Avdrag för arbetsrum i en särskild lokal får man bara om rummet varit nödvändigt för arbetet och enbart använts i tjänsten. Avdrag för arbetsrum i bostaden får man bara i undantagsfall, om det har funnits ett klarlagt behov och arbetsrummet inte har ingått i bostadsutrymmet.
Man kan få avdrag för kostnaden för en arbetslokal om den finns på någon annan plats än i bostaden och om lokalen har varit nödvändig för arbetet. Man får bara ha använt lokalen i tjänsten (RÅ 1968 Fi 2282 och RÅ 1982 1:77).
I ett mål hade en lärare hyrt ett arbetsrum på bottenplanet i en trevåningsvilla. Läraren hyrde sin bostad på den översta våningen i villan. Rektorn på lärarens skola hade intygat behovet av ett arbetsrum. Högsta förvaltningsdomstolen medgav avdrag för hyreskostnaden (RÅ 1987 ref. 23).
Högsta förvaltningsdomstolen har dock i en senare dom inte medgett avdrag för en särskild lokal. Det gällde ett avdrag som en dagbarnvårdare begärt för hyreskostnaden för en särskild lägenhet för barntillsyn i familjedaghem (RÅ 1991 ref. 35).
Om arbetslokalen är inrymd i bostaden medges avdrag bara i undantagsfall enligt praxis. Den omständigheten att vissa arbeten utförs i bostaden är inte skäl nog för avdrag. Detta gäller även om hemarbetet medför intrång eller andra olägenheter i bostaden.
För att avdrag ska medges måste följande krav vara uppfyllda:
För att ett arbetsrum inte ska anses ingå i bostadsutrymmet måste det antingen
Med ett rum som är avskilt från själva bostaden menas att rummet inte ska gå att nå från övriga bostadsutrymmen och inte heller i övrigt kan anses ingå i bostaden.
Med ett rum som är inrett på ett sådant sätt att det inte kan användas som bostad menas ett specialinrett rum som genom inredningen i stället har blivit en arbetslokal. Ett rum i en egen villa eller lägenhet som är möblerat med vanliga kontorsmöbler kan inte anses vara specialinrett, vilket innebär att avdrag inte medges.
Om ovanstående krav inte är uppfyllda anses kostnaden för arbetsrummet i stället vara en privat levnadskostnad som inte är avdragsgill (9 kap. 2 § IL).
Högsta förvaltningsdomstolen dömde 1975 i fem mål om avdrag för kostnad för arbetsrum, där de hade en mycket restriktiv hållning. HFD ansåg att det ska finnas ett klart behov av arbetsrum och därutöver en verklig merkostnad för detta. Med hänsyn till läge och utrustning får arbetsrummet inte anses ingå i övriga bostadsutrymmen. Eventuella räntekostnader som hör till fastigheten ska dras av i inkomstslaget kapital. När det gäller avgränsningen till övrigt bostadsutrymme medges inte avdrag om arbetsrummet dessutom kan betraktas som bostadsrum (RÅ 1975 ref. 114 I–V).
Den mycket restriktiva praxis som gäller rätten till avdrag för arbetsrum och kontorsrum framgår även av ett annat mål i Högsta förvaltningsdomstolen. Det var här fråga om en redaktör och frilansjournalist vars arbetsgivare inte tillhandahöll arbetslokal. Trots att Högsta förvaltningsdomstolen framhöll att det fanns behov av eget arbetsrum fick redaktören inte avdrag eftersom rummet var en del av den hyrda privatbostaden. Hela hyresutgiften bedömdes då vara privata levnadskostnader (RÅ 1981 1:21).
För arbetsrum i en särskild lokal medges avdrag med den faktiska kostnaden.
För arbetsrum i den egna bostaden medges avdrag med den faktiska merkostnaden. Det kan t.ex. vara ytterligare utgifter för el, uppvärmning och städning. För arbetsrum i en hyreslägenhet är även en viss del av hyran avdragsgill.
Avdrag medges däremot inte för någon andel av de fasta kostnaderna, t.ex. elnätsavgiften. Något avdrag medges inte heller för intrång i bostaden, för beräknad marknadshyra eller för fastighetskostnader som räntor, värdeminskning etc.
Då det är fråga om avdrag för övriga utgifter gäller avdragsbegränsningen om 5 000 kr.
Avdrag för ränteutgifter görs i inkomstslaget kapital.