Barns folkbokföring

Anmälan vid gemensam vårdnad

Om ett barn har två vårdnadshavare gäller rätten och skyldigheten att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter vårdnadshavarna gemensamt (6 kap. 13 § FB).

En anmälan om flytt för ett barn under 18 år ska göras skriftligen av barnets vårdnadshavare (23 och 30 §§ FOL). För att Skatteverket ska kunna fastställa att en anmälan har gjorts av barnets vårdnadshavare måste den vårdnadshavare som inte gjort flyttanmälan lämna sitt samtycke till den. Ett samtycke kan lämnas via brev, e-post eller e-tjänsten Lämna samtycke. Samtycke till anmälan kan inte lämnas per telefon.

Ett barn som fyllt 16 år har själv rätt att anmäla flytt (30 § FOL). Om flyttanmälan enbart är undertecknad av barnet behöver den inte kompletteras med vårdnadshavarnas samtycke.

Vårdnadshavare måste få möjlighet att samtycka

Om ett barn under 18 år flyttar och endast en av vårdnadshavarna anmäler flytt ska den andra vårdnadshavaren alltid underrättas och ges tillfälle att samtycka till flyttanmälan för barnet. Detta gäller oavsett om barnet flyttar ensamt eller tillsammans med den som anmält flyttning och oavsett om barnet redan tidigare flyttat på detta sätt.

Om ett barn har fyllt 16 år och flyttar tillsammans med den ena vårdnadshavaren och båda har skrivit under anmälan, krävs inget samtycke från den andra vårdnadshavaren. I och med att barnet själv skrivit under flyttanmälan så behöver den inte kompletteras med den andra vårdnadshavarens underskrift.

Vårdnadshavare kan samtycka elektroniskt till flyttanmälan

När en vårdnadshavare anmäler flytt för sitt barn via e-tjänsten flyttanmälan kommer den andra vårdnadshavaren automatiskt ges möjlighet att lämna samtycke till flyttanmälan via e-tjänsten Lämna samtycke. Detta förutsatt att den vårdnadshavare som ska lämna samtycket är folkbokförd.

Om vårdnadshavare inte samtycker till flyttanmälan

Om den andra vårdnadshavaren inte samtycker till flyttanmälan eller inte svarar på Skatteverkets förfrågan avvisas anmälan som gjorts för barnet (30 § FOL). Skatteverket utreder i dessa fall var barnet ska vara folkbokfört och kan besluta att folkbokföra barnet utan anmälan (34 § FOL).

Skatteverket får bestämma att barnets nya folkbokföring ska gälla från och med den dag då vårdnadshavaren folkbokfördes på fastigheten. Detta gäller endast när en förälder flyttar tillsammans med barnet. Om det kommer in en egen anmälan för barnet kan, enligt Skatteverkets bedömning, barnet ändå folkbokföras från och med den dag vårdnadshavaren folkbokfördes. Det krävs då att anmälan för barnet gäller till samma fastighet och normalt samma flyttningsdatum som för vårdnadshavaren. Dessutom ska anmälan för barnet komma in inom en vecka från det när vårdnadshavarens anmälan kom in till Skatteverket. I annat fall folkbokförs barnet utan anmälan på den nya fastigheten från och med samma dag som beslutet fattades (35 § andra stycket FOL).

Om vårdnadshavare samtycker till flyttanmälan

Skatteverkets bedömning om var ett barn ska folkbokföras grundar sig normalt på föräldrarnas uppgifter om barnets boende. Om vårdnadshavarna samstämmigt uppger att barnets faktiska boendeförhållanden ändrats kan detta godtas om det inte finns andra omständigheter som talar emot att uppgiften är riktig (7a § FOL). I samband med bedömningen kan det visa sig att barnet tidigare felaktigt folkbokförts i enlighet med en gemensam anmälan från vårdnadshavarna. Denna felaktiga folkbokföring kan påverka bedömningen vid en senare flyttning för barnet.

Bedömning av bosättning – den faktiska vistelsen avgör

Utgångspunkten är att ett barn under 18 år ska folkbokföras enligt samma regler som gäller för vuxna, d.v.s. det avgörande för Skatteverkets bedömning är var barnet regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Frågan om var ett barn ska vara folkbokfört avgörs därmed med utgångspunkt i de faktiska vistelseförhållandena. Exempelvis folkbokförs ett barn hos den förälder som barnet faktiskt bor tillsammans med, även om den andra föräldern är ensam vårdnadshavare. Det finns vissa undantag från huvudregeln i 7 § FOL bland annat när det gäller vård av unga.

Enkel bosättning – dygnsvilan avgör

Ett barn som regelmässigt tillbringar dygnsvilan hos enbart en förälder ska vara folkbokförd där (7 § FOL). Med enkel bosättning menas att barnet tillbringar sin dygnsvila hos en förälder mer än sex dagar i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden.

Dubbel bosättning – faktisk vistelse på flera fastigheter

Om ett barn regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på fler än en fastighet har barnet dubbel bosättning.

Ett barn som har dubbel bosättning ska folkbokföras i första hand enligt huvudregeln, i andra hand enligt bedömning av var barnet har sin egentliga hemvist (7 § FOL).

Huvudregel: enligt vårdnadshavarnas överenskommelse

Ett barn får folkbokföras hos den av vårdnadshavarna som de båda kommer överens om. Förutsättningarna för detta är enligt 7 a § FOL att

• föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet, och
• barnet har ett växelvis boende hos båda sina föräldrar.

Med uttrycket växelvis boende menas ett boende där barnet tillbringar sin dygnsvila hos sina vårdnadshavare i ”ungefär samma omfattning”. Vid beräkning av barnets dygnsvila hos respektive vårdnadshavare när det gäller 7 a § FOL är exempelvis en skillnad på en dygnsvila per månad eller i samma omfattning men med en annan förläggning av tiden fortfarande att betrakta som växelvis boende.

Möjligheten för vårdnadshavarna att välja var barnet ska vara folkbokfört gäller även om varken vårdnadshavarna eller barnet flyttat (prop. 2012/13:120 s. 150-151). Det innebär exempelvis att vårdnadshavarna kan ändra barnets folkbokföring i en sådan situation att barnet inledningsvis bor den övervägande tiden hos den ena föräldern och sedan övergår ett växelvis boende, under förutsättning att vårdnadshavarna är överens. Avsikten är inte att valfriheten ska kunna utnyttjas på ett sådant sätt att barnets folkbokföring ändras efter vad vårdnadshavarna anser är lämpligast för tillfället. Finns det anledning att misstänka att så är fallet exempelvis om vårdnadshavarna återkommer med önskemål om ändrad folkbokföring utan att någon av parterna flyttat så kan det finnas skäl att utreda barnets bosättning utifrån dubbel bosättning och egentligt hemvist (7 § FOL).

Bedömning av egentligt hemvist

Vid en bedömning av egentligt hemvist ska Skatteverket ta hänsyn till samtliga omständigheter. De olika omständigheterna kan vid den sammantagna bedömningen väga olika tungt. Om inte huvudregeln (7 a § FOL) är tillämplig ska barnet normalt folkbokföras hos den förälder där det tillbringar flest dygnsvilor, då denna omständighet väger tungt. Bedömningen kan bli en annan om det finns en ursprungsbostad. När barnet tillbringar lika många dygnsvilor hos båda föräldrarna eller om föräldrarna lämnar uppgifter som inte stämmer överens, får barnets folkbokföring avgöras utifrån övriga omständigheter i ärendet. När ett barn bor lika mycket hos båda föräldrarna och det finns en dom eller avtal som följs och där det framgår att en av föräldrarna ska vara boendeförälder väger denna omständighet tyngre vid bedömningen av var ett barn ska vara folkbokfört än ursprungsbostaden.

Barnets boende anges i dom eller avtal

Om det finns en dom eller ett av socialnämnd godkänt avtal enligt föräldrabalken (6 kap. 14 a §) som anger vem av föräldrarna barnet ska bo hos kan det ligga till grund för barnets folkbokföring (prop. 2012/13:120 s. 93 f.). Det förutsätter att:

• domen har vunnit laga kraft,

• föräldrarna följer domen eller avtalet.

Om Skatteverkets prövning av barnets folkbokföring görs i nära anslutning till tidpunkten för domen eller avtalet kan det fastställda boendeförhållandet ligga till grund för beslutet. Det förutsätter emellertid att det inte finns några omständigheter som talar emot det som anges i domen eller avtalet.

Om vårdnadshavarna är överens om en annan bosättning för barnet än som framgår av domen eller avtalet, har de möjlighet att vända sig till socialnämnden och begära att nämnden godkänner ett nytt avtal.

Rättsfall: en dom där det bestäms att en av föräldrarna ska vara boendeförälder ska vara avgörande vid bedömningen av var ett barn ska vara folkbokfört när barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) konstaterar att ett barn, vars föräldrar inte bor tillsammans, som bor lika mycket hos båda föräldrarna och därmed har s.k. dubbel bosättning, ska vara folkbokfört hos den förälder där det utifrån samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist. Det är de faktiska boendeförhållandena som ska väga tyngst vid bedömningen av var ett barn med dubbel bosättning har sin egentliga hemvist. Det är dock inte enbart boendeförhållandena som ska beaktas vid denna bedömning, utan det ska göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Det finns t.ex. möjlighet för Skatteverket att beakta domar och avtal som reglerar vårdnad, umgänge och boende vid bedömningen av var barnet får anses ha sin egentliga hemvist.

Ett domstolsbeslut enligt 6 kap. 14 a § föräldrabalken, FB eller avtal om att den ena föräldern ska vara boendeförälder kan inte leda till att barnet ska folkbokföras hos den föräldern, om barnet i praktiken bor till klart övervägande del hos den andra föräldern. I fall där domstol har bestämt att barnet ska bo halva tiden hos vardera föräldern och det är ostridigt att så också sker i praktiken, bör beslutet om vilken av föräldrarna som ska vara boendeförälder dock vara en viktig omständighet att beakta när barnets egentliga hemvist ska fastställas. Enligt HFD:s bedömning väger denna omständighet tyngre än den stabilitetshänsyn som motiverar att ett barn som bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna som huvudregel ska vara fortsatt folkbokfört i den s.k. ursprungsbostaden. HFD finner därmed att ett beslut från domstol om att ett barn ska ha sitt stadigvarande boende hos den förälder som har flyttat till en ny bostad, dvs. att den föräldern ska vara boendeförälder, väger tyngre än de skäl som talar för att ett barn ska vara fortsatt folkbokfört i ursprungsbostaden (HFD mål nr 5981-20).

Skatteverket tolkar ovanstående dom på så sätt att även ett av socialnämnd godkänt avtal mellan föräldrarna om barnets boende kan jämställas med ett domstolsbeslut om barnets boende.

Ursprungsbostad

Med ursprungsbostad menas den bostad där familjen senast var bosatt och folkbokförd tillsammans. När ett barn får dubbel bosättning genom att en förälder flyttar från den gemensamma bostaden bör det förhållandet att barnet tillbringar en natt mer i veckan hos den förälder som flyttar inte anses medföra att barnets folkbokföring ska ändras (prop. 2012/13:120 s. 94). Tillbringar barnet minst 40 procent av sin dygnsvila i ursprungsbostaden ska det vara folkbokfört där (KRNS 2016-01-18, mål nr 3531-15). Under vissa förutsättningar ska en dom eller avtal om boendeförälder väga tyngre än ursprungsbostad.

Tillfälliga avbrott i barnets regelmässiga dygnsvila påverkar inte bedömningen om var barnet ska vara folkbokfört. Det kan exempelvis röra sig om att barnet tillfälligt tillbringar mer av sin dygnsvila utanför ursprungsbostaden på grund av sjukdom eller under skollov. Om ett barn har bott cirka tre månader eller mer utanför ursprungsbostaden hos den andre föräldern får bedömningen om var barnet ska vara folkbokfört göras med utgångspunkt att det inte finns någon ursprungsbostad (KRNS 2016-01-18, mål nr 2293-15).

Om barnet tillbringar mindre än 40 procent av sin dygnsvila i ursprungsbostaden ska barnet i stället folkbokföras där det tillbringar flest dygnsvilor. När ett barn har folkbokförts på annan bostad än ursprungsbostaden har anknytning till den senare bostaden normalt brutits. Det gäller inte om barnet har folkbokförts på en annan bostad men har bott minst 40 procent i ursprungsbostaden hela tiden. I så fall ska barnet folkbokföras på nytt i ursprungsbostaden.

När barnet inte längre har någon anknytning till en ursprungsbostad så kan den enbart bli ursprungsbostad igen om familjen flyttar dit på nytt.

Bedömning av egentligt hemvist när dom eller avtal om boende inte följs och ursprungsbostad saknas

När en dom om boendeförälder saknas och båda vårdnadshavarna har flyttat från den ursprungliga gemensamma bostaden och barnet sover lika många nätter hos båda föräldrarna (50/50) eller föräldrarna lämnar uppgifter som inte stämmer överens om barnets boende ska en bedömning göras av övriga omständigheter i ärendet (7 § FOL).

En sammantagen bedömning av samtliga omständigheter ska göras, såsom tiden hos respektive förälder, avstånd till skola och fritidsaktiviteter. Vid en sådan sammantagen bedömning kan även en dom eller ett avtal som inte följs beaktas.

Exempel på lika många dygnsvilor hos båda föräldrar är när barnet tillbringar udda veckor hos modern och jämna veckor hos fadern. Barnets egentliga hemvist ska vid nämnda situation avgöras med stöd av hur barnets boendesituation ser ut. Viktiga omständigheter vid bedömningen är

• avståndet från bostäderna till skolan eller förskolan,
• områdesnärhet,
• aktuell bostad, och
• övriga omständigheter som exempelvis fritidsaktiviteter.

Skatteverket ska vid bedömningen av barnets egentliga hemvist ta hänsyn till hela barnets boendesituation, dvs. samtliga omständigheter.

Avståndet till skola eller förskola är en viktig omständighet vid bedömningen om var ett barn har sin egentliga hemvist. Ett barn saknar familj enligt folkbokföringslagens mening (prop. 2012/13:120 s.73). Om en vuxen person saknar familj så har arbetsplatsens placering en stor betydelse av var hen ska vara folkbokförd (prop. 2012/13:120 s.149). Skatteverket anser därför att var en vuxen persons arbetsplats är placerad är jämförbart med närheten mellan föräldrarnas bostäder och skola eller förskola för ett barn. Avståndet mellan bostäderna och skola eller förskola mäts fågelvägen.

Områdesnärhet innebär att en av föräldrarnas bostad finns kvar i samma närområde där barnet tidigare har varit bosatt.

Med aktuell bostad menas den av barnets bostäder som har varit oförändrad för barnet under längst tid och där en av barnets vårdnadshavare är folkbokförd.

Övriga omständigheter är exempelvis om det finns en ensam vårdnadshavare, fritidsaktiviteter, dygnsvila hos andra personer än föräldrarna och om det finns ett avtal eller en dom om barnets boende som föräldrarna inte följer.

Studier

Ett barn under 18 år som studerar har sin egentliga hemvist tillsammans med sina föräldrar eller andra anhöriga och anses bosatt där även om hen på grund av skolgång regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet. Det samma gäller även för en studerande över 18 år så länge personen fortsätter en utbildning i grundskolan eller gymnasiet eller motsvarande grundutbildning som påbörjats innan hen fyllde 18 år. För en studerande under 18 år gäller däremot inte begränsning till någon särskild utbildningsform. Bestämmelsen gäller längst fram till att den studerande fyller 21 år (11 § FOL).

Om en elev börjar en påbyggnadskurs som ges på gymnasienivå inom Komvux efter det att hen fyllt 18 år kan detta normalt inte anses utgöra fortsättning av en tidigare påbörjad skolgång.

Undantag från bestämmelsen

Om en person studerar på högskole- och universitetsnivå omfattas inte hen av bestämmelserna i 11 § FOL. En vuxen student på en högskola eller ett universitet som har dubbel bosättning ska folkbokföras där hen med hänsyn till samtliga omständigheter har sin egentliga hemvist.

Bestämmelsen i 11 § FOL är inte heller tillämplig vid bedömningen av om ett barn ska folkbokföras i Sverige i samband med flyttning till Sverige eller om ett barn ska avregistreras som utflyttat från Sverige. För ett barn som enligt 3 § FOL har enkel bosättning i Sverige och som ska studera vid exempelvis en internatskola måste en bedömning göras av på vilken fastighet i Sverige barnet ska vara folkbokfört. Om barnets föräldrar eller annan anhörig är folkbokförda kan 11 § FOL vara tillämplig i bedömningen av var barnet ska vara folkbokfört i Sverige. I övriga fall ska en bedömning göras enligt huvudregeln i 7 § FOL.

En bedömning av dubbel bosättning och egentligt hemvist ska göras för ett barn som studerar i utlandet.

Om ett barns bosättning hos föräldrarna har upphört, t. ex. genom att det har blivit sambo på studieorten, är 11 § FOL inte tillämplig och barnet ska istället folkbokföras på studieorten.

Bostad med särskild service för barn och ungdomar

Om ett barn under 18 år regelmässigt tillbringar sin dygnsvila i en annan bostad än sina föräldrars bostad på grund av ett beslut om boende i bostad med särskild service för barn och ungdomar anses barnet fortfarande vara bosatt hos sina föräldrar (11 § första stycket FOL).

Boendeformen bostad med särskild service för barn och ungdomar finns reglerad i 9 § p. 8 LSS. Bestämmelsen i 11 § FOL är begränsad till den boendeformen och avser normalt inte boende i familjehem. Om ett barn har blivit placerat i ett familjehem efter ett beslut enligt LSS gäller istället huvudregeln att barnet ska folkbokföras där det faktiskt vistas, alltså i familjehemmet. Om ett barn har placerats i ett HVB-hem eller i ett LVU-hem ska bestämmelsen i 9 § första stycket 3 FOL i stället tillämpas och barnet ska inte folkbokföras på institutionen.

En förutsättning för att bestämmelsen i 11 § FOL ska vara tillämplig är att kommunen har fattat ett beslut om att placera barnet i ett boende med särskild service.

En vistelse för ett barn i en bostad med särskild service ska behandlas på samma sätt som en vistelse för ett barn som på grund av grundskole- eller gymnasiestudier behöver tillbringa sin dygnsvila på en annan fastighet än föräldrarnas. Enligt bestämmelsen anses barnet fortfarande vara bosatt tillsammans med sina föräldrar och ska vara folkbokfört hos dem. Det gäller som längst till dess att barnet fyller 21 år (11 § andra stycket FOL).

Överklagande

Om ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare får ett beslut om barnets folkbokföring även överklagas av endast en av dem (40 § FOL). Läs mer om att överklaga.