Plastbärkassar som är avsedda att tillhandahållas konsumenter för att packa eller bära varor är skattepliktiga.
Skatt ska betalas för plastbärkassar (1 § LSP).
Med plastbärkasse avses en bärkasse som i mer än försumbar omfattning består av plast (2 § LSP). Med bärkasse avses påsar med eller utan handtag som är avsedda att tillhandahållas konsumenter för att packa varor på en plats där varor tillhandahålls eller bära varor därifrån och som inte är avsedd för varaktigt bruk (2 § LSP).
En bärkasse som består av både plast och annat material omfattas därmed som huvudregel av definitionen även om bärkassen huvudsakligen består av annat än plast. Om en bärkasse i mer än försumbar omfattning består av plast får avgöras i det enskilda fallet (prop. 2019/20:47 s. 50).
Bärkassar av exempelvis papper, i vilka plast endast utgör en tillsats i lim eller färg som används vid tillverkningen är inte avsedda att träffas av definitionen. Däremot är avsikten att kassar av annat material som har försetts med en plastyta träffas av definitionen. Även kassar som har försetts med t.ex. handtag av plast eller en plastfilm för att det ska vara möjligt att se den förpackade produkten omfattas av skatteplikt (prop. 2019/20:47 s. 50).
Skatten är avsedd att omfatta sådana plastbärkassar av engångskaraktär som typiskt sett tillhandahålls inom detaljhandeln för att kunder ska kunna packa eller bära varor som köpts i affären. Exempel på sådana kassar är plastkassar som tillhandahålls vid kassan eller på annan plats vid försäljnings- eller varulämningsställe. Ett annat exempel är små plastpåsar av engångskaraktär som tillhandahålls konsumenter för att fyllas med varor, t.ex. s.k. fruktpåsar, godispåsar och fryspåsar (jfr prop.2019/20:47 s. 26). I förarbetena uttalas också att samtliga plastbärkassar som inte är avsedda för avsedda för varaktigt bruk, oavsett tjocklek, bör omfattas av punktskatten (jfr prop. 2019/20:47 s. 27).
Om en bärkasse är skattepliktig eller inte får i första hand avgöras utifrån en objektiv bedömning av om påsen är av sådant slag som typiskt sett används inom detaljhandeln för att konsumenter ska kunna packa eller bära varor. Det saknar relevans hur påsen i det enskilda fallet rent faktiskt kommer att användas i ett senare skede. Vid bedömningen är påsen faktiska egenskaper (t.ex. material, storlek och utformning) av central betydelse. Även andra omständigheter som hänför sig till påsen, t.ex. hur den har paketerats eller marknadsförts, kan beaktas. Vid bedömningen ska exempelvis den omständigheten att en plastbärkasse som importeras för att användas i ett företags e-handel inte tillmätas någon betydelse (jfr. prop. 2019/20:47 s. 50).
Plast definieras som en polymer i den mening som avses i artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, som kan ha tillförts tillsatser eller andra ämnen, med undantag för naturligt förekommande polymerer (2 § LSP). Hänvisningen är statisk, dvs. den avser direktivet i den ursprungliga lydelsen.
Definitionen av plast inkluderar plaster som är biobaserade, plaster som är komposterbara eller på annat sätt nedbrytbara samt plaster från fossilt ursprung (jfr prop. 2019/20:47 s. 25).
Med naturligt förekommande polymerer avses polymerer som förekommer naturligt i miljön och som, om de genomgått en kemisk process eller behandling eller en fysikalisk mineralogisk omvandling, inte har förändrats i sin kemiska struktur (2 § LSP).
Bärkassar avsedda för varaktigt bruk (s.k. flergångskassar) är inte skattepliktiga (jfr. 2 § LSP).
Detta undantag omfattar påsar som är av sådant slag att de typiskt sett återanvänds ett stort antal gånger för samma ändamål som de utformades för. Detta torde i normalfallet framgå tydligt av påsens konstruktion och materialval (prop. 2019/20:47 s. 50). Materialet i bärkassarna är starkare för att hålla längre och kan variera mellan olika typer av bärkassar. Exempel på material som kan användas i sådana typer av bärkassar är low density polyeten (LDPE), wowen polypropen, non-wowen polypropen och återvunnen polyester t.ex. från PET-flaskor (prop. 2019/20:47 s. 26).
Att en bärkasse är tillverkad av ett fullt nedbrytbart material påverkar inte bedömningen av om en kasse är avsedd för varaktigt bruk (HFD 2021 ref. 26).
HFD har bedömt att en plastkasse baserad på återvunnen LLD-polyeten med väggtjocklek om 60 mikrometer inte är avsedd för varaktigt bruk och den är därmed skattepliktig enligt LSP.
Bakgrunden är en ansökan om förhandsbesked av vilken det framgår att den aktuella plastkassen är tjockare än en plastkasse av engångskaraktär och att Research Institutes of Sweden (RISE) har testat kassen och godkänt den som en flergångsbärkasse. Enligt RISE kommer den att hålla för minst 50 användningar. Skatterättsnämnden fann att plastkassen är en sådan plastbärkasse som omfattas av skatteplikt enligt 3 § jämförd med 2 § LSP. Som motivering angavs följande. Kassen har handtag och kommer att förses med respektive detaljhandlares logotyp. Även om plasten är lite kraftigare är kassen till storlek, utformning och material av samma typ som används inom detaljhandeln för att konsumenter ska kunna packa och bära hem varor men inte av sådant slag att den typiskt sett återanvänds ett stort antal gånger.
HFD fastställde förhandsbeskedet och uttalar följande (HFD 2020 ref. 54):
Av lämnade förutsättningar framgår att plastkassens konstruktion och materialval inte på något avgörande sätt skiljer sig från sådana plastkassar av engångskaraktär som typiskt sett tillhandahålls inom detaljhandeln. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening är plastkassen inte av sådant slag att den typiskt sett kommer att användas ett stort antal gånger. Den kan därmed inte anses vara avsedd för varaktigt bruk och förhandsbeskedet ska därför fastställas.
HFD har uttalat att det inte finns utrymme för att väga in miljöaspekten vid prövning om rekvisitet avsedd för varaktigt bruk är uppfyllt. Att en kasse är tillverkad av fullt nedbrytbart material kan således inte tillmätas någon betydelse.
Bakgrunden är en ansökan om förhandsbesked av vilken det framgår att den aktuella kassen är tillverkad av ett nytt material, biodolomer, som består av förnyelsebara råvaror från växtriket. Materialet är fullt nedbrytbart och det bildas inga mikroplaster vid nedbrytningen. En tidigare version av kassen har testats och godkänts som flergångskasse av Research Institutes of Sweden (RISE). Den kassen har certifierats för minst 50 användningar. Enligt bolaget är den nu aktuella kassen starkare än den som testades av RISE. Kassen är av samma storlek som sådana plastkassar som typiskt sett tillhandahålls konsumenter för att packa eller bära varor men skiljer sig från dessa genom att ha en annan färg och ha en prägling i filmen.
Skatterättsnämnden fann att plastkassen inte kan anses vara avsedd för varaktigt bruk. Avseende konstruktion och materialval skiljer sig inte kassen från sådana plastkassar av engångskaraktär om typiskt sett tillhandahålls inom detaljhandeln och som typiskt sett inte återanvänds ett stort antal gånger.
HFD fastställer förhandsbeskedet och uttalar följande:
Den enda väsentliga skillnaden mellan kassen i detta mål och den som var föremål för bedömning i rättsfallet HFD 2020 ref. 54 är att den nu aktuella kassen är tillverkad av ett miljövänligt material som kan brytas ned i naturen utan att det bildas mikroplaster. Som lagstiftningen är utformad finns det emellertid inte utrymme för att väga in miljöaspekten vid prövningen av om rekvisitet avsedd för varaktigt bruk är uppfyllt. Även den nu aktuella kassen omfattas således av skatteplikt och förhandsbeskedet ska fastställas (HFD 2021 ref. 26).
Sopsäckar, avfallspåsar, hundpåsar och små påsar i konsumentförpackning omfattas inte av punktskatten eftersom de inte är avsedda att tillhandahållas för att packa i eller bära varor från ett försäljnings- eller varuutlämningsställe (prop. 2019/20:47 s. 26).