Vilka rättsverkningar får de rekonstruktioner som inletts från och med den 1 augusti 2022?
Denna sida gäller företagsrekonstruktioner som inletts från och med den 1 augusti 2022. För rekonstruktioner där ansökan lämnats in före den 1 augusti 2022 hänvisas i stället till sidan Rekonstruktionsförfarandet.
När en företagsrekonstruktion beslutas ska företagets tillgångar och skulder ”frysas”. Det innebär att skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion (”gamla” skulder) inte får betalas och att alla affärshändelser efter frysningstidpunkten i princip ska betalas kontant och inte föranleda några nya skulder (2 kap. 20 § FrekL). Till skillnad mot 1996 års lag om företagsrekonstruktion får dock gäldenären skuldsätta sig under rekonstruktionen om det är en sådan åtgärd som faller inom ramen för den löpande förvaltningen av företaget. Den tidigare regleringen innebar att rekonstruktörens samtycke alltid krävdes oavsett om det var fråga om helt normala åtgärder i den löpande verksamheten eller inte. Rekonstruktören får bara samtycka till betalningen av en gammal skuld om det finns synnerliga skäl (2 kap. 21 § andra stycket FrekL).
Ett exempel på synnerliga skäl kan vara att en utebliven betalning hotar genomförandet av rekonstruktionen eller i vart fall märkbart försvårar arbetet med att åstadkomma en lyckosam rekonstruktion (prop. 1995/96:5 s. 192).
Betalningsförbudet gäller bara så länge rekonstruktionen pågår. Det belopp som inte kommer att omfattas av en skulduppgörelse ska alltså betalas fullt ut när rekonstruktionen upphör.
En ställföreträdare ges ett skydd mot företrädaransvar för skulder som uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion men som förfallit därefter så länge rekonstruktionen pågår. Ansvarstidpunkten flyttas fram från den ursprungliga förfallodagen till dess rekonstruktionsförfarandet avslutas. Om inga verksamma åtgärder har vidtagits snarast efter det att rekonstruktionen upphört är det möjligt med företrädaransvar för de aktuella skulderna (Skatteverkets rättsfallskommentar HFD – företrädaransvar och företagsrekonstruktion).
När en företagsrekonstruktion inleds händer det att gäldenären vill att skatter och avgifter som har uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktionen inte ska lämnas över till Kronofogden för indrivning. Skatteverket kan då, under vissa förutsättningar, bevilja ett s.k. handläggningsanstånd enligt 63 kap. 23 § SFL.
Sedan gäldenären ansökt om planförhandling och lämnat ett förslag till rekonstruktionsplan kan Skatteverket bevilja anstånd enligt 63 kap. 4 § SFL (s.k. ändringsanstånd) i avvaktan på att rekonstruktionsplanen fastställs. Det ska då finnas påtagliga skäl som talar för att rekonstruktionsplanen kommer att fastställas.
Under företagsrekonstruktionen är gäldenären normalt fredad mot andra åtgärder från borgenärernas sida. Ett beslut om att inleda företagsrekonstruktion innebär att utmätning eller annan verkställighet enligt UB inte får vidtas under de första tolv månaderna som rekonstruktionen pågår. Under denna tid får en borgenär inte heller på annat sätt sälja gäldenärens tillgångar. Verkställighet eller försäljning får däremot ske för en fordran som borgenären har handpanträtt eller retentionsrätt i under förutsättning att det inte är sannolikt företagsrekonstruktionen skulle äventyras genom det eller om borgenären annars skulle drabbas oskäligt hårt. För realisation i dessa fall krävs samtycke från rekonstruktören. Om borgenären säljer gäldenärens tillgångar utan samtycke från rekonstruktören gäller inte rättshandlingen (2 kap. 23 § och 6 kap. 3 § andra stycket FrekL). Förbudet mot utmätning avser såväl beslut om utmätning som vidare åtgärder för verkställighet. Ett pågående utsökningsmål måste vila hos Kronofogden för att senare tas upp igen när företagsrekonstruktionen avslutats, om inte fordringen då är betald eller företaget har försatts i konkurs. Eventuell omhändertagen egendom kan inte säljas men behöver inte återlämnas under den tid utsökningsmålet är vilande (Hellners & Mellqvist 2013, Lagen om företagsrekonstruktion: en kommentar s. 107).
Beslut om kvarstad och betalningssäkring kan inte meddelas om det finns ett beslut om rekonstruktion (2 kap. 24 § FrekL). Tidigare sådana beslut får inte heller verkställas. Redan kvarstadsbelagd eller betalningssäkrad egendom behöver däremot inte återlämnas.
En ansökan om rekonstruktion får inte beviljas om det finns skäl att anta att det huvudsakliga syftet med ansökan är att på ett otillbörligt sätt förhindra borgenärernas indrivningsåtgärder eller att skjuta upp en oundviklig konkurs (prop. 2021/22:215 s. 128).
Om en konkursansökan redan har lämnats in till tingsrätten när gäldenären ansöker om företagsrekonstruktion kan beslut om rekonstruktion ändå meddelas. Däremot är en konkursansökan en omständighet som kan försvåra för gäldenären att visa att verksamhetens livskraft kommer att säkerställas genom rekonstruktion.
Om en borgenär ansöker om konkurs mot gäldenären under en pågående rekonstruktion ska rätten vilandeförklara ansökan om gäldenären begär det. Rätten får dock besluta att försätta gäldenären i konkurs om det finns särskilda skäl att anta att borgenärens rätt annars allvarligt skulle äventyras (2 kap. 10 a § KonkL och 2 kap. 26 § FrekL).
Ett beslut om företagsrekonstruktion innebär inte att gäldenären förlorar möjligheten att bestämma över sin egendom eller att ingå bindande avtal.
Under rekonstruktionen ska gäldenären lämna upplysningar om de ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av verksamheten till rekonstruktören och följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten ska bedrivas (2 kap. 19 § FrekL).
Beslutet om företagsrekonstruktion påverkar inte de avtal som löper för gäldenären oavsett om de är nödvändiga för den dagliga driften eller inte. Både gäldenären och motparten är bundna av redan ingångna avtal. Enligt huvudregeln får en motpart, efter det att ansökan om företagsrekonstruktion har lämnats in till tingsrätten, inte häva ett avtal med gäldenären på grund av dröjsmål med någon prestation om dröjsmålet inträffat eller befarats inträffa före beslutet om företagsrekonstruktion (3 kap. 1 § FrekL och prop. 2021/22:215 s. 146 f.). Hävningsförbudet gäller redan från och med ansökan om företagsrekonstruktion. Detta är en ändring jämfört med 1996 års lag om företagsrekonstruktion där hävningsförbudet gällde från beslutet om företagsrekonstruktion. Ändringen motiveras med att i de allra flesta fall är en förutsättning för att en rekonstruktion ska lyckas att gäldenärens avtal löper vidare. Om hävningsförbudet inte börjar gälla förrän domstolen har fattat beslut om företagsrekonstruktion kan en uppmärksam motpart utnyttja tiden mellan ansökan om företagsrekonstruktion, som är offentlig, och det efterföljande beslutet för att säga upp pågående avtal på grund av konstaterat eller befarat dröjsmål med betalningen. För att skydda gäldenären mot att motparten häver ett avtal redan när gäldenären har ansökt om företagsrekonstruktion bör hävningsförbudet därför gälla redan från och med ansökan (prop. 2021/22:215 s. 147).
Det är gäldenären som bestämmer om ett avtal som ingåtts före beslutet om rekonstruktion och som ligger inom den löpande förvaltningen av verksamheten ska fullföljas eller inte. Rekonstruktörens samtycke krävs endast om avtalet inte omfattas av den löpande förvaltningen av verksamheten. Om avtalet gäller fortlöpande eller delbara prestationer är det under vissa förutsättningar möjligt för gäldenären att bestämma att avtalet endast ska fullföljas för en viss del av en återstående prestation. Om gäldenären väljer att inte fullfölja ett avtal i sin helhet innebär det inte att gäldenären har frigjort sig från avtalet för resterande del, men det medför att motparten får rätt att häva avtalet (3 kap. 2 § FrekL). Motparten kan alltid kräva att gäldenären inom skälig tid ger besked om huruvida ett avtal ska fullföljas eller inte. Om gäldenären inte lämnar besked inom skälig tid får motparten häva avtalet (3 kap. 6 § FrekL).
Om gäldenären bestämmer att ett avtal ska fullföljas kommer de fordringar (fullföljdsfordringar) som därefter uppkommer anses ha uppkommit under rekonstruktionen och ska betalas fullt ut. Fullföljdsfordringarna kommer därmed inte att omfattas av en eventuell skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan (3 kap. 3 § FrekL).
I vissa fall kan borgenären kräva säkerhet för att fortsätta leverera varor eller tjänster (3 kap. 4 § FrekL). Om gäldenären inte uppfyller sin skyldighet att fullgöra avtalet eller att ställa säkerhet har motparten rätt att häva avtalet (3 kap. 5 § FrekL).
Med rekonstruktörens samtycke kan gäldenären säga upp ett varaktigt avtal till den del det inte ska fullföljas förutsatt att motparten inte har sakrättsligt skydd. Vid uppsägning upphör avtalet efter tre månader eller efter längre tid om det får anses skäligt med hänsyn till avtalets art och längd. Gäldenären är skyldig att ersätta den skada som orsakas motparten när ett avtal sägs upp i förtid. (3 kap. 9 § FrekL) Att säga upp ett avtal i förtid kan vara till fördel i en rekonstruktion om en del av verksamheten behöver läggas ned och de avtal som är knutna till den delen av verksamheten då blir överflödiga (prop. 2021/22:215 s. 159).
Avtalsvillkor som ger gäldenärens motpart rätt att häva eller på annat sätt ändra ett avtal enbart på grund av en ansökan eller ett beslut om företagsrekonstruktion, så kallade ipso facto-klausuler, är utan verkan (3 kap. 10 § FrekL).
Hindret mot hävning, reglerna om gäldenärens rätt till fullföljd och gäldenärens rätt att säga upp varaktiga avtal gäller inte för anställningsavtal. Om en arbetstagare fortsätter att fullgöra sina åtaganden enligt anställningsavtalet ska den lönefordran som uppkommer senare än en månad efter beslutet om företagsrekonstruktion anses ha uppkommit under rekonstruktionen (3 kap. 12 § FrekL).
Gäldenären är inte skyldig att samråda med rekonstruktören om den löpande förvaltningen. Däremot krävs rekonstruktörens samtycke om gäldenären vill fullgöra förpliktelser som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller om gäldenären vill ställa säkerhet för sådana förpliktelser. Rekonstruktörens samtycke krävs också om gäldenären ska åta sig nya förpliktelser som ligger utanför den löpande förvaltningen av verksamheten eller om gäldenären vill överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet (2 kap. 20 § FrekL). Om gäldenären företar en rättshandling som kräver rekonstruktörens samtycke utan att samtycke har lämnats så ska rättshandlingen gå åter om rekonstruktören begär det inom skälig tid (2 kap. 22 § FrekL). Vad som utgör skälig tid får avgöras från fall till fall beroende på rättshandlingens karaktär. Som utgångspunkt bör skälig tid inte överstiga någon eller några dagar. I fråga om mer komplexa rättshandlingar kan det emellertid vara befogat med en längre betänketid för att bedöma hur gäldenärens ställning påverkas (prop. 2021/22:215 s. 364).
Ett beslut om företagsrekonstruktion påverkar inte gäldenärens skyldighet att redovisa skatter och avgifter. Skatter som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion ska vara rätt redovisade. Skatter som uppkommit därefter ska redovisas och betalas löpande i vanlig ordning. Om lönegaranti har betalats ut är det länsstyrelsen som fullgör arbetsgivarens skyldigheter ifråga om redovisning och inbetalning.
Det kan finnas risk för att gäldenären gör eller låter bli att göra en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara. Tingsrätten får då på borgenärens begäran besluta om en lämplig åtgärd för att säkerställa dennes rätt (2 kap. 25 § FrekL). Faran för borgenärens rätt måste vara påtaglig. De åtgärder som kan komma i fråga för att säkerställa borgenärens rätt är de civilprocessuella säkerhetsåtgärder som kan beslutas enligt 15 kap. 3 § RB, t.ex. att vid vite förbjuda gäldenärsföretaget att vidta en viss åtgärd (Hellners & Mellqvist 2013, Lagen om företagsrekonstruktion: en kommentar s. 108–110).
En sådan åtgärd förutsätter dock att gäldenären uppträder illojalt och då är det rimligare att borgenären yrkar att rekonstruktionen ska upphöra eller ansöker om konkurs. För att försätta gäldenären i konkurs under pågående rekonstruktion krävs dock att det finns särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras (2 kap. 10 a § andra stycket KonkL).
Domstolen ska alltid utse en rekonstruktör när en företagsrekonstruktion inleds. Rekonstruktören ska uppfylla de grundläggande kraven för konkursförvaltare och ha borgenärernas förtroende. Rekonstruktören bör även ha erfarenhet av att driva verksamheten i ett konkursbo vidare (2 kap. 15 § FrekL och prop. 2021/22:215 s. 312 f.).
Rekonstruktören ska enligt 2 kap. 16 § FrekL
Före plansammanträdet har rekonstruktören eller en berörd part möjlighet att väcka talan om återvinning (5 kap. 2 § FrekL). Återvinningsprocesser är mycket sällsynta under en företagsrekonstruktion (Gustafsson/Renman 2018, Ackord s. 92 f.).
Rekonstruktören är inte ombud för gäldenären. Gäldenären ska lämna upplysningar till rekonstruktören om de ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av verksamheten och ska även följa rekonstruktörens anvisningar om hur rekonstruktionen ska bedrivas (2 kap. 19 § FrekL).
Till skillnad från vad som gäller för konkursförvaltare stod rekonstruktörer inte under någon särskild tillsyn enligt 1996 års lag om företagsrekonstruktion. Kronofogden hade då endast tillsyn över rekonstruktörernas hantering av lönegaranti. Kronofogden ansvarar nu även för tillsynen över rekonstruktörerna (7 kap. 1 § FrekL). Den är dock inte lika omfattande som tillsyn över konkursförvaltningen. Innan en rekonstruktör utses eller entledigas får Kronofogden (tillsynsmyndigheten i konkurser [TSM]) tillfälle att yttra sig. TSM kan också begära att en rekonstruktör entledigas (2 kap. 13 och 17 §§ FrekL).
Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som uppdraget har krävt. TSM kan begära att rekonstruktörens ersättning prövas av tingsrätten (9 kap 4 § FrekL).
Tidigare fanns det inga särskilda bestämmelser om skadeståndsansvar för rekonstruktören. Rekonstruktören ansågs dock ha ett allmänt skadeståndsansvar mot borgenärer. Genom FrekL har rekonstruktörens skadeståndsansvar lagfästs. En rekonstruktör kan bli skadeståndsskyldig för skada som hen uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat gäldenären, en borgenär eller en berörd part. Skadeståndet kan jämkas om det är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt (8 kap. 2 § FrekL). Talan om skadestånd mot en rekonstruktör ska väckas inom tre månader från den dag då beslutet om att rekonstruktionen ska upphöra fick laga kraft (8 kap. 3 § FrekL).
Tillsynsmyndigheten, gäldenären eller en borgenär kan begära att en olämplig rekonstruktör ska avsättas. Även rekonstruktören själv kan begära att hen ska entledigas (2 kap. 17 § FrekL). Utifrån 1996 års lag om företagsrekonstruktion avsatte hovrätten en rekonstruktör sedan Skatteverket, som var största borgenär, anmält att myndigheten saknade förtroende för hen (se Skatteverkets rättsfallskommentar En rekonstruktör som inte har borgenärernas förtroende ska entledigas från uppdraget som rekonstruktör).