Förmånsvärdet för en tjänstebostad kan justeras nedåt på grund av att bostaden är större än förmånshavaren behöver. Detta gäller dock bara om bostadens storlek beror på representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten.
Med vissa yrken följer att tjänsten är förenad med en tjänstebostad. Det gäller exempelvis landshövdingar och biskopar. En tjänstebostad kan också anvisas den som har en tjänst som kyrkoherde, komminister eller som verkställande direktör. När en tjänstebostad har anvisats är den som innehar tjänsten skyldig att bo i den bostaden. Någon valfrihet finns inte i dessa fall (prop. 1996/97:173 s. 34-35).
Värdet av en tjänstebostad som är större än vad förmånshavaren och hans familj behöver ska beräknas till värdet av en normal bostad för dem. Detta gäller dock bara om bostadens storlek beror på förmånshavarens representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten (61 kap. 20 § IL).
Beräkning av bostadsförmånsvärdet med hänsyn till representation i bostaden bör i huvudsak avse sådana fall då bostaden är anpassad till mer omfattande representation och sådan faktiskt utövas i annan ordning än intern representation (prop. 1996/97:173 s. 43).
Grund för justering finns i de fall förmånshavaren kan visa att tjänstebostaden är större än denne behöver och att följande tre kriterier är uppfyllda:
I en sådan situation finns det skäl att beräkna förmånsvärdet efter en för förmånshavaren och hans familj normal bostad (SKV A 2022:39, avsnitt 2.3.1).
Det finns även en möjlighet att justera förmån av fri bostad nedåt om bostadens storlek på annat sätt än representationsskyldigheten beror på tjänsten.
Möjlighet till nedsättning i andra fall än vid representationsskyldighet innebär att en individuell prövning bör göras av vad som skulle vara normalt för just den förmånshavare som har tjänstebostaden. Detta medför att sådana omständigheter som familjens storlek, inkomstförhållanden, ställning och tidigare bostadsförhållanden kan ha betydelse. I praktiken medför detta att en och samma bostad kan komma att ha olika förmånsvärden beroende på vem som bor i tjänstebostaden (prop. 1996/97:173 s. 42-43).
Värderingen av en normal bostad för tjänsteinnehavaren bör avse det hyresvärde som gäller på orten för en bostad av motsvarande standard och med den storlek som bedömts skälig. Hänsyn tas alltså till att kvadratmeterpriset är högre i mindre bostäder än i större. Förmånsvärdet ska alltså inte bestämmas genom en proportionering med ledning av boytan.
Det finns inga särskilda lagregler om värdering av bostadsförmån för präster eller andra religiösa företrädare. Beskattningen av sådana bostäder har av hävd begränsats till att motsvara högst 100 kvadratmeter. I fråga om bostadsförmån för präster har Skatteutskottet sagt följande (SkU 1997/98:4 s. 24):
”Den begränsning till en boyta på 100 kvadratmeter som i praktiken tillämpats i fråga om präster får ses som praktisk lösning till följd av prästernas särskilda tjänsteförhållanden och prästgårdarnas allmänna beskaffenhet. Lösningen bör också ses mot bakgrunden att hyresvillkoren bestämts i särskild ordning med utgångspunkten att uppnå en marknadsmässig hyra för en normalbostad”.
Om en praktikant eller motsvarande (t.ex. lärling eller elev vid yrkesskola) får bostadsförmån eller liknande förmån, får förmånen justeras till ett skäligt belopp. Detta gäller endast om mottagaren av förmånen inte får någon annan kontant ersättning eller bara obetydlig kontant ersättning (61 kap. 21 § IL).
Med obetydlig ersättning menas en kontant ersättning som närmast har karaktär av fickpengar.