OBS: Detta är utgåva 2021.8. Visa senaste utgåvan.

Konkursgäldenärens skyldigheter

I och med konkursbeslutet träder en rad skyldigheter in för gäldenären. Exempel på sådana skyldigheter är reseförbud, upplysningsplikt och att avlägga bouppteckningsed. För gäldenärer som är juridiska personer gäller dessa skyldigheter i princip för deras ställföreträdare (6 kap KonkL).

Reseförbud

Genom konkursbeslutet inträder automatiskt ett förbud för konkursgäldenären att utan rättens medgivande lämna landet. Förbudet gäller fram till dess gäldenären har avlagt bouppteckningsed i konkursen. Även efter edgången kan gäldenären under vissa förhållanden förbjudas att lämna landet och till och med den ort där han eller hon bor.

Upplysningsplikt

Gäldenären har upplysningsplikt, det vill säga en skyldighet att lämna uppgift om sina tillgångar mot bl.a. tingsrätten, tillsynsmyndigheten och förvaltaren. Gäldenären är också skyldig att med ed bekräfta bouppteckningen. Om gäldenären håller sig undan sina skyldigheter, exempelvis skyldigheten att lämna upplysningar, kan rätten besluta att gäldenären ska hämtas eller häktas.

Rådighetsförlust

De ekonomiska effekterna av ett konkursbeslut innebär att gäldenären förlorar rätten att förfoga över den egendom som ingår i konkursboet. Gäldenären får vidare inte ingå förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Detta kallas rådighetsförlust.

Denna rådighetsförlust innebär inte att konkursboet blir ägare till egendomen. I stället blir boet genom sin företrädare, konkursförvaltaren, ett rättssubjekt som disponerar över egendomen och har vissa processuella rättigheter, t.ex. rätten att begära återvinning. Även egendom som tillförs boet efter konkursbeslutet blir gäldenärens, trots att det ingår i konkursboet och gäldenären inte får förfoga över den. Exempelvis när boet driver näringsverksamhet under konkursen (3 kap. 1 § KonkL).

En fysisk person som är försatt i konkurs kan vara anställd på vanligt sätt. Han eller hon disponerar då i princip över sin lön och därmed jämställda förmåner. Om sådana inkomster överstiger förbehållsbeloppet enligt utsökningsbalken får förvaltaren för konkursboets räkning begära utmätning hos Kronofogdemyndigheten (3 kap. 4 § KonkL).

Fysiska personer anses i vissa fall skattskyldiga för inkomster under konkurstillståndet. Bakgrunden till detta är främst att rådighetsförlusten inte är liktydig med någon övergång av äganderätten. Skattefordringar som uppkommer efter konkursutbrottet kan inte göras gällande i konkursen utan blir en skuld hos den skattskyldige på vanligt sätt (5 kap. 1 § KonkL).

Förbud mot näringsverksamhet

Under konkursen får gäldenärer, som är fysiska personer, inte driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Från denna regel finns vissa undantag. Gäldenären får inte heller vara stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör i ett aktiebolag (6 kap. 1 § KonkL, 2 kap. 2 § ABL respektive 8 kap. 11 ABL och 8 kap. 31 §§ ABL).

Skulderna finns kvar

En fysisk person som är konkursgäldenär befrias inte från sina skulder genom konkursen. Borgenärer som inte har fått full betalning för sina fordringar i konkursen, har kvar sina resterande fordringar och kan efter konkursen kräva betalning från gäldenären.

Juridiska personer

Aktiebolag upplöses i och med att konkursen avslutas utan överskott. En konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning ur konkursboet (25 kap. 50 § ABL och 11 kap. 18 § KonkL).

Om konkursen lämnar överskott ska bolaget träda i likvidation. Likvidationen kan under vissa förutsättningar upphöra och bolagets verksamhet tas upp igen (25 kap. 45 ABL och 25 kap. 51 § ABL).

Upplösta aktiebolag saknar partshabilitet

Som huvudregel gäller att ett aktiebolag som har lösts upp genom konkurs saknar rättskapacitet och därmed även partshabilitet, d.v.s. förmågan att uppträda som part i en rättegång. I praxis har det gjorts vissa undantag från denna huvudregel.

Undantag: rättegång efter att bolaget upplösts

Förhållandena har vid undantagen som regel varit sådana att det av särskilda skäl bedömts ha legat i bolagets eller dess motparts intresse att en tvist fick prövas av domstolen efter det att bolaget formellt upplösts. Se följande rättsfall:

Se även Lehrberg 1990, I aktiebolagens skymningsland, s. 121 ff.

Ekonomiska föreningar och handelsbolag

Liknande regler gäller för ekonomiska föreningar och för handelsbolag (11 kap. 19 § EFL och 2 kap. 44 § HBL). Nial tycks dock mena att bolagsmännen i ett handelsbolag kan komma överens om att fortsätta med bolaget och avstå från likvidation, (Nial 2007, Om handelsbolag och enkla bolag s. 277).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1992 not. 29 [1]
  • RÅ 2000 ref. 41 [1]
  • RÅ 2002 ref. 76 [1]
  • RÅ 2003 not 182 [1]
  • RÅ 2003 not. 173 [1]
  • RÅ 2003 not. 185 [1]
  • RÅ 2003 not. 25 [1]
  • RÅ 2003 not. 26 [1]
  • RÅ 2003 not. 29 [1]
  • RÅ 2003 ref. 53 [1]
  • RÅ 2003 ref. 54 [1]

Lagar & förordningar

Övrigt

  • Lehrberg 1990, I aktiebolagens skymningsland, s. 121 ff [1]
  • Nial 2007, Om handelsbolag och enkla bolag s. 277 [1]