Ett individuellt pensionssparande (IPS) är ett pensionssparande som sker enligt ett pensionssparavtal mellan en privatperson och ett pensionssparinstitut. Till varje pensionssparavtal finns ett pensionssparkonto.
Ett individuellt pensionssparande (IPS) är ett pensionssparande som sker enligt ett särskilt avtal, ett s.k. pensionssparavtal, mellan en privatperson och ett pensionssparinstitut. Ett pensionssparinstitut är ett värdepappersbolag, en bank eller ett kreditmarknadsföretag som bedriver en pensionssparrörelse med tillstånd av Finansinspektionen (1 kap. 2 § 3 och 1 kap. 5 § LIPS).
Till varje pensionssparavtal finns ett pensionssparkonto. Om en pensionssparare har två IPS finns därmed också två pensionssparkonton (prop. 1992/93:187 s. 112).
Utbetalning från ett pensionssparkonto får bara ske enligt villkoren i pensionssparavtalet eller enligt lag (3 kap. 8 § LIPS).
Det finns särskilda skatterättsliga villkor för ett pensionssparkonto.
En pensionssparare är den person som har ingått ett pensionssparavtal (1 kap. 2 § 4 LIPS).
En kontoinnehavare är antingen pensionsspararen själv eller den som har övertagit rättigheter enligt pensionssparavtalet genom ett förmånstagarförordnande eller en bodelning (1 kap. 2 § 6 LIPS). Det kan finnas flera kontoinnehavare efter en överlåtelse (prop. 1992/93:187 s. 180).
Ett sparande i ett IPS kan göras
Fondpapper är
Ett sparande i fondpapper måste alltid göras genom en kontantinbetalning till pensionssparkontot. Det går med andra ord inte att skjuta till ett befintligt fondsparande eller en aktieportfölj (prop. 1992/93:187 s. 108).
En kontoinnehavare har placeringsfrihet för sitt IPS. Det innebär att kontoinnehavaren när som helst, under både spartiden och utbetalningstiden, får göra omplaceringar mellan de tillåtna sparformerna på pensionssparkontot (3 kap. 3 § LIPS). Sådana omplaceringar medför inga beskattningskonsekvenser (42 kap. 4 § första stycket IL).
Ett pensionssparavtal ska vara skriftligt. Av avtalet ska det bl.a. framgå
Pensionssparavtalet ska också innehålla de villkor som ska tas in i ett pensionssparavtal enligt 58 kap. 30 § IL (3 kap. 2 § LIPS).
En kontoinnehavare har rätt att flytta sitt pensionssparavtal genom att byta pensionssparinstitut. För en sådan flytt får institutet ta ut en skälig avgift. Avgiften får tas från pensionssparkontot (3 kap. 9 § LIPS).
Om pensionssparinstitutet avvecklar pensionssparrörelsen, t.ex. p.g.a. att tillståndet återkallas eller att pensionssparinstitutet träder i likvidation, ska kontoinnehavarna uppmanas att inom en viss tid flytta pensionssparkontots tillgångar till ett annat pensionssparinstitut (6 kap. 3 § LIPS). I dessa fall får pensionssparinstitutet inte ta ut någon avgift för flytten (3 kap. 9 § andra stycket LIPS).
En flytt kan antingen göras genom att
En flytt får inte medföra någon utbetalning till kontoinnehavaren (3 kap. 8 § LIPS och 58 kap. 23 § IL). Det innebär att kontoinnehavaren redan före flytten måste ingå ett avtal med det nya pensionssparinstitutet, eftersom tillgångarna måste föras över direkt mellan pensionssparinstituten. Det överlåtande pensionssparinstitutet är skyldigt att kontrollera att det har upprättats ett nytt avtal innan tillgångarna förs över. Det pensionssparavtal som kontoinnehavaren ingår med det nya pensionssparinstitutet anses inte som ett nytt avtal, utan som en direkt fortsättning på det tidigare avtalet (prop. 1992/93:187 s. 116 och 189).
Ett pensionssparavtal kan bara flyttas till ett annat pensionssparinstitut (3 kap. 9 § första stycket LIPS). Det innebär att ett IPS inte kan flyttas till en pensionsförsäkring. På motsvarande sätt kan värdet i en pensionsförsäkring bara flyttas till en annan pensionsförsäkring utan skattekonsekvenser (58 kap. 18 § fjärde stycket IL).
En pensionssparare får förordna vissa närstående som förmånstagare till pensionssparavtalet. Ett sådant förordnande kan när som helst återkallas. Detta gäller dock inte om förordnandet är oåterkalleligt, d.v.s. om pensionsspararen har åtagit sig att inte återkalla det (4 kap. 4 § LIPS).
De närstående som kan förordnas som förmånstagare är
Förmånstagaren får inte utnyttja rättigheterna enligt förmånstagarförordnandet så länge pensionsspararen lever (4 kap. 11 § LIPS).
Om rätten enligt ett pensionssparavtal övergått av en annan anledning än pensionsspararens eller en tidigare förmånstagares död, upphör ett förmånstagarförordnande att gälla. Detta gäller dock inte oåterkalleliga förordnanden (4 kap. 13 § LIPS).
Rätten enligt ett pensionssparavtal får inte överlåtas i strid med varken bestämmelserna i lagen om individuellt pensionssparande eller sådana villkor som ska tas in i pensionssparavtalet enligt 58 kap. 30 § IL (4 kap. 1 § första stycket LIPS).
Bestämmelserna hindrar inte en överlåtelse enligt 4 kap. 12 och 16 §§ LIPS d.v.s. en överlåtelse till en förmånstagare efter pensionsspararens död eller i samband med en bodelning (58 kap. 31 § andra strecksatsen IL).
Bestämmelsen hindrar inte heller utmätning eller överlåtelse vid ackord eller konkurs (4 kap. 1 § andra stycket LIPS och 58 kap. 31 § första strecksatsen IL).
Vid pensionsspararens död övergår rätten enligt pensionssparavtalet till förmånstagaren (4 kap. 12 § första stycket LIPS). Efter överlåtelsen kan förmånstagaren t.ex. styra kapitalplaceringarna på pensionssparkontot eller flytta pensionssparavtalet till ett annat pensionssparinstitut.
Förmånstagaren övertar dock inte samtliga rättigheter som pensionsspararen tidigare haft. Förmånstagaren får inte
Om det finns flera förmånstagare måste de vara ense för att kunna göra åtgärder som t.ex. omplaceringar av tillgångarna på pensionssparkontot eller byta pensionssparinstitut (4 kap. 12 § andra stycket LIPS).
Om förmånstagarna inte kan enas om förvaltningen ska pensionssparinstitutet på begäran
Rätten enligt ett pensionssparkonto får överlåtas i samband med en bodelning (4 kap. 16 § första stycket LIPS). Maken eller makan övertar genom bodelningen samma rättigheter som en förmånstagare kan överta efter en pensionssparares död.
Om hela rätten enligt pensionssparavtalet övergår genom bodelningen övertar maken eller makan också pensionssparkontot. Har rätten enligt avtalet däremot delats mellan makarna, ska pensionssparinstitutet
Om en pensionssparare dör utan att det finns någon förmånstagare, upphör pensionssparavtalet att gälla (4 kap. 6 § LIPS). Pensionssparkontot kommer då att ingå i pensionsspararens dödsbo, till skillnad från en pensionsförsäkring som inte ingår i dödsboet.
Ett pensionssparavtal upphör också att gälla om en förmånstagare dör efter att förmånstagarförordnandet börjat tillämpas. Behållningen ingår då i förmånstagarens dödsbo. Om det finns flera förmånstagare och en förmånstagare dör efter att förmånstagarförordnandet börjat tillämpas upphör pensionssparavtalet delvis. Pensionssparavtalet upphör dock inte att gälla om pensionsspararen förordnat att avtalet ska övergå till en ny förmånstagare efter förmånstagarens död (4 kap. 14 § LIPS).
Vid en avveckling av en pensionssparrörelse kan ett pensionssparavtal upphöra att gälla om avtalet inte flyttas inom viss tid (6 kap. 5 § LIPS).
Om ett pensionssparavtal helt eller delvis upphör att gälla ska motsvarande del av behållningen på pensionssparkontot avskattas.