En anställning kan upphöra i förtid av olika anledningar och olika typer av ersättning kan betalas ut till den anställde, t.ex. lön under uppsägningstiden eller avgångsvederlag.
Det saknas särskilda skatteregler om avdragsrätten för ersättningar till anställda vid uppsägning. Det innebär att avdragsrätten följer av huvudregeln i 16 kap. 1 § IL om avdrag för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. Frågan om tidpunkten för avdraget avgörs av huvudregeln i 14 kap. 2 § IL om bokföringsmässiga grunder och god redovisningssed. Avdragstidpunkten är därför beroende av vilken normgivning företaget följer i sina räkenskaper. Läs om hur företaget ska redovisa ersättningar vid uppsägning av anställda i sina räkenskaper.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat tidpunkten för avdrag för ett företag som lämnat utfästelse om att betala avgångsvederlag. Utfästelser om avgångsvederlag lämnades till fem anställda i anslutning till att man fattat ett beslut under räkenskapsåret att de på grund av övertalighet skulle sluta sina anställningar.
Med anledning av utfästelserna gjordes en reservering i bokslutet som avsåg avgångsvederlag och arbetsgivaravgifter. Reserveringen gällde inte någon del av lönen eller någon annan ersättning under den återstående anställningstiden.
Utbetalningen skulle ske först sedan anställningen upphört och då som ett engångsbelopp eller i delbelopp.
Bokföringsnämnden yttrade att om ett företag har en förpliktelse, utan att företaget får en likvärdig motprestation, och det är sannolikt att förpliktelsen kommer att infrias, ska en avsättning redovisas i balansräkningen, om beloppet kan fastställas med en rimlig grad av säkerhet. Bokföringsnämnden ansåg att reserveringen överensstämde med god redovisningssed. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning och förklarade att bolaget hade rätt till avdrag för reserveringen (RÅ 2004 ref. 18).