Skatteverket eller domstolen kan häva (inhibera) ett arvsintygs rättsverkningar.
Arvsintyget har rättsverkningar i alla medlemsstater utan att det krävs något särskilt förfarande (artikel 69.1 i arvsförordnigen).
Det innebär bl.a. att den person som i ett arvsintyg anges som arvinge, testamentstagare, testamentsexekutor eller boutredningsman ska antas ha den ställningen eller vara innehavare av de rättigheter eller befogenheter som anges i arvsintyget i alla medlemsstater.
Skatteverket kan på begäran av den som visar ett legitimt intresse häva ett arvsintygs rättsverkningar i avvaktan på att Skatteverket ändrar eller återkallar ett felaktigt arvsintyg (artikel 73.1a i arvsförordningen). I detta sammanhang bör de som påverkas av arvsintygets rättsverkningar ha ett legitimt intresse.
En domstol kan, på begäran av en person som har rätt att överklaga ett beslut om arvsintyg, häva intygets rättsverkningar i avvaktan på ett slutligt avgörande av domstolen. För att en domstol ska kunna häva ett arvsintygs rättsverkningar måste någon ha överklagat arvsintyget. I arvsförordningen står det visserligen att domstolen kan häva arvsintygets rättsverkningar i avvaktan på ett överklagande. Detta är dock inte korrekt vilket kommenteras i betänkandet (artikel 73.1b i arvsförordningen och SOU 2014:25 s. 202).
Den myndighet, Skatteverket eller domstol, som fattat ett beslut att häva ett arvsintygs rättsverkningar ska omedelbart underrätta alla personer som fått en bestyrkt kopia av arvsintyget om beslutet (artikel 73.2 första stycket i arvsförordningen).
Under tiden som hävningen består får inga ytterligare bestyrkta kopior av arvsintyget utfärdas (artikel 73.2 andra stycket i arvsförordningen).