Hur vissa avgifter ska beräknas

Egenavgifter

Egenavgifter betalas i första hand av den som har inkomst av enskild näringsverksamhet och även av den som får vissa tjänsteinkomster som utbetalaren inte har betalat arbetsgivaravgifter på. Vissa inkomster ingår inte i underlag för egenavgifter.

Avgifterna kan variera bland annat beroende på den enskildes ålder och antalet karensdagar som den enskilde har valt.

Skatteverket beräknar egenavgifter utifrån uppgifter om den enskildes försäkringsförhållanden som Försäkringskassan lämnar till Skatteverket och uppgifter om pensionsförhållanden som lämnas av Pensionsmyndigheten (56 kap. 8 § 1 SFL). Läs mer om beräkningen på sidan Storleken på avgifterna.

Begravningsavgift

Skatteverket beräknar begravningsavgiften för fysiska personer i samband med beslutet om slutlig skatt och gör det med ledning av den avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den enskilde enligt uppgifterna som har lämnats för huvudmännen inom Svenska kyrkan eller kommunen som avgiften ska betalas till (56 kap. 8 § 2 SFL).

Alla som var folkbokförda i Sverige den 1 november året före beskattningsåret ska betala begravningsavgiften. Dock inte den som avlidit före beskattningsårets ingång (9 kap. 1 § BegrL).

Avgiften beräknas på underlag av den beskattningsbara förvärvsinkomsten (9 kap. 3 § BegrL).

Begravningsavgiften ska betalas till huvudmännen inom Svenska kyrkan eller, om den avgiftsskyldiga är folkbokförd i en kommun som är begravningshuvudman, till den kommunen. Begravningsavgiften för den som är folkbokförd utan känd hemvist betalas med utgångspunkt i var personen senast var folkbokförd (9 kap. 2 § BegrL).

Avgiften räknas ut med ledning av den avgiftssats som gäller för beskattningsåret för den begravningshuvudman som avgiften ska betalas till. Oftast är begravningshuvudman en församling eller en kyrklig samfällighet inom Svenska kyrkan som ansvarar för begravningsverksamheten för dem som är folkbokförda inom förvaltningsområdet (1 kap. 1 § BegrL). I Stockholm och Tranås ansvarar istället kommunerna för begravningsverksamheten och är begravningshuvudmän.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om avgiftssatsen om inte kommunen är huvudman för begravningsverksamheten. Avgiften beräknas utifrån de beskattningsbara förvärvsinkomsterna för de skattskyldiga enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. (9 kap. 4 § BegrL).

Avgiftssatsen bestäms varje år

Kammarkollegiet är den myndighet som meddelar föreskrifter om avgiftssatsen (2 § förordning om begravningsavgift). Svenska kyrkan lämnar alla uppgifter till Kammarkollegiet som i sin tur beslutar om avgiftsatsen. Kammarkollegiet fastställer begravningsavgiften när inte en kommun är huvudman. Kammarkollegiet ska senast den 1 december informera Skatteverket och Svenska kyrkan om avgiftssatsen för begravningsavgiften som ska gälla för det följande beskattningsåret (3 § förordning om begravningsavgift).

I de fall en kommun är huvudman fastställer kommunen avgiftssatsen (9 kap. 4 § BegrL).

Avgift till registrerat trossamfund

Svenska kyrkan har rätt till hjälp av staten med att bestämma, debitera, redovisa och ta in avgifter. Även vissa registrerade trossamfund har samma rätt som Svenska kyrkan att få hjälp att ta in avgifterna. Det är regeringen som beslutar vilka trossamfund som får avgiftshjälp (16 § LTF).

Trossamfundet lämnar uppgifter till Skatteverket som underlag för avgiftshjälpen. Uppgifterna gäller för ett visst beskattningsår för personer som den 1 november året före beskattningsåret har samtyckt eller anses ha samtyckt till att betala avgift till trossamfundet (5 § lag om avgift till registrerat trossamfund).

Avgiften bestäms utifrån den avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den fysiska personen enligt de uppgifter trossamfundet har lämnat och personens inkomster (56 kap. 8 § 3 SFL).