Internationella förhållanden

Erkännande av utländska vårdnadsförhållanden

För de flesta barn som flyttar till Sverige har frågan om vårdnad redan reglerats i utlandet. När ett barn ska folkbokföras måste Skatteverket ta ställning till om det utländska vårdnadsförhållandet gäller även i Sverige.

Utgångspunkten i svensk rätt är att ett utländskt vårdnadsförhållande inte kan erkännas utan lagstöd (NJA 1974 s. 629 I och II samt NJA 2013 not 17). Stöd för att erkänna utländska utländska vårdnadsförhållanden finns i 1996 års Haagkonvention, Bryssel II-förordningen, NÄF och LUV.

En person kan bli ett barns vårdnadshavare antingen direkt på grund av lag eller genom ett avgörande efter prövning av en domstol eller annan myndighet. 1996 års Haagkonvention reglerar erkännande av både vårdnadsförhållanden som grundar sig direkt på lag och vårdnad som grundar sig på ett avgörande. Bryssel II-förordningen, NÄF och LUV reglerar enbart erkännande av vårdnadsavgöranden.

Erkännande enligt 1996 års Haagkonvention

Frågan om ett utländskt vårdnadsförhållande som uppkommit direkt på grund av lag är giltigt även i Sverige och hur frågan om vårdnad påverkas av att barnet byter hemvistland regleras i artikel 16 och 20 i 1996 års Haagkonvention. Frågan om erkännande av utländska vårdnadsavgöranden regleras konventionens artikel 23.

Vårdnadsförhållanden som uppkommit på grund av lag

Bestämmelserna om tillerkännande av vårdnadsansvar som uppkommit direkt till följd av lag gäller oavsett om det land vars lagstiftning reglerar vårdnaden är ett konventionsland eller inte (artikel 20 1996 års Haagkonvention). Det innebär att bestämmelserna ska tillämpas i förhållande till samtliga barn som flyttar till Sverige vars vårdnadshavare fastställts direkt på grund av lag.

Enligt konventionen ska vårdnad som uppkommit på grund av lag i ett land bestå även efter en ändring av barnets hemvist till ett annat land. Detta gäller även om barnets nya hemvistland inte föreskriver vårdnad under samma omständigheter. Tillerkännande av föräldraansvar direkt på grund av lag till en person som inte redan har föräldraansvar ska dock bestämmas av lagen i barnets nya hemvistland (artikel 16 1996 års Haagkonvention). Bestämmelserna innebär att en ändring av barnets hemvistland inte kan resultera i att en person förlorar vårdnaden om ett barn, men kan medföra att en annan person förvärvar vårdnad om barnet.

Exempel: barn fött inom äktenskapet där fadern har ensam vårdnad flyttar till Sverige

Ett barn fött inom äktenskap flyttar till Sverige och får hemvist här i landet. I barnets förra hemvistland fick fadern automatiskt ensam vårdnad om barnet på grund av att han var gift med barnets moder vid tidpunkten för födelsen. Det utländska vårdnadsförhållandet mellan fadern och barnet ska bestå och vara giltigt även efter flytten till Sverige. Dock kommer flytten medföra att även modern blir vårdnadshavare för barnet – det vill säga att föräldrarna får gemensam vårdnad – eftersom föräldrar som var gifta vid tidpunkten för barnets födelse enligt svensk rätt automatiskt får gemensam vårdnad (6 kap. 3 § första stycket FB).

Exempel: ett barn vars föräldrar fått gemensam vårdnad på grund av att de var sammanboende flyttar till Sverige

Ett barn flyttar till Sverige och får hemvist här i landet. I det förra hemvistlandet blev barnets föräldrar automatiskt gemensamma vårdnadshavare på grund av att de var sammanboende. I Sverige finns inte en liknande reglering som ger föräldrar gemensam vårdnad om barn på grund av att de är sammanboende. Det nya hemvistlandet Sverige får dock inte frånta en vårdnadshavare vårdnaden om barnet enbart på grund av att vårdnaden uppstått på ett sätt som inte regleras i svensk lag. Den gemensamma vårdnaden om barnet som uppkom i det tidigare hemvistlandet ska därför bestå och vara giltigt även efter en flytt till Sverige.

Erkännande av utländska vårdnadsavgöranden

Bestämmelserna om erkännanden av utländska vårdnadsavgöranden gäller enbart för avgöranden som har meddelats den 1 januari 2013 eller senare i något av konventionsländerna (artikel 23 1996 års Haagkonvention). Ett sådant avgörande som har fått laga kraft erkänns automatiskt i Sverige och kan registreras i folkbokföringen.

Erkännande enligt NÄF

NÄF är tillämplig på avgöranden om vårdnad som har meddelats i ett nordiskt land under förutsättning att de har meddelats i samband med avgörande av frågan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Ett sådant avgörande som har fått laga kraft erkänns automatiskt i Sverige och kan registreras i folkbokföringen (8 § NÄF och 22 § NÄF).

Erkännande enligt Bryssel II-förordningen

Bryssel II-förordningen ska tillämpas på avgöranden om vårdnad som har meddelats i en stat som är medlem i EU med undantag för avgöranden från Danmark. Danmark har inte antagit förordningen och är därför inte bundet av den (art. 59 2 a och Bilaga VI Bryssel II-förordningen).

Utgångspunkten är att ett avgörande som har meddelats i en annan medlemsstat erkänns automatiskt i Sverige (art. 21.1 Bryssel II-förordningen). Erkännande kan endast vägras i ett fåtal undantagsfall. Det handlar då om att avgörandet skulle strida mot grunderna i den svenska rättsordningen att erkänna avgöranden eller att det förekommit grova förfarandefel. Avgöranden kan också vägras erkännande om det är oförenligt med ett senare meddelat avgörande (art. 23 Bryssel II-förordningen).

Erkännande enligt LUV

LUV kan tillämpas på avgöranden som har meddelats i ett land som har tillträtt Europarådskonventionen av 1980 och avser ett barn under 16 år (1 och 2 §§ LUV).

Ett avgörande om vårdnad från ett land som har tillträtt Europarådskonventionen erkänns automatiskt i Sverige, oavsett när domen eller beslutet meddelades (5 § LUV). Ett avgörande får dock inte erkännas i de fall som anges i 6 § LUV, exempelvis om ett erkännande är uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska familjerättslagstiftningen (ordre public) eller inte längre är förenligt med barnets bästa på grund av ändrade förhållanden.

Kompletterande information

• Företrädare för en omyndig person.