När ett vitesföreläggande inte har följts kan Skatteverket ansöka hos förvaltningsrätten om att få vitet utdömt, vilket innebär att domstolen bestämmer om vitet ska betalas.
Ett vitesföreläggande som utfärdats med stöd av SFL gäller omedelbart (68 kap. 1 § SFL). Det innebär att den som har fått ett vitesföreläggande ska följa det även om det inte fått laga kraft. Ett vitesföreläggande får laga kraft när det inte längre kan överklagas (tvåmånadersfristen).
Om ett vitesföreläggande inte följs och har vunnit laga kraft kan Skatteverket ansöka hos förvaltningsrätten om att vitet ska dömas ut (6 § viteslagen).
För att undvika att endast Förvaltningsrätten i Stockholm är behörig beträffande ansökningar från Skatteverket om utdömande av vite finns det en särskild bestämmelse om behörig förvaltningsrätt i SFL som tar över bestämmelsen om behörig förvaltningsrätt i viteslagen (1 § andra stycket viteslagen). Frågor om att döma ut ett vite ska därför prövas av den förvaltningsrätt som enligt 67 kap. 7–10 §§ SFL är behörig att pröva ett överklagande av den som föreläggandet gäller. Förvaltningsrätten i fråga ska vara behörig att pröva överklagandet vid den tidpunkt då ansökan görs (44 kap. 4 § SFL).
Bestämmelsen förutsätter inte att det finns något beslut som kan överklagas av den som vitesföreläggandet gäller utan innebär att behörig förvaltningsrätt för ansökan om att döma ut vitet är den förvaltningsrätt som skulle varit behörig om ett överklagande hade varit aktuellt.
Bestämmelserna i 67 kap. 7–10 §§ SFL om behörig förvaltningsrätt gäller även om den som fått ett vitesföreläggande överklagar vitesföreläggandet.
Om förvaltningsrätten bifaller en ansökan om utdömande av vite, är det också domstolen som ska verkställa domen.