Armlängdsprincipen kommer till uttryck i artikel 9 i OECD:s modellavtal. OECD:s riktlinjer, som är en fördjupad kommentar till artikel 9 i modellavtalet, ger skattemyndigheter och multinationella företag vägledning när de ska tillämpa armlängdsprincipen. Skatteverket anser att riktlinjerna är vägledande för hur den svenska korrigeringsregeln ska tolkas och tillämpas.
Nytt: 2022-02-02
Sidan har uppdaterats med anledning av 2022 års utgåva av OECD:s riktlinjer.
Armlängdsprincipen kommer till uttryck i artikel 9 i OECD:s modellavtal (modellavtalet). Artikel 9 ska tillämpas i förhållande till transaktioner mellan företag i intressegemenskap. De avtalsslutande staterna kan korrigera ett företags resultat om företagen har avtalat om villkor som avviker från vad oberoende företag hade avtalat om under jämförbara förhållanden. Dessutom anges att den andra staten ska göra en motsvarande justering av inkomsten för att undvika dubbelbeskattning.
Lydelsen i artikelns första punkt motsvarar i princip vad som anges i den svenska korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. De skatteavtal Sverige har ingått med andra stater bygger normalt också på artikel 9 i modellavtalet.
I kommentaren till artikel 9 i modellavtalet hänvisas till OECD:s riktlinjer för närmare vägledning om hur armlängdsprincipen och artikel 9 ska tillämpas. OECD:s riktlinjer utgör en fördjupad kommentar till artikel 9 i modellavtalet.
Den korrekta benämningen på OECD:s riktlinjer är ”OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations”. För svensk del används vanligen begreppet ”OECD:s riktlinjer”, eller bara ”riktlinjerna”. Riktlinjerna fastställs av OECD:s Committee on Fiscal Affairs, CFA.
Riktlinjerna syftar till att ge vägledning åt skattemyndigheter och företag när de ska tillämpa armlängdsprincipen. Genom en enhetlig tillämpning kan internprissättningsfrågorna lösas på ett tillfredsställande sätt vilket minimerar antalet konflikter och dyra processer mellan skattemyndigheter och företag.
Riktlinjerna ska även vara vägledande vid skiljeförfaranden och vid ömsesidiga överenskommelser mellan behöriga myndigheter.
OECD:s medlemsländer och företagen uppmanas att följa riktlinjerna för att på så vis minimera risken för dubbelbeskattning.
Den första versionen av OECD:s riktlinjer är från år 1995 och bygger på en OECD-rapport från år 1979. Under senare delen av 1990-talet tillkom ytterligare några kapitel i riktlinjerna. Under 2010 slutfördes en större förändring. Bland annat reviderades kapitlen I–III och ett nytt kapitel IX om omstruktureringar lades till.
I oktober 2015 publicerades slutrapporten för internprissättning ”Aligning Transfer Pricing Outcomes with Value Creation” inom ramen för Actions 8–10 i det s.k. BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting). Arbetet inom Actions 8–10 var framför allt fokuserat på att ta fram ytterligare vägledning i OECD:s riktlinjer för att säkerställa att resultatet av de närstående transaktionerna beskattas där värdeskapandet sker. Inte minst förtydligades vägledningen kring immateriella tillgångar och betydelsen av risk.
Rapporten innehöll både tillägg och omarbetade avsnitt i riktlinjerna. Ändringar till följd av rapportens innehåll gjordes i kapitel I, II, V, VI, VII och VIII. Samtliga ändringar och tillägg är enligt OECD endast förtydliganden av hur armlängdsprincipen ska tillämpas.
Under år 2017 inarbetades BEPS-rapporten från Actions 8-10 i riktlinjerna och även kapitel IX i riktlinjerna anpassades till följd av ändringarna med anledning av rapporten.
Under år 2018 publicerade OECD det uppdaterade avsnittet om vinstdelningsmetoden i kapitel II. Samtidigt publicerades också ytterligare vägledning om tillämpningen av svårvärderade immateriella tillgångar (s.k. HTVI) i form av en ny bilaga till kapitel VI.
I februari 2020 publicerade OECD ett nytt kapitel X som handlar om finansiella transaktioner. Samtidigt publicerades också ytterligare vägledning om riskfri och riskjusterad avkastning i punkterna 1.107-1.126 i kapitel I.
I inledningen av år 2022 inarbetades vägledningen om riskfri och riskjusterad avkastning i kapitel I, det uppdaterade avsnittet om vinstdelningsmetoden i kapitel II, bilagan till kapitel VI om svårvärderade immateriella tillgångar och kapitel X om finansiella transaktioner i en ny utgåva av riktlinjerna.
2022 års utgåva har följande innehåll:
Kapitel |
Innehåll |
Förord |
|
Ordlista |
|
Kapitel I |
Armlängdsprincipen (The arm’s length principle) |
Kapitel II |
Prismetoder (Transfer pricing methods) |
Kapitel III |
Jämförbarhetsanalys (Comparability analysis) |
Kapitel IV |
Administrativa sätt att undvika och lösa dubbelbeskattningsfrågor (Administrative approaches to avoiding and resolving transfer pricing disputes) |
Kapitel V |
Dokumentation (Documentation) |
Kapitel VI |
Immateriella tillgångar (Special considerations for intangibles) |
Kapitel VII |
Koncerninterna tjänster (Special considerations for intra-group services) |
Kapitel VIII |
Kostnadsfördelningsavtal (Cost contribution arrangements) |
Kapitel IX |
Omstruktureringar (Transfer pricing aspects of business restructurings) |
Kapitel X |
Finansiella transaktioner (Transfer pricing aspects of financial transactions) |
Lista över bilagor |
Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i RÅ 1991 ref. 107 att armlängdsprincipen är den grundläggande principen vid tillämpning av den svenska korrigeringsregeln. Domstolen anförde vidare att de riktlinjer som lagts fram i OECD:s rapport år 1979 visserligen inte var bindande för de svenska skattemyndigheterna men gav en god och välbalanserad belysning av problematiken. Rapporten stod inte heller i strid med korrigeringsregeln. Uttalandena i rapporten kunde därför i relevanta delar vara till ledning för tillämpningen av korrigeringsregeln. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade även i HFD 2016 ref. 45 att OECD:s riktlinjer har ansetts kunna ge vägledning och hänvisar i detta avseende till just RÅ 1991 ref. 107 och prop. 2005/06:169 s. 88–90.
Enligt Skatteverket är OECD:s riktlinjer vägledande för hur korrigeringsregeln ska tillämpas. De uttalanden som Högsta förvaltningsdomstolen gjorde i såväl RÅ 1991 ref. 107 som HFD 2016 ref. 45 får anses ge stöd för detta synsätt.
Den information som finns om internprissättning här i Rättslig vägledning innehåller en redogörelse för vissa delar av riktlinjerna. I anslutning till respektive avsnitt finns även eventuell rättspraxis kommenterad.