Skatt på kemikalier i viss elektronik ska betalas för varor hänförliga till vissa KN-nummer. Fram till och med den 30 juni 2023 avser hänvisningen till KN-nummer i LSKE den version av Kombinerade nomenklaturen (KN) som gällde den 1 januari 2015.
Från och med den 1 juli 2023 avser hänvisningen till KN-nummer i LSKE i stället den version som gällde den 1 januari 2022. Samtidigt görs följdändringar avseende vilka KN-nummer som omfattas av LSKE i vissa fall. Vilka KN-nummer som omfattas av LSKE från och med den 1 juli 2023 framgår av sidan ”Skattepliktiga varor fr.o.m. den 1 juli 2023”.
Bestämmelsen om vilka varor som är skattepliktiga finns i 3 § LSKE. I LSKE definieras varorna genom sina KN-nummer. Lagens hänvisning till KN-nummer avser den lydelse av Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG) 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (tulltaxan) som gällde 1 januari 2015 (1 § LSKE).
Det är varans KN-nummer som avgör om den är skattepliktig. Det innebär att alla varor som är hänförliga till något av de KN-nummer som anges i paragrafen ska beskattas oavsett om de är tänkta att användas i hemmiljön, kontorsmiljön eller någon annan miljö (prop. 2016/17:1 s. 434).
Varor som är hänförliga till KN-nummer 8528 51 enligt den lydelse av tulltaxan som gällde den 1 januari 2015, är skattepliktiga enligt 3 § första stycket 12 LSKE. Till detta KN-nummer hänförs t.ex. vissa typer av monitorer.
Den 1 januari 2017 upphörde KN-nummer 8528 51 att gälla och ersattes av KN-nummer 8528 52. Det innebär att en vara som tidigare hänfördes till KN-nummer 8528 51 numera hänförs till KN-nummer 8528 52 vilket är ett KN-nummer som inte finns med i uppräkningen över skattepliktiga varor. Eftersom varan enligt den lydelse av tulltaxan som gällde 1 januari 2015 hänförs till KN-nummer 8528 51 är varan skattepliktig enligt 3 § första stycket 12 LSKE.
Motsvarande gäller även för KN-nummer 8528 41 som ersatts av KN-nummer 8528 42.
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8418 10, 8418 21, 8418 29, 8418 30 och 8418 40 (3 § första stycket 1 LSKE). Dessa nummer omfattar kylskåp, frysskåp och frysboxar.
Av tulltaxan framgår följande:
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8422 11 (3 § första stycket 2 LSKE). Av tulltaxan framgår att detta KN-nummer avser diskmaskiner av hushållstyp.
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8450 11, 8450 12 och 8450 19 (3 § första stycket 3 LSKE). Av tulltaxan framgår att dessa KN-nummer omfattar tvättmaskiner för högst 10 kg torr tvätt.
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8451 21 (3 § första stycket 4 LSKE). Av tulltaxan framgår att detta KN-nummer omfattar torkmaskiner för högst 10 kg torr tvätt, exempelvis torktumlare.
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8471 30, 8471 41 och 8471 49 (3 § första stycket 5 LSKE). Dessa nummer omfattar datorer och läsplattor.
Av tulltaxan framgår följande:
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8508 11 (3 § första stycket 6 LSKE). Av tulltaxan framgår att detta KN-nummer omfattar dammsugare med inbyggd elektrisk motor med en effekt av högst 1 500 W och en kapacitet (hos dammpåse eller annan behållare) av högst 20 liter.
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8516 50 och 8516 60 (3 § första stycket 7 LSKE). Dessa nummer omfattar till exempel mikrovågsugnar, andra ugnar samt spisar och grillar.
Av tulltaxan framgår följande:
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8517 11, 8517 12, 8517 18 och 8517 62 (3 § första stycket 8 LSKE). Dessa nummer omfattar telefoner, routrar, trådlösa nätverk m.m.
Av tulltaxan framgår följande:
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8519 30, 8519 50, 8519 81 och 8519 89 (3 § första stycket 9 LSKE). Dessa nummer omfattar apparater för ljudinspelning eller ljudåtergivning såsom cd-spelare, skivspelare, telefonsvarare m.m.
Av tulltaxan framgår följande:
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8521 10 och 8521 90 (3 § första stycket 10 LSKE). Av tulltaxan framgår att dessa KN-nummer omfattar videoapparater och avser apparater för inspelning eller återgivning av videosignaler, t.ex. dvd-spelare.
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8527 12, 8527 13, 8527 19, 8527 91, 8527 92 och 8527 99 (3 § första stycket 11 LSKE). Av tulltaxan framgår att dessa KN-nummer omfattar radioapparater och avser apparater för mottagning av rundradio, även med inbyggd utrustning för inspelning eller återgivande av ljud eller med inbyggt ur.
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 8528 41, 8528 49, 8528 51, 8528 59, 8528 71, 8528 72 och 8528 73 (3 § första stycket 12 LSKE). Dessa nummer omfattar TV-apparater, monitorer, skärmar m.m.
Av tulltaxan framgår följande:
Observera att tulltaxan ändrats avseende monitorer, se exemplet ovan.
Skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 9504 50 (3 § första stycket 13 LSKE). Av tulltaxan framgår att detta KN-nummer omfattar videospelskonsoler och videospelsmaskiner som inte omfattas av 9504 30 (d.v.s. spel som drivs med mynt, sedlar, bankkort, polletter eller andra betalningsmedel).
Det är sammansättningen och förpackningen vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde som avgör vad som ska anses utgöra en (1) vara (prop. 2016/17:1 s. 438).
Ibland samförpackas och säljs exempelvis tillbehör och reservdelar tillsammans med själva varan. I förarbetena anges följande angående hur man i så fall ska avgränsa vad som är den skattepliktiga varan (prop. 2016/17:1 s. 333):
”Vad som ska anses utgöra en (1) vara får i varje enskilt fall avgöras enligt den Kombinerade nomenklaturens tolkningsregler, bestämmelser, anvisningar, förklarande anmärkningar m.m. som finns meddelade i anslutning till den Kombinerade nomenklaturens indelning i avdelningar, kapitel och nummer. Detta innebär exempelvis att tillbehör som samförpackas och säljs tillsammans med en vara utgör en del av varan och ska därmed räknas med i den skattepliktiga varans vikt medan tillbehör som säljs separat inte utgör en del av varan och följaktligen inte ska räknas med i den skattepliktiga varans vikt.”
HFD har prövat frågan om flera produkter som sampaketeras utgör separata varor eller en enda vara vid tillämpningen av bestämmelserna i LSKE.
Ett bolag har ansökt om förhandsbesked för att få veta hur skatten ska beräknas om en kund väljer att beställa en bärbar dator och en separat datormus och dessa produkter skickas i en och samma försändelse till kunden.
HFD konstaterar att skatteplikten bestäms genom hänvisning till KN-nummer i EU:s gemensamma tulltaxa vilket innebär att EU-rättens bestämmelser om vilka varor som ska hänföras till ett visst KN-nummer, inklusive de tolkningsregler som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser, är styrande för om en viss vara är skattepliktig eller inte. Detsamma gäller när det ska avgöras om produkter som samförpackas och säljs tillsammans ska anses utgöra en enda eller flera olika varor vid tillämpningen av LSKE.
Förutsättningarna är att datorn är hänförlig till KN-nummer 8471 30 00 och datormusen till KN-nummer 8471 60 70 när produkterna betraktas var för sig. Av dessa är det bara det förstnämnda KN-numret som omfattas av uppräkningen av skattepliktiga varor i 3 § första stycket LSKE. HFD konstaterar att om datorn och datormusen tillsammans ska anses utgöra en varusats enligt den allmänna tolkningsbestämmelsen 3 b i kommissionens genomförandeförordning ska de dock klassificeras under ett gemensamt nummer. I så fall kommer produkterna också att utgöra en enda vara i kemikalieskattehänseende.
HFD fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked och uttalar följande (HFD 2018 ref. 74):
Produkterna har samma fyrställiga HS-nummer men olika undernummer. Av den allmänna tolkningsbestämmelsen 6 och av kommissionens riktlinjer följer därmed att bestämmelsen om varusatser i tolkningsbestämmelse 3 b i och för sig kan vara tillämplig om övriga förutsättningar för detta är uppfyllda.
Av EU-domstolens praxis framgår att för att det ska vara fråga om en varusats ska de ingående varorna höra ihop och säljas som en helhet i detaljhandeln, dvs. presenteras gemensamt för konsumenterna och tillhandahållas i en enda förpackning (se Vad och van Aert, C-499/14, EU:C:2016:155, p. 37, 41 och 43). I det nu aktuella fallet paketeras datorn och datormusen visserligen i en gemensam transportförpackning vid leverans till kunden, men de marknadsförs inte som ett paket och ligger inte i en gemensam detaljhandelsförpackning. Förutsättningarna för att betrakta produkterna som en varusats är därmed inte uppfyllda.
Produkterna utgör således separata varor varav endast datorn omfattas av skatteplikt. Av lagtexten framgår att det är den skattepliktiga varans kemikalieinnehåll som avgör om den skattskyldige har rätt till avdrag med viss del av skatten. Kemikalieinnehållet i datormusen saknar alltså relevans vid den bedömningen.