Skatteverket får i vissa fall lämna en skuld för indrivning (restföra) i förtid trots att beloppsgränserna inte är uppfyllda.
Med snabbrestföring avses att en fordran restförs före den tidpunkt då överlämnande för indrivning normalt ska ske enligt 70 kap. 1 § SFL. Om det finns särskilda skäl får Skatteverket lämna en fordran för indrivning även om den understiger beloppsgränsen eller om någon betalningsuppmaning (betalningskrav) inte har skickats till den betalningsskyldiga (70 kap. 2 § 2 SFL).
Nedan beskriver vi ett antal olika situationer där det kan finnas anledning att restföra en fordran tidigare än reglerna normalt tillåter.
Bestämmelsen kan t.ex. tillämpas om en betalningsskyldig systematiskt utnyttjar beloppsgränserna för att skaffa sig kredit.
Ett annat exempel är fall då det är risk för att den betalningsskyldiga är i färd med att göra sina tillgångar oåtkomliga för exekution d.v.s. för utmätning. Den betalningsskyldiga kan avyttra tillgångarna, flytta dem utomlands eller själv vara på väg att lämna landet tillsammans med tillgångarna. Dessa skäl torde ha betydelse främst som grund för snabbrestföring som medför att betalningsuppmaning kan underlåtas oavsett beloppets storlek (prop. 2010/11:165 s. 1183).
En annan situation är när Kronofogden är i färd med att utmäta tillgångar för borgenärer i enskilda mål. För det fall staten i detta läge har större skattefordringar som är förfallna men ännu inte är restförda kan det anses föreligga ett sådant särskilt skäl att staten i förtid ska kunna lämna över fordringar för utmätning (ansöka om verkställighet). Skälet för snabbrestföring i detta läge är att Kronofogden måste ha en verkställbar exekutionstitel för att kunna utmäta för skattefordran. Om Skatteverket i ett sådant läge inte skyndsamt överlämnar sin fordran till Kronofogden, för samordning med utmätning för enskilda mål, kan detta få till följd att staten inte får betalt för sina förfallna skattefordringar. Det finns nämligen en uppenbar risk att tillgångarna redan tagits i anspråk för att täcka de enskilda borgenärernas fordringar vid det ordinarie restföringstillfället enligt 70 kap. 1 § SFL. Innan snabbrestföring sker ska Kronofogden underrättas.
Om det finns ett överskott hos Kronofogden som har uppkommit vid en exekutiv försäljning av egendom för att täcka en skatteskuld som har restförts tidigare och om den betalningsskyldiga har en ny skatteskuld som inte betalas på ordinarie förfallodag är det en omständighet som bör kunna utgöra särskilda skäl för snabbrestföring.
Om Skatteverket har utverkat betalningssäkring och överlämnat beslutet till Kronofogden för verkställighet bör Skatteverket snabbrestföra den betalningssäkrade skattefordringen så fort skatten har fastställts och förfallit till betalning. Detta för att försöka tillförsäkra det allmänna betalning för fordran ur den betalningssäkrade egendomen.
Skatteverket anser att snabbrestföring inte bör ske av belopp motsvarande tidigare betalningssäkrad skattetilläggsfordran. Detta mot bakgrund av den villkorslösa rätten till anstånd med betalning av skattetillägg som gäller när den betalningsskyldiga begärt omprövning av eller överklagat skattetilläggsbeslutet eller beslutet i den fråga som föranlett skattetillägget.
En förutsättning för snabbrestföring är att förfallodagen, d.v.s. den dag en inbetalning senast ska finnas registrerad på skattekontot, har passerats (prop. 2010/11:165 s. 1183).
En skatt eller avgift som ska betalas registreras som ett negativt belopp på skattekontot på förfallodagen (61 kap. 2 § SFL). Det belopp som kan snabbrestföras är det underskott som uppkommit på skattekontot fram till dagen för överlämnandet inklusive upplupen kostnadsränta.