECD-rapport från år 1979. Under senare delen av 1990-talet tillkom ytterligare några kapitel i riktlinjerna. Under 2010 slutfördes en större förändring. Bland annat reviderades kapitlen I–III och ett nytt kapitel IX om omstruktureringar lades till.

I oktober 2015 publicerades slutrapporten för internprissättning ”Aligning Transfer Pricing Outcomes with Value Creation” inom ramen för Actions 8–10 i det s.k. BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting). Arbetet inom Actions 8–10 har framför allt varit fokuserat på att ta fram ytterligare vägledning i OECD:s riktlinjer för att säkerställa att resultatet av de närstående transaktionerna beskattas där värdeskapandet sker. Inte minst har vägledningen kring immateriella tillgångar och betydelsen av risk förtydligats.

Rapporten innehöll både tillägg och omarbetade avsnitt i riktlinjerna. Ändringar till följd av rapportens innehåll har gjorts i kapitel I, II, V, VI, VII och VIII. Samtliga ändringar och tillägg är enligt OECD endast förtydliganden av hur armlängdsprincipen ska tillämpas.

2017 års version av riktlinjerna

Under år 2017 inarbetades BEPS-rapporten från Actions 8–10 i riktlinjerna och även kapitel IX i riktlinjerna anpassades till följd av ändringarna i rapporten.

2017 års utgåva har följande innehåll:

Kapitel

Innehåll

Förord

Ordlista

Kapitel I

Armlängds­principen (The Arm’s Length Principle)

Kapitel II

Prismetoder (Transfer Pricing Methods)

Kapitel III

Jämförbarhets­analys (Comparability Analysis)

Kapitel IV

Administrativa sätt att undvika och lösa dubbel­beskattnings­frågor (Administrative Approaches to Avoiding and Resolving Transfer Pricing Disputes)

Kapitel V

Dokumentation (Documentation)

Kapitel VI

Immateriella till­gångar (Special Considerations for Intangibles)

Kapitel VII

Koncerninterna tjänster (Special Considerations for Intra-Group Services)

Kapitel VIII

Kostnads­fördelnings­avtal (Cost Contribution Arrangements)

Kapitel IX

Omstruktureringar (Transfer Pricing Aspects of Business Restructurings)

Lista över bilagor

Ytterligare förtydliganden i riktlinjerna publicerades i juni 2018 och februari 2020

I juni 2018 publicerades det uppdaterade avsnittet om vinstdelningsmetoden i kapitel II. Samtidigt publicerades också ytterligare vägledning om tillämpningen av svårvärderade immateriella tillgångar (s.k. HTVI) i form av en ny bilaga till kapitel VI.

I februari 2020 publicerade OECD ett nytt kapitel X som handlar om finansiella transaktioner. Samtidigt publicerades också ytterligare vägledning om riskfri och riskjusterad avkastning i punkterna 1.107-1.126 i kapitel I. Tillägget i kapitel I får följdverkningar på numreringen av resterande del av kapitlet.

Dessa uppdateringar har ännu inte infogats i någon tryckt utgåva av riktlinjerna utan får tillämpas tillsammans med 2017 års version av riktlinjerna.

Riktlinjernas betydelse enligt Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i RÅ 1991 ref. 107 att armlängdsprincipen är den grundläggande principen vid tillämpning av den svenska korrigeringsregeln. Domstolen anförde vidare att de riktlinjer som lagts fram i OECD:s rapport år 1979 visserligen inte var bindande för de svenska skattemyndigheterna men gav en god och välbalanserad belysning av problematiken. Rapporten stod inte heller i strid med korrigeringsregeln. Uttalandena i rapporten kunde därför i relevanta delar vara till ledning för tillämpningen av korrigeringsregeln. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade även i HFD 2016 ref. 45 att OECD:s riktlinjer har ansetts kunna ge vägledning och hänvisar i detta avseende till just RÅ 1991 ref. 107 och prop. 2005/06:169 s. 88–90.

Skatteverkets syn på OECD:s riktlinjer

Enligt Skatteverket är OECD:s riktlinjer vägledande för hur korrigeringsregeln ska tillämpas. De uttalanden som Högsta förvaltningsdomstolen gjorde i såväl RÅ 1991 ref. 107 som HFD 2016 ref. 45 får anses ge stöd för detta synsätt.

Den information som finns om internprissättning här i Rättslig vägledning innehåller en redogörelse för vissa delar av riktlinjerna. I anslutning till respektive avsnitt finns även eventuell rättspraxis kommenterad.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2016 ref. 45 [1]
  • RÅ 1991 ref. 107 [1]

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1]

Propositioner

  • Proposition 2005/06:169 Effektivare skattekontroll m.m. [1]