Om ett fel eller en passivitet kan antas ha berott på att den uppgiftsskyldiga har felbedömt betydelsen av faktiska förhållanden kan det i vissa fall finnas skäl för Skatteverket att befria från ett skattetillägg, helt eller delvis (51 kap. 1 § andra stycket 1 b SFL).
Vad som menas med att någon har felbedömt betydelsen av faktiska förhållanden framgår inte klart av förarbetena.
För att Skatteverket ska befria krävs att felbedömningen av de faktiska förhållandena är ursäktlig.
Om felbedömningen är ursäktlig kan det nämligen vara oskäligt att ta ut ett fullt skattetillägg (jfr prop. 2010/11:165 s. 964).
Nedan ges ett exempel och ett rättsfall som kan vara till ledning för hur man kan bedöma om det finns skäl att helt eller delvis befria från ett fullt skattetillägg.
Om den uppgiftsskyldiga har missförstått en uppgift på den specifikation som sänds ut tillsammans med inkomstdeklarationen kan det finnas skäl för att befria, helt eller delvis, från ett fullt skattetillägg.
Den uppgiftsskyldiga hade fått en specifikation från banken där det stod att ett belopp var räntekostnader under byggnadstiden fram till inflyttningsdagen.
Den uppgiftsskyldiga gjorde avdrag för beloppet som ränta trots att sådan ränta är en del av köpeskillingen för vilken man får avdrag först när fastigheten säljs.
Den uppgiftsskyldiga trodde att hen hade rätt till avdrag för räntan på grund av uppgifterna från banken och vissa uppgifter i kontraktet bl.a. om vem som hade ansvar för att betala denna ränta. Domstolen ansåg att felbedömningen av de faktiska förhållandena var ursäktlig och befriade därför från skattetillägget (RÅ 1981 1:10).