Fastställelse av rekonstruktionsplan från och med den 1 augusti 2022

Rekonstruktionsplanen ska fastställas när den antagits av de berörda parterna

Om en rekonstruktionsplan har antagits av de berörda parterna ska rätten så snart som möjligt pröva om planen ska fastställas (4 kap. 22 § FrekL). Det är bara fastställda planer som får rättsverkan. Om det är möjligt bör denna prövning göras redan under plansammanträdet.

Lagen (1996:242) om domstolsärenden gäller för handläggningen (9 kap. 1 § FrekL). Detta innebär som huvudregel ett skriftligt förfarande och att ett sammanträde kan hållas om det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet (13 § andra stycket ÄrendeL). Om det redan av handlingarna i ärendet framgår att rekonstruktionsplanen inte kan fastställas bör därför något sammanträde normalt inte hållas (prop. 2021/22:215 s. 390).

Trots att rekonstruktionsplanen har antagits av samtliga grupper ska rätten pröva om det finns skäl att vägra att fastställa planen enligt vissa allmänna förutsättningar.

Förutsättningar som domstolen prövar självmant

Domstolen prövar självmant att vissa förutsättningar är uppfyllda. Rätten ska, enligt 4 kap. 23 § FrekL, vägra att fastställa rekonstruktionsplanen trots att samtliga grupper har godkänt planen om

• berörda parter inom samma grupp inte behandlas lika i proportion till deras respektive fordran eller rättighet
• planen inte har rimliga utsikter att förhindra att gäldenären blir insolvent eller säkra verksamhetens livskraft
• det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon berörd part för att inverka på planförhandlingen eller att något annat svek har inträffat vid planförhandlingen
• planen strider mot lag eller annan författning eller är uppenbart till skada för berörda parter
• ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på planförhandlingens utgång
• planen föreskriver ny finansierings som inte är nödvändig.

De olika förutsättningarna beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Berörda parter i samma grupp ska behandlas lika

Om berörda parter inom samma grupp inte behandlas lika på ett sätt som står i proportion till parternas fordringar eller rättigheter ska rätten vägra att fastställa planen (4 kap. 23 § första stycket 1). Det är alltså inte möjligt att fastställa en rekonstruktionsplan där en berörd part får sin fordran nedskriven till större andel än en annan berörd part i samma grupp. Det hindrar naturligtvis inte att den som anser att kravet på likabehandling inte är uppfyllt väcker den frågan i ärendet. Om en sådan invändning görs bör det som utgångspunkt ankomma på gäldenären att förklara hur kravet på likabehandling är uppfyllt (prop. 2021/22:215 s. 224).

Planen ska ha rimliga utsikter att förebygga insolvens

Om planen saknar rimliga utsikter att förhindra att gäldenären blir insolvent eller att planen inte säkrar verksamhetens livskraft ska rätten vägra att fastställa planen (4 kap. 23 § första stycket 2 FrekL). Det innebär att om det redan i samband med prövningen av fastställelsefrågan går att göra bedömningen att gäldenären inom kort kommer att hamna på obestånd även om rekonstruktionsplanen fastställs så ska rätten vägra fastställelse. För att fastställelse av en rekonstruktionsplan ska vägras på denna grund måste det finnas konkreta omständigheter som talar för att verksamhetens livskraft inte kan säkras genom planen (prop. 2021/22:215 s. 391)

Gäldenären får inte gynna någon berörd part eller annat svek

Om det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon berörd part för att inverka på planförhandlingen eller att något annat svek har ägt rum vid planförhandlingen ska rätten vägra att fastställa planen (4 kap. 23 § första stycket 3 FrekL). Punkten motsvarar vad som gällde för fastställelse av ackord enligt 1996 års lag om företagsrekonstruktion.

Planen får inte strida mot tvingande lagstiftning eller vara till uppenbar skada för berörda parter

Om rekonstruktionsplanen strider mot lag eller annan författning eller är uppenbart till skada för berörda parter ska rätten vägra att fastställa planen (4 kap. 23 § första stycket 4 FrekL).

Vad som avses är framför allt klara fall av missbruk av reglerna om företagsrekonstruktion. Det kan handla om att rekonstruktionsplanen innehåller villkor som är oskäliga eller som på annat sätt syftar till att otillbörligen gynna gäldenären i strid med syftet med reglerna om företagsrekonstruktion (prop. 2021/22:215 s. 226).

Rätten ska även vägra fastställelse av rekonstruktionsplanen om den strider mot tvingande lagstiftning. Det kan t.ex. handla om att det i rekonstruktionsplanen föreslås åtgärder som strider mot konsumentskyddsregler eller bestämmelser i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Ärendet måste ha handlagts på rätt sätt

Om ärendet inte har handlagts på rätt sätt och felet kan ha inverkat på planförhandlingens utgång ska rätten vägra att fastställa planen (4 kap. 23 § första stycket 5 FrekL). Ett exempel på ett handläggningsfel som kan leda till att rekonstruktionsplanen inte ska fastställas är att rätten inte har kungjort beslutet om planförhandling vilket fått till följd att det finns borgenärer som missat att anmäla sina fordringar i planförhandlingen. Punkten motsvarar vad som gällde för fastställelse av ackord enligt 1996 års lag om företagsrekonstruktion.

Om rätten vägrar fastställelse på den grunden att det förekommit ett handläggningsfel som kan ha inverkat på planförhandlingens utgång får rätten besluta att de berörda parterna ska rösta om planen vid ett nytt plansammanträde (4 kap. 23 § tredje stycket FrekL). Innan detta sammanträde bör rätten ha åtgärdat det handläggningsfel som föranlett att rekonstruktionsplanen inte kunnat fastställas. Det motsvarar vad som gäller vid ackords-förhandling enligt 1996 års lag om företagsrekonstruktion.

Ny finansiering ska vara nödvändig

Om rekonstruktionsplanen föreskriver ny finansiering ska planen bara fastställas om rätten bedömer att den nya finansieringen är nödvändig för att genomföra planen och inte på ett otillbörligt sätt skadar borgenärernas intressen (4 kap. 23 § andra stycket FrekL).

Det kan bli aktuellt att vägra fastställelse på denna grund om t.ex. villkoren för den nya finansieringen riskerar att urholka andra borgenärers säkerhet i form av företagshypotek. Att befintlig kredit omvandlas till ny finansiering enbart i syfte att åstadkomma nya förmånligare villkor för kreditgivaren kan också, beroende på omständigheterna, medföra att rätten ska vägra fastställelse av planen. Det kan också handla om att det i rekonstruktionsplanen föreslås förmånliga villkor till en närstående till gäldenären utan att det framstår som påkallat av affärsmässiga skäl. I praktiken lär det sällan bli aktuellt för rätten att vägra fastställelse på denna grund om inte någon berörd part har gjort en invändning mot finansieringen (prop. 2021/22:215 s. 392).

Förutsättningar som domstolen prövar efter invändning

Rätten ska även kunna vägra att fastställa rekonstruktionsplanen under förutsättning att någon berörd part gjort en särskild invändning (4 kap. 24 § FrekL).

Testet om borgenärers bästa intresse

Efter invändning av en berörd part ska rätten vägra att fastställa planen om utfallet för parten blir sämre genom planen än vad det hade blivit vid gäldenärens konkurs (4 kap. 24 § första stycket FrekL). Detta kallas testet om borgenärers bästa intresse och innebär att rätten ska göra en jämförelse mellan det faktiska ekonomiska utfall som en berörd part får i rekonstruktionsplanen och vad den berörda parten skulle ha fått om ett konkursförfarande i stället hade inletts för gäldenären. Om det konstateras att den berörda parten får ett sämre utfall i rekonstruktionsplanen för sin fordran eller rättighet än vad den berörda parten hade erhållit vid konkurs, ska rätten vägra att fastställa rekonstruktionsplanen. Vid prövningen ska rätten göra en värdering av gäldenärens verksamhet (se nedan).

En berörd part kan inte tvingas till en positiv prestation. En aktieägare kan alltså i rekonstruktionsplanen inte tvingas att göra ett aktieägartillskott. Däremot finns det inget hinder mot att fastställa en rekonstruktionsplan som innebär att en aktieägare får sitt innehav utspätt genom att det beslutas om en nyemission till en extern investerare eftersom detta inte innebär någon försämring i förhållande till vad som gäller vid konkurs (prop. 2021/22:215 s. 393).

Betryggande säkerhet

Efter invändning av en berörd part får rätten vägra att fastställa planen om det inte finns betryggande säkerhet för planens fullgörande (4 kap. 24 § andra stycket FrekL). Det kan förutses att skulduppgörelsen kommer att vara en av de viktigaste rekonstruktionsåtgärderna. Att det ställs säkerhet för rekonstruktionsplanens genomförande kommer därför att vara av intresse för borgenärerna.

Om planen är till skada för berörda parter eller om det finns någon annan särskild anledning att inte fastställa planen

Efter invändning av en berörd part ska rätten vägra att fastställa planen om planen på annat sätt är till skada för berörda parten eller planen av någon annan särskild anledning inte ska fastställas (4 kap. 24 § andra stycket FrekL).

Bestämmelsen utgör en säkerhetsventil mot missbruk av rekonstruktionsförfarandet och ger rätten möjlighet att efter omständigheterna vägra fastställelse av en rekonstruktionsplan, t.ex. om omröstningen om planen har påverkats av en närståendes fordran. För fler exempel se prop. 2021/22:215 s. 393.

Bestämmelsen motsvarar generalklausulen i 3 kap. 25 § 1996 års lag om företagsrekonstruktion. Viss vägledning finns därför att hämta i tidigare förarbetsuttalanden och rättspraxis (prop. 2021/22:215 s. 227 och prop. 1995/96:5 s. 214).

Fastställelse trots att en grupp har röstat mot planen (cram-down)

Om rekonstruktionsplanen inte har godkänts av alla grupper kan gäldenären, rekonstruktören eller en berörd part begära att rätten ändå ska fastställa den (4 kap. 25 § FrekL). Det krävs då att vissa förutsättningar är uppfyllda. Förfarandet kallas för en gruppöverskridande cram-down. Syftet med en cram-down är att en rekonstruktionsplan ska kunna fastställas om den tillgodoser de berörda parternas intressen och ingen part lider otillbörlig skada av att planen genomförs (prop. 2021/22:125 s. 229).

I de allra flesta fall krävs gäldenärens samtycke till en cram-down. Endast om rekonstruktionen avser s.k. stora företag kan man bortse från samtyckeskravet (4 kap. 27 § FrekL). Med stora företag menas företag med minst 250 anställda och en årsomsättning på minst 50 miljoner euro eller en balansomslutning på minst 43 miljoner euro per år.

De allmänna förutsättningarna för fastställelse ska vara uppfyllda

För att en rekonstruktionsplan ska kunna fastställas genom en cram-down krävs att det inte finns skäl att vägra fastställelse enligt 4 kap. 23 och 24 §§ FrekL (4 kap. 25 § 1 FrekL), se rubrikerna Förutsättningar som domstolen prövar självmant och Förutsättningar som domstolen prövar efter invändning (ovan).

Planen ska ha godkänts av fler än hälften av grupperna

Ett annat krav för att planen ska kunna fastställas genom en cram-down är, enligt 4 kap. 25 § 2 FrekL, att den har godkänts av fler än hälften av grupperna och

• att minst en av dessa grupper utgörs av borgenärer vars fordringar är förenade med säkerhetsrätt, förmånsrätt eller kvittningsrätt, eller
• att minst två av grupperna utgörs av borgenärer som kan förväntas få något betalt vid gäldenärens konkurs.

Exempel: planen har godkänts av fler än hälften av grupperna

Vid omröstningen finns det två grupper med borgenärer som vid en konkurs skulle ha prioriterade fordringar och tre grupper med borgenärer som har oprioriterade fordringar. Det krävs antingen att en av de prioriterade grupperna samt två av de oprioriterade grupperna röstar för ett godkännande av planen alternativt att alla tre oprioriterade grupperna röstar för planen varav minst två av dessa skulle få utdelning vid en konkurs.

Regeln om likabehandling

För att en plan ska kunna fastställas genom en cram-down ska även regeln om likabehandling mellan grupperna vara uppfylld (4 kap. 25 § 3 FrekL). Det innebär att de grupper som inte har röstat för att planen ska antas, ska behandlas minst lika fördelaktigt som andra grupper som vid gäldenärens konkurs skulle ha haft samma prioritet.

Regeln om absolut prioritet

Även regeln om absolut prioritet måste vara uppfylld för att en plan ska kunna fastställas genom en cram-down (4 kap. 25 § 4 FrekL). Regeln innebär att berörda parter i de grupper som inte har röstat för att planen ska antas måste tillgodoses fullt ut innan en grupp som vid gäldenärens konkurs har lägre prioritet ska tillerkännas något alls i planen. En följd av detta blir att om en av grupperna av prioriterade borgenärer har röstat nej ska dessa tillgodoses fullt ut innan de oprioriterade borgenärerna och aktieägare som är berörda parter kan tillerkännas något. Har i stället en grupp med oprioriterade borgenärer röstat nej ska även dessa få fullt betalt innan aktieägarna, som är lägst i rang, kan tillerkännas något i planen.

Ingen grupp får eller behåller mer än det fulla värdet av sina fordringar eller rättigheter

Det sista kravet som ska vara uppfyllt för att en plan ska kunna fastställas genom en cram-down är att ingen av grupperna kan få eller behålla mer än det fulla värdet av sina fordringar eller rättigheter (4 kap. 25 § 5 FrekL). I förarbetena ges som exempel på detta att en borgenär inte kan tilldelas aktier i bolaget till ett värde som överstiger dennes fordran (prop. 2021/22:215 s. 235).

Synnerliga skäl

I insolvensdirektivet ges medlemsstaterna möjlighet att avvika från regeln om absolut prioritet bl.a. i de fall det anses rättvist att ägarna behåller vissa intressen inom ramen för planen trots att en klass med högre rang tvingas godta en minskning av sina fordringar (insolvensdirektivet skäl 56). Lagstiftaren har valt att utnyttja detta då man ansett att regeln om absolut prioritet inte ger något incitament till ägarna att acceptera en cram-down. I syfte att underlätta rekonstruktionen bör det därmed inte vara uteslutet att en ägare som direkt berörs av planen i något fall kan få behålla ett visst innehav i gäldenärsbolaget trots att en grupp med högre prioritet tvingas godta en nedsättning (prop. 2021/22:215 s. 234 f.). Det har som ett resultat av detta införts en bestämmelse som innebär att om det finns synnerliga skäl så får rekonstruktionsplanen fastställas även om den avviker från regeln om likabehandling eller regeln om absolut prioritet (4 kap. 26 § FrekL). I förarbetena betonas att utgångspunkten är att reglerna om likabehandling och absolut prioritet ska upprätthållas och att möjligheten till avsteg bör utnyttjas mycket restriktivt (prop. 2021/22:215 s. 234 f.). Enbart det faktum att aktieägarna hävdar att de inte kommer att samtycka till ett förfarande med cram-down om de nekas behålla något av sitt ägande kan aldrig i sig anses utgöra synnerliga skäl.

Värdering av gäldenärens verksamhet

Regler om värdering av gäldenärens verksamhet finns i 4 kap. 28 § FrekL. Värderingen ska göras när rätten prövar om rekonstruktionsplanen ska fastställas och syftar till att fastställa det ekonomiska utfallet för berörda parter om gäldenären försätts i konkurs. Värderingen ska vara ett skydd för berörda parter som motsatt sig att rekonstruktionsplanen antas.

Rätten ska göra en sådan värdering i två situationer:

• Om en berörd part invänder att det ekonomiska utfallet för den berörda parten blir sämre genom rekonstruktionsplanen än i gäldenärens konkurs, d.v.s. gör en invändning enligt 4 kap. 24 § första stycket FrekL. I denna situation ska rätten fastställa det ekonomiska utfallet för den berörda part som gjort invändningen.
• Om en berörd part invänder att fastställelse av planen genom s.k. gruppöverskridande cram-down inte är möjlig eftersom planen inte godkänts av två grupper med oprioriterade borgenärer som skulle få utdelning vid gäldenärens konkurs, d.v.s. gör en invändning enligt 4 kap. 25 § första stycket 2 b FrekL. Här ska rätten fastställa det ekonomiska utfallet för de grupper av oprioriterade borgenärer som röstat för rekonstruktionsplanen.

Den förteckning över tillgångar och skulder som ska ingå i rekonstruktionsplanen ska innehålla en värdering av gäldenärens tillgångar. I rekonstruktionsplanen ska också ingå ett yttrande från rekonstruktören som ska innehålla uppgift om bl.a. den utdelning som kan påräknas i en konkurs.

Information av betydelse för värderingsfrågan kommer alltså att finnas tillgänglig i rekonstruktionsärendet. Om det inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta värderingen i rekonstruktionsplanen bör den normalt kunna godtas (prop. 2021/22:215 s. 397).

Om den berörda part som inte samtyckt till rekonstruktionsplanen invänder mot värderingen kan parten lägga fram en egen värdering eller på annat sätt argumentera för varför värderingen är felaktig. Domstolen får därefter pröva värderingen.

Värderingen ska göras utifrån den värderingstidpunkt som i det enskilda fallet bäst tjänar syftet med värderingen. Normalt är detta tidpunkten för begäran om planförhandling. I det enskilda fallet kan det dock förekomma omständigheter som föranleder att en annan tidpunkt för värderingen bör väljas. Det kan t.ex. handla om att det efter begäran om planförhandling inträffat något som gör att den förväntade utdelningen till de berörda parterna i händelse av gäldenärens konkurs har ökat eller minskat i väsentlig utsträckning (prop. 2021/22:215 s. 397).

Rättsverkan av att en rekonstruktionsplan fastställs

En fastställd rekonstruktionsplan är bindande för de berörda parterna och för gäldenären (4 kap. 29 § första stycket FrekL). Det innebär bl.a. att även berörda parter som inte deltog i omröstningen av planen eller som röstade mot den blir bundna av planen om den fastställs.

Planens bindande verkan träffar främst en skulduppgörelse och andra åtgärder som påverkar de rättsförhållanden som fanns redan när beslutet om företagsrekonstruktion meddelades. Men även gäldenärens motpart i avtal om ny finansiering är bunden av en fastställd rekonstruktionsplan (4 kap. 29 § första stycket FrekL). Planens bindande verkan för denne kommer i första hand att handla om villkoren för eventuell förmånsrätt. Det kan t.ex. handla om föreskrifter i planen om hur länge förmånsrätt för ny finansiering ska gälla. För att säkerställa själva tillgången till ny finansiering behöver gäldenären normalt ingå separata kreditavtal med en långivare. Ett sådant avtal kan tas in som en bilaga till rekonstruktionsplanen (prop. 2021/22:215 s. 398).

Rekonstruktionsplanen kommer av naturliga skäl inte att vara bindande för borgenärer som inte berörs av åtgärderna i rekonstruktionsplanen. Dessa är inte berörda parter, och deras fordringar kvarstår därför i enlighet med det ursprungliga avtalet.

Rekonstruktionsplanen kommer inte heller att binda en tredje man även om denne föreslås få någon rättighet i planen. Rekonstruktionsplanen blir alltså t.ex. inte bindande mot någon som åtagit sig att köpa delar av gäldenärens verksamhet. Ett förslag om att verksamheten ska överlåtas blir alltså enbart bindande för gäldenären. För att säkerställa att sådana villkor blir bindande även för gäldenärens motpart måste separata avtal ingås. Det innebär inte att den fastställda rekonstruktionsplanen är utan betydelse i denna del. Även sådana villkor i rekonstruktionsplanen som inte kan verkställas utgör en del av planen och kan leda till att planen kan komma att upphävas om gäldenären inte följer sina åtaganden (4 kap. 34 § 5 FrekL).

För de parter som rekonstruktionsplanen binder ges den fastställda planen samma rättsverkningar som ett obligationsrättsligt bindande avtal. Det innebär att den kan läggas till grund för t.ex. äganderättsregistrering. Eventuella formkrav, t.ex. enligt jordabalken, måste dock alltid följas (prop. 2021/22:215 s. 398 f.).

En fastställd rekonstruktionsplan är bindande för okända berörda parter. Om rekonstruktionsplanen innehåller en skulduppgörelse har en okänd borgenär endast rätt till betalning motsvarande vad den grupp som borgenären skulle ha delats in i har fått, om borgenären varit känd. Borgenären kan endast få betalt i pengar även om gruppen fått ersättning i aktier (prop. 2021/22:215 s. 399).

En borgenär som har godtagit en rekonstruktionsplan som innehåller en skulduppgörelse förlorar inte sin rätt mot en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen (4 kap. 30 § FrekL).

Tillsynsperson

En tillsynsperson kan utses för att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt rekonstruktionsplanen. Gäldenären ska ge tillsynspersonen de uppgifter som hen begär och följa de anvisningar som tillsynspersonen lämnar (4 kap. 33 § FrekL). Det är gäldenären som betalar tillsynspersonen skälig ersättning för dennes arbete (9 kap. 6 § FrekL).

Upphävande av en fastställd rekonstruktionsplan

Rätten kan upphäva en fastställd rekonstruktionsplan helt eller delvis på begäran av en berörd part eller en tillsynsperson. Planen får upphävas om gäldenären t.ex. inte har följt tillsynspersonens anvisningar eller väsentligen har brutit mot sina skyldigheter enligt rekonstruktionsplanen (4 kap. 34 § första stycket FrekL).

Den omständigheten att gäldenären inte kan genomföra åtgärderna i rekonstruktionsplanen kan, till skillnad mot 1996 års lag om företagsrekonstruktion, utgöra grund för ett upphävande av planen. Däremot utgör den omständigheten att gäldenären är sen med en enstaka betalning inte grund för att upphäva planen. En bedömning ska göras i varje enskilt fall och gäldenärens misskötsamhet ska stå i proportion till konsekvenserna av ett upphävande av planen (prop. 2021/22:215 s. 243).

Om hela eller delar av planen upphävs ska gäldenären och de berörda parterna ha den rätt som hade gällt om planen inte blivit fastställd. Rättshandlingar som redan har företagits ska däremot bestå (4 kap. 34 § andra stycket FrekL).

Att delvis upphäva rekonstruktionsplanen kan vara förenat med svårigheter. Det skulle ändå kunna bli aktuellt om gäldenären t.ex. i strid med vad som följer av planen har gynnat en viss berörd part, men planen i övrigt framstår som rimlig (prop. 2021/22:215 s. 243 f.).

Om en gäldenär inte följer sina åligganden enligt planen kan en borgenär vända sig till Kronofogden för att få den rätt som planen ger borgenären. Detta är möjligt i och med att beslutet att fastställa en rekonstruktionsplan utgör en exekutionstitel (3 kap. 1 § 1 UB). Det kommer endast vara vissa delar av en rekonstruktionsplan som Kronofogden kommer att kunna verkställa (prop. 2021/22:215 s. 244).

Överklagande

Beslut om företagsrekonstruktion, planförhandling, fastställelse av en rekonstruktionsplan, beslut att företagsrekonstruktion ska upphöra, beslut att utse eller entlediga rekonstruktör gäller omedelbart, om inte annat bestäms av rätten (9 kap. 2 § FrekL). Andra beslut gäller först efter laga kraft.

Besluten får överklagas för sig. Det gäller dock inte beslut om ändring eller återtagande av rekonstruktionsplan enligt 4 kap. 16 § första stycket FrekL, beslut i frågor om anmärkningar enligt 4 kap. 18 § FrekL eller rättens beslut att rösta om planen vid nytt plansammanträde enligt 4 kap. 23 § tredje stycket FrekL (9 kap. 3 § FrekL).

Beslut ska överklagas inom tre veckor från beslutets datum (9 kap. 3 § FrekL och 38 § ÄrendeL). I fråga om beslut om planförhandling räknas överklagandetiden från den dag då kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar (9 kap. 3 § andra stycket FrekL).

Konsekvenserna av att ett överklagande bifalls

Om ett beslut av tingsrätten att fastställa en rekonstruktionsplan överklagas och hovrätten finner att rekonstruktionsplanen inte bör fastställas kan hovrätten antingen upphäva underrättens beslut om att fastställa planen eller besluta om nödvändiga ändringar av planen och fastställa det sålunda ändrade förslaget.

Om tingsrätten i stället vägrat fastställelse av rekonstruktions-planen kan hovrätten på samma sätt fastställa planen med eller utan ändringar.

Att hovrätten upphäver en rekonstruktionsplan som fastställts av tingsrätten, t.ex. på grund av att hovrätten gör en annan bedömning i fråga om testet om borgenärers bästa intresse är uppfyllt, bör inte leda till några särskilda problem. Det som anges i rekonstruktionsplanen ska då inte längre gälla. Att ändra en plan först i hovrätten kan dock i flera andra fall vara svårt eftersom en ändring i någon del kan leda till att stora delar av planen kan komma att behöva justeras. Det kan då med hänsyn till instans-ordningen ofta vara lämpligare att denna prövning görs av tingsrätten. Hovrätten är oförhindrad att t.ex. återförvisa ärendet till underrätten (prop. 2021/22:215 s. 246).