Tillämpningsområdet för skatteförfarandelagen respektive skatteförfarandeförordningen: vilka skatter, avgifter etc. som omfattas av bestämmelserna.
Huvudregeln är att SFL gäller för alla skatter. Då SFL:s tillämpningsområde är så stort har lagstiftaren ansett det enklare att i lagen räkna upp de skatter som undantas än dem som lagen ska gälla för. Bara de skatter som särskilt undantas faller utanför tillämpningsområdet (prop. 2010/11:165 s. 694). I lagen anges därför att SFL gäller för skatt, men med där uppräknade undantag (2 kap. 1 § första stycket SFL). Nedan anges några av de vanligaste lagarna vars skatter SFL omfattar.
SFL:s tillämpningsområde omfattar bl.a. skatt enligt följande lagar:
SFL gäller också för belopp som betecknats som mervärdesskatt men som inte utgör mervärdesskatt enligt lagen, dvs. belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket ML, så kallad felaktigt debiterad mervärdesskatt (2 kap. 1 § andra stycket SFL).
Vissa beslut enligt ML omfattas däremot inte av SFL:s bestämmelser, däribland beslut om frivillig skattskyldighet.
SFL gäller även, om inte annat särskilt anges, för punktskatter. SFL gäller för skatt enligt följande lagar:
SFL:s bestämmelser gäller för den särskilda inkomstskatt som tidigare har tagits ut enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK). Vidare så gäller SFL för skatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. (A-SINK).
Skatter som är särskilt undantagna i 2 kap. 1 § SFL faller utanför tillämpningsområdet. De skatter som ska undantas från tillämpning av SFL är skatter som tas ut enligt
SFL gäller inte för punktskattepliktiga varor som är omhändertagna med stöd av LPK eller omfattas av ett beslut om skatt enligt samma lag (2 kap. 3 § första stycket SFL).
Om ett beslut om omhändertagande eller ett beslut om skatt enligt LPK upphävs, ska SFL anses ha varit tillämplig som om beslutet aldrig hade fattats (2 kap. 3 § andra stycket SFL).
SFL gäller inte för mervärdesskatt som ska redovisas och betalas enligt lag (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster (2 kap. 4 § SFL).
Vissa bestämmelser om omprövning, överklagande och förfarandet i övrigt i SFL blir ändå gällande för denna mervärdesskatt. Detsamma gäller bl.a. SFL:s bestämmelser om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning samt bevissäkring och betalningssäkring. Anledningen är att det i 19–23 c §§ lag om särskilda ordningar för mervärdesskatt för telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster hänvisas till vissa bestämmelser i SFL.
SFL gäller för avgifter som tas ut enligt följande lagar (2 kap. 2 § SFL):
SFL gäller vid uttag av särskilda avgifter (bl.a. förseningsavgift, skattetillägg och kontrollavgift) trots att detta inte särskilt anges i 2 kap. SFL. De särskilda avgifterna ska beslutas, debiteras och betalas enligt bestämmelserna i SFL (prop. 2010/11:165 s. 295 f.).
SFL tillämpas på ränta som tas ut enligt SFL trots att detta inte särskilt anges i 2 kap. SFL. Ränta ska alltså beslutas, debiteras och betalas enligt bestämmelserna i SFL (prop. 2010/11:165 s. 295 f.).
SFF gäller vid tillämpning av SFL (1 kap. 1 § SFF).
Förvaltningsmyndigheternas, dvs. däribland Skatteverkets, handläggning av ärenden regleras primärt i FL. Lagen behandlar bl.a. myndigheternas serviceskyldighet, samverkan mellan myndigheter och allmänna krav på handläggning av ärenden.
Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från FL gäller den bestämmelsen. I de fall reglerna enligt SFL avviker från FL gäller alltså bestämmelsen i SFL. Ett exempel på detta är att SFL har generösare tidsfrister för överklagande av beslut.
Att märka är att flertalet förfarandefrågor som regleras i FL inte alls behandlas i SFL, t.ex. bestämmelser om muntlig handläggning. I de fallen är naturligtvis FL:s regler tillämpliga vid ärendehandläggning hos Skatteverket.