Inkomst av anställning

Vad räknas som inkomst av anställning?

Följande slag av ersättningar räknas som inkomst av anställning (59 kap. 3 § SFB):

• Lön eller annan ersättning i pengar eller annan avgiftspliktig förmån som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (8 § första stycket).
• Kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag likställs med lön (8 § andra stycket).
• Uppdragsinkomster m.m. (9 § första stycket 1).
• Tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte har bedrivits självständigt (9 § första stycket 2).
• Skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har lämnats på grund av kundtrohet eller liknande (10 §).
• Stipendium (Marie Curie-stipendium) som ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst (12 §).
• Vissa ersättningar från socialförsäkringen, t.ex. sjuk- och föräldrapenning och ersättning från arbetslöshetskassa (13 §).

Ersättning som avses i 8-10 §§ är inte pensionsgrundande om den uppgår till mindre än 1 000 kr sammanlagt under ett år och kommer från en och samma arbetsgivare (59 kap 22 § 1 punkten SFB).

Lön

Lön eller annan ersättning i pengar är underlag för PGI (59 kap. 8 § SFB). Bestämmelsen handlar om lön och alla andra slag av kontanta ersättningar som betalas ut i en pågående anställning. Hit räknas exempelvis

• ackordsersättningar
• avgångsvederlag (men inte avgångsbidrag AGB och avgångsersättning AGE)
• bonus
• dricks från arbetsgivare
• permitteringslön
• provision
• semesterlön
• sjuklön
• reseersättning för resor till och från arbetet.

Ersättning som lämnas sedan en anställning upphört eller när det inte finns något anställningsförhållande räknas som inkomst av anställning enligt reglerna om uppdragsinkomster m.m. (prop. 2008/09:200 s. 486).

Förutom kontant ersättning räknas även avgiftspliktiga förmåner som pensionsgrundande inkomst av anställning.

Dricks som en arbetsgivare tar hand om och fördelar bland personalen är lön för anställda och är pensionsgrundande på samma sätt som vanlig lön. Dricks som personalen själv tar hand om direkt från en privatperson räknas däremot som inkomst av annat förvärvsarbete när det gäller PGI.

Kostnadsersättning

Kostnadsersättning är en ersättning som ges ut vid sidan av lönen för att täcka den anställdas utgifter i arbetet. Sådan kostnadsersättning är inte underlag för PGI enligt huvudregeln. Men om ersättningen överstiger vad som är avdragsgillt vid beskattningen för den enskilda ska den delen likställas med sådan lön som är underlag för PGI. Det gäller sådan kostnadsersättning för vilken skatteavdrag ska göras (59 kap. 8 § andra stycket SFB).

Skatteavdrag ska göras från den del av utgivet traktamente vid tjänsteresa som är högre än det avdragsgilla schablonbeloppet. Skatteavdrag ska också göras från andra kostnadsersättningar till den del ersättningen avser kostnader som det är uppenbart att mottagaren inte får dra av vid beskattningen (10 kap. 3 § 8 och 9 SFL). Arbetsgivaravgifter ska också betalas på de kostnadsersättningar som är underlag för PGI.

Uppdragsinkomster m.m.

Som inkomst av anställning räknas, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen,

1. ersättning i pengar eller annan avgiftspliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension
2. tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt (59 kap. 9 § SFB).

Ersättningar enligt punkt 1 kan vara olika slag av ersättningar som någon har fått utan att ha varit anställd hos den som ger ut ersättningen. Bestämmelsen gäller för ersättningar till uppdragstagare. Bestämmelsen gäller också för ersättningar som någon annan än arbetsgivaren ger ut men där ersättningen har sin grund i en anställning.

Uppdragstagare

Med uppdragstagare avses den som utan att vara anställd åtar sig tillfälliga uppdrag, t.ex. styrelseuppdrag, uppdrag som ledamot i olika nämnder, uppdrag som föredragshållare etc. Det handlar om att någon har utfört en arbetsprestation åt någon annan utan att det finns ett anställningsförhållande mellan parterna. Även sådana inkomster räknas som inkomst av anställning.

Ersättning som har sin grund i en anställning

Som inkomst av anställning räknas även ersättning som ges ut med anledning av ett avtal om arbete men där utgivaren är någon annan än arbetsgivaren. Detta, som brukar kallas för det utvidgade arbetsgivarbegreppet, innebär att i de fall någon som utfört ett arbete men får betalningen från någon annan än den som arbetet utförts åt, är det utgivaren av ersättningen som ska betala arbetsgivaravgifter (jfr 2 kap. 10 § SAL). Ett exempel på det är när en anställd får en skattepliktig förmån på grund av anställningen men där utgivaren av förmånen kan vara ett annat bolag som tillhör samma koncern som arbetsgivaren.

Andra ersättningar som har sin grund i en anställning kan vara avgångsvederlag eller skadestånd på grund av ett tidigare anställningsförhållande som ges ut av den tidigare arbetsgivaren eller av någon annan.

Rättsfall: skadestånd från annan än tidigare arbetsgivare

Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom klargjort att skadestånd i en arbetsrättslig tvist ska ingå i underlaget för PGI. En kvinna arbetade på ett flygbolag men sades upp på grund av arbetsbrist. Kort efter uppsägningen övertogs verksamheten av ett annat bolag. Arbetsdomstolen fann att kvinnan haft fortsatt företrädesrätt till återanställning och utdömde ett skadestånd på 277 000 kr som utbetalades av det bolag som övertagit verksamheten och där kvinnan inte blev anställd.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar först att lagstiftaren eftersträvat ett nära samband mellan underlag för inkomstskatt och socialavgifter å ena sidan och underlag för förmåner från socialförsäkringen å andra sidan. Högsta förvaltningsdomstolen säger vidare att lagändringar därför har gjorts så att skattepliktiga ersättningar också kan ligga till grund för både socialavgifter och PGI. Högsta förvaltningsdomstolen finner att kvinnan fått ersättningen som arbetstagare eftersom ersättningen avsett att kompensera henne för förlust av anställningsförmåner. Skadeståndet är därmed pensionsgrundande. Att ersättningen betalats ut av annan än arbetsgivaren är enligt Högsta förvaltningsdomstolen av underordnad betydelse, vilket framgår av lagtexten, d.v.s. numera i 59 kap. 9 § SFB (RÅ 2009 ref. 93).

Pension

Till skillnad från avgångsvederlag är pension inte pensionsgrundande (59 kap. 9 § 1 SFB). Det gäller alla former av pension, såväl allmän pension, tjänstepension eller privat pension. Även om det är direktbetald pension från den tidigare arbetsgivaren blir pensionen inte underlag för PGI. I vissa fall kan det bli gränsdragningsfrågor om en ersättning ska anses vara pension eller avgångsvederlag.

Tillfälliga förvärvsinkomster

Även tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte har bedrivits självständigt räknas som inkomst av anställning (59 kap. 9 § 2 SFB). Observera skillnaden mot tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet, som vid PGI-beräkningen är inkomst av annat förvärvsarbete (59 kap. 14 § 2 SFB). Skillnaden har betydelse när den som har inkomst av anställning har haft avdragsgilla kostnader i arbetet som överstiger 5 000 kr. Avdrag för kostnader i arbetet som överstiger 5 000 kr påverkar beräkningen av pensionsgrundande inkomst av anställning men inte beräkningen för den som har inkomst av annat förvärvsarbete (59 kap. 36 § SFB).

Inkomster från utfört arbete åt andra jämställs med inkomst av anställning vid PGI-beräkningen, när det inte är frågan om anställning. För att ersättningen ska behandlas som inkomst av anställning krävs att den inte kommer från en verksamhet som den som utfört arbetet har bedrivit självständigt. Avgörande för om sådan tillfällig förvärvsinkomst ska räknas som inkomst av anställning är om inkomsten kan härledas ur ett uppdragsförhållande eller inte. Om den prestation som utgör grunden för ersättningen kan anses ha skett inom ramen för någon annans verksamhet räknas ersättningen som inkomst av anställning (jfr prop. 1997/98:151 s. 659).

Om den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett inom ramen för någon annans verksamhet utan i stället som ett led i en självständigt bedriven verksamhet räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete. Exempel på självständig verksamhet som vid PGI-beräkningen betraktas som inkomst av annat förvärvsarbete (59 kap. 14 § 2 SFB) är hobbyverksamhet som vid inkomstbeskattningen beskattas som inkomst av tjänst.

Inkomst från arbete som ska tas upp som inkomst av näringsverksamhet kan i vissa fall utgöra inkomst av anställning vid PGI-beräkningen. Det gäller när den som har utfört arbetet inte är godkänd för F-skatt (59 kap. 15 § första stycket SFB).

Avgiftspliktig förmån

Förutom kontanta ersättningar för utfört arbete ska också värdet av avgiftspliktiga förmåner ingå i underlaget för PGI för den som har inkomst av anställning (59 kap. 8 och 9 §§ SFB). Uttrycket ”avgiftspliktig förmån” infördes genom en lagändring 2013 för att tydliggöra att PGI också ska beräknas på sådana avgiftspliktiga intäkter som inte ska beskattas i Sverige. Avgiftspliktig ersättning är ersättning som utgivaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för enligt 2 kap. 10 och 11 §§ SAL (prop. 2012/13:18 s. 27). Du kan läsa om hur förmåner ska värderas vid PGI-beräkningen på sidan Hur ska PGI beräknas?

Rabatter

Som inkomst av anställning anses också rabatt, bonus eller annan förmån som utgetts på grund av kundtrohet eller liknande. Detta under förutsättning att den som slutligt stått för de kostnader som ligger till grund för rabatten är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen (59 kap. 10 § SFB). Ett vanligt exempel på sådana rabatter är de s.k. frequent flyer-rabatterna och andra liknande rabattförmåner. Utmärkande för dessa är att en resenär kan erhålla bonuspoäng från exempelvis flygbolag eller hotellkedjor som berättigar resenären till fria flygresor eller fria övernattningar på hotell om tillräckligt många bonuspoäng intjänats. När någon fått sådana rabattförmåner i samband med tjänsteresor som bekostats av arbetsgivaren, är förmånen skattepliktig som inkomst av tjänst och pensionsgrundande som inkomst av anställning när förmånen utnyttjas privat.

Vissa undantag

I vissa fall ska ersättningar i anställningsförhållanden, uppdragsinkomster och rabattförmåner inte räknas som inkomst av anställning (59 kap. 11 § SFB). I stället ska de räknas som inkomst av annat förvärvsarbete. Det gäller i följande fall

• mottagaren är godkänd för F-skatt
• ersättningar under 10 000 kr från privatpersoner
• ersättning från handelsbolag till delägare.

Läs mer om undantagen på sidan Inkomst av annat förvärvsarbete.

Marie Curie-stipendium

Stipendier är i regel inte skattepliktiga och är därför inte heller pensionsgrundande. Dock gäller undantag för forskarstipendium från EU, Marie Curie-stipendium, som är skattepliktigt (11 kap. 46 § IL). Ett sådant stipendium räknas som inkomst av anställning om det ges ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person (59 kap. 12 § SFB). Om ett Marie Curie-stipendium betalas ut av en utländsk utgivare är stipendiet inkomst av annat förvärvsarbete (59 kap. 14 § 5 SFB).

Det kan förekomma att ett stipendium även i andra fall kan vara skattepliktigt. Det gäller exempelvis stipendium som ges ut av mottagarens arbetsgivare eller om stipendiet av andra skäl kan anses som ersättning för en prestation som har utförts eller ska utföras för utgivarens räkning. I sådant fall är stipendiet inkomst av anställning.

Vissa konstnärsbidrag och långtidsstipendier är skattepliktiga och också pensionsgrundande.

Sociala förmåner

Det finns ett antal olika slag av ersättningar från främst socialförsäkringen som räknas som PGI av anställning trots att de inte utgör ersättning för arbete (59 kap. 13 § SFB). De vanligaste ersättningsslagen är sjuk- och föräldrapenning samt ersättning från A-kassa. Det är fråga om ersättningar som betalas ut i stället för inkomster från förvärvsarbete. I paragrafen finns en uppräkning av vilka ersättningar som är pensionsgrundande. Uppräkningen är uttömmande vilket innebär att ersättningar med likartat syfte inte är pensionsgrundande om de inte finns med.

Följande sociala förmåner räknas som inkomst av anställning:

1. föräldrapenningförmåner
2. omvårdnadsbidrag
3. ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuklön
4. sjukpenning från Försäkringskassan
5. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning
6. arbetsskadelivränta
7. närståendepenning
8. dagpenning från arbetslöshetskassa
9. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program
10. ersättning för deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF)
11. dagpenning till totalförsvarspliktiga enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga
12. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen föreskriver det
13. omställningsstudiebidrag enligt lagen (2022:856) om omställningsstudiestöd (fr.o.m. 30 juni 2022).

Utbildningsbidrag för doktorander har tagits bort eftersom bidragsformen har slopats (prop. 2016/17:50). Men enligt övergångsbestämmelserna gäller äldre bestämmelser fortfarande för utbetalningar som sker senast den 30 juni 2022 (SFS 2017:277) vilket innebär att de är pensionsgrundande.

De här angivna ersättningarna är också, med ett undantag, underlag för allmän pensionsavgift. Undantaget gäller punkten 5, inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning, det som tidigare kallades för förtidspension.

Försäkringsersättningar

Ersättningar för förlorad arbetsförtjänst och liknande slag av ersättningar som ges ut på grund av försäkringar som tecknats av personen själv är inte pensionsgrundande. Sådana försäkringsersättningar finns inte med i uppräkningen i lagbestämmelsen. Observera dock att vissa ersättningar som ges ut på grund av s.k. avtalsförsäkringar kan vara pensionsgrundande. Se om avtalsförsäkringar på sidan Vilka inkomster är inte pensionsgrundande?

Författare och konstnärer

Som inkomst av anställning räknas också bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning regeringen så föreskriver. Syftet är att ge aktiva konstnärer en sådan ekonomisk trygghet under viss tid att de kan ägna sig åt konstnärlig yrkesutövning utan avbrott eller åt experiment och nydanande inom konstnärlig verksamhet. Det finns en särskild förordning om pensionsgrundande konstnärsbidrag m.m. som anger vilka bidrag som ska vara pensionsgrundande (SFS 1983:190). Det gäller följande bidrag och stipendier:

• konstnärsbidrag enligt 8 § första stycket och långtidsstipendier enligt 16 § förordningen (1976:528) om bidrag till konstnärer, under förutsättning att bidraget eller stipendiet lämnas under en tid av minst tre år
• ersättning enligt 3 och 4 §§ förordningen (1982:600) om Sveriges bildkonstnärsfond, under förutsättning att ersättningen lämnas under en tid av minst tre år och inte är av pensionskaraktär
• arbetsstipendium från Sveriges författarfond, under förutsättning att stipendiet lämnas under en tid av minst tre år och inte är av pensionskaraktär.