Kapitalunderlaget beräknas på olika sätt beroende på om andelen är en kapital- eller lagertillgång.
För andelar i handelsbolag som är kapitaltillgångar utgår man från den justerade anskaffningsutgiften för andelen vid föregående beskattningsårs utgång.
Någon korrigering för gamla underskott ska inte göras eftersom en justerad anskaffningsutgift på en andel endast påverkats av underskott som varit avdragsgilla, och inte av underskott som rullats.
När det gäller andelar som är lagertillgångar utgår man från andelens skattemässiga värde.
Enskilda näringsidkare ska dra ifrån 79,4 procent av avsättningarna till en expansionsfond som fanns vid föregående års utgång (33 kap. 8 § IL). Motsvarande gäller i princip för andelsägare i handelsbolag, fast tekniken är en annan.
Skillnaden för delägare i handelsbolag är att den justerade anskaffningsutgiften varje år justeras med en ökning eller minskning av expansionsfonden. En ökning eller minskning av expansionsfonden är en kostnad eller intäkt på bolagsnivå som ska påverka den justerade anskaffningsutgiften. Enligt 50 kap. 5 § IL har anskaffningsutgiften dessutom i tur och ordning
Netto innebär detta att den justerade anskaffningsutgiften varje år har påverkats med 79,4 procent av en förändring av expansionsfonden.
Eftersom räntefördelning beräknas utifrån delägarens justerade anskaffningsutgiften vid föregående beskattningsårs utgång, kommer en avsättning eller en återföring av expansionsfond att påverka efterföljande beskattningsårs kapitalunderlag för räntefördelning.
När det gäller andra skattemässiga avsättningar, t.ex. till periodiseringsfonder och ersättningsfonder, så är det kostnader på bolagsnivå som därigenom påverkar den justerade anskaffningsutgiften negativt. På motsvarande sätt är en återföring av dessa fonder en intäkt på bolagsnivå, vilket ökar den justerade anskaffningsutgiften.
Om däremot en ersättningfond inte återförs till beskattning, utan tas i anspråk enligt bestämmelserna i 31 kap. IL ska någon intäkt inte tas upp till beskattning. Ett ianspråktaget belopp påverkar istället storleken på de avdrag som kan ske för de utgifter som fonden tagits i anspråk för (se 31 kap. 17 och 18 §§ IL).
En ersättningsfond som minskar på grund av att fonden tas i anspråk enligt bestämmelserna i 31 kap. IL ökar därför inte i sig den justerade anskaffningsutgiften. Den justerade anskaffningsutgiften kommer istället att påverkas genom att den skattepliktiga inkomsten i näringsverksamheten kommer att bli högre än vad den annars hade varit.
Eftersom räntefördelning beräknas utifrån delägarens justerade anskaffningsutgift vid föregående beskattningsårs utgång, kommer en avsättning eller en återföring av dessa fonder att påverka efterföljande beskattningsårs kapitalunderlag för räntefördelning.