OBS: Detta är utgåva 2022.9. Visa senaste utgåvan.

Om en arbetsgivare efter en avstämning av ersättning blir återbetalningsskyldig ska beloppet betalas till ett särskilt konto för återbetalning. Arbetsgivare kan även bli återbetalningsskyldiga om de lämnat oriktiga uppgifter eller på något annat sätt förorsakat att ersättning lämnats på felaktiga grunder eller med ett för högt belopp.

Hur ska återbetalning av ersättning ske?

När en arbetsgivare efter avstämning av ersättning fått ett belopp att betala tillbaka ska Skatteverket återkräva beloppet genom beslut. Återbetalningen ska göras genom insättning på ett särskilt konto för återbetalning. En sådan återbetalning ska alltså inte ske via skattekontot. Återbetalningen ska göras senast den sista dagen i månaden efter den månad då Skatteverket beslutat om återkrav. Återbetalningen ska anses ha gjorts den dag då betalningen har bokförts på det särskilda kontot (33 § lagen [2013:948] om stöd vid korttidsarbete).

Skatteverket får besluta att återbetalning ska göras senast en annan dag om det finns särskilda skäl. Verket kan då både tidigarelägga och senarelägga återbetalningsdagen. En bedömning ska göras i varje enskilt fall. Ett exempel på ett sådant särskilt skäl är att verket ska kunna överlämna en fordran för indrivning även om förfallodagen inte har inträffat i syfte att säkerställa att det allmänna får betalt om det är fara för dröjsmål (prop. 2021/22:77 s. 31).

Skatteverket ska skyndsamt besluta att återkräva beloppet. Ett sådant beslut ska innehålla uppgifter om det belopp som arbetsgivaren ska betala tillbaka och när beloppet senast ska betalas.

Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta tas ut på det obetalda beloppet från och med dagen efter att preliminär ersättning tillgodoförts till och med den dag betalning sker. Dröjsmålsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan enligt 65 kap. 3 § SFL. Om det finns särskilda skäl får Skatteverket helt eller delvis avstå från kravet på ränta (12 § förordningen [2020:1249] om ersättning för kostnader för kompetensinsatser vid korttidsarbete).

Övriga skäl för återbetalning

En arbetsgivare som genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att ersättning för kostnader för enskilda kompetensinsatser lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är återbetalningsskyldig för det som har betalats ut för mycket (14 § första stycket förordningen [2020:1249] om ersättning för kostnader för kompetensinsatser vid korttidsarbete). Det förutsätter att det finns ett orsakssamband mellan arbetsgivarens handlande eller underlåtenhet och den felaktiga utbetalningen.

Om stöd i annat fall lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är arbetsgivaren återbetalningsskyldig endast om denne har insett eller skäligen borde ha insett felet (14 § andra stycket förordningen [2020:1249] om ersättning för kostnader för kompetensinsatser vid korttidsarbete).

Om en arbetsgivare är återbetalningsskyldig ska Skatteverket helt eller delvis kräva tillbaka stödet. Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta tas ut på det obetalda beloppet från och med dagen efter att preliminär ersättning tillgodoförts till och med den dag betalning sker. Dröjsmålsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan enligt 65 kap. 3 § SFL. Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket helt eller delvis avstå från kravet på återbetalning eller ränta (14 § tredje stycket förordningen [2020:1249] om ersättning för kostnader för kompetensinsatser vid korttidsarbete).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förordning (2020:1249) om ersättning för kostnader för kompetensinsatser vid korttidsarbete [1] [2] [3] [4]
  • Lag (2013:948) om stöd vid korttidsarbete [1]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 2021/22:77 Handläggande myndighet för ärenden om stöd vid korttidsarbete [1]