OBS: Detta är utgåva 2024.3. Visa senaste utgåvan.

Bestämmelser om sekretess till skydd för en enskild gäller normalt inte i förhållande till den enskilda själv.

Vad menas med en enskild?

Med en enskild avses såväl en fysisk person som en juridisk person (prop. 1979/80:2 Del A s. 329). Begreppet enskild har samma betydelse oavsett var i OSL det förekommer. Vissa juridiska personer anses dock inte vara enskilda vid tillämpningen av OSL.

Följande räknas inte som en enskild:

  • kommunala företag som vid tillämpningen av OSL jämställs med myndighet enligt 2 kap. 3 § OSL (RÅ 2001 ref. 79 och RÅ 2002 ref. 24)
  • en kommun som är part i ett skatteärende (RÅ 2001 not. 161).

Sekretessen i förhållande till den enskilde

Bestämmelser om sekretess till skydd för den enskilde gäller i de allra flesta fall inte i förhållande till den enskilda själv (12 kap. 1 § OSL). Det innebär att en sekretessreglerad uppgift som huvudregel inte är sekretessbelagd i förhållande till den som sekretessen avser att skydda.

Ett exempel på när sekretess kan gälla mot den enskilda är vid en pågående utredning och det med hänsyn till syftet med kontrollen är av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs för den som kontrollen avser (17 kap. 2 § OSL). Den sekretessen gäller till skydd för myndigheten.

Den enskilda kan häva sekretessen

Sekretess till skydd för en enskild hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det och inget annat anges i OSL (10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § första stycket OSL).

Samtycke

Att den enskilda samtycker till att sekretessbelagda uppgifter får lämnas ut brukar ibland betecknas som att den enskilda häver sekretessen. Ett samtycke till att sekretessbelagda uppgifter får lämnas till annan än den enskilda själv kan ges muntligen eller skriftligen.

Skatteverket anser att det ställs vissa krav på en enskild som vill häva sekretess genom samtycke. Samtycket som sådant måste också uppfylla vissa krav.

Ett samtycke kan endast lämnas av en person med rättslig handlingsförmåga. Personen ska också förfoga över sekretessen.

För att ett samtycke ska kunna läggas till grund för ett utlämnande av en sekretessbelagd uppgift till någon annan än den enskilda krävs också att samtycket ges på ett sådant sätt att

  • det inte råder några tvivel om att samtycke har lämnats
  • det framgår vilka handlingar eller uppgifter som får lämnas ut
  • att dessa handlingar eller uppgifter får begäras från Skatteverket.

Om det råder tvivel om huruvida ett samtycke finns eller inte kan Skatteverket begära ett skriftligt samtycke i original som visar att den enskilde samtycker till sekretessen hävs.

De krav som Skatteverket ställer på ett samtycke ska inte förväxlas med de krav som ställs på en ombudsfullmakt, det vill säga en fullmakt där en part har gett ett ombud i uppdrag att föra sin talan i ett ärende hos Skatteverket.

Ombud

Den som för talan i ett ärende får anlita ett ombud. Med ombud menas den som har fullmakt att föra talan i någon annans ställe.

Ett ombud får ta del av sekretessbelagda uppgifter under förutsättning att det behövs i en angelägenhet som omfattas av ombudets behörighet.

Sekretess till förmån för tredje man

Om en person berörs av uppgifter som finns hos en myndighet är det i allmänhet personen själv som förfogar över sekretessen. Det finns dock undantag som innebär att sekretessen också kan gälla till förmån för tredje man. Det kan exempelvis bli aktuellt i fråga om uppgifter om en person som utsatt någon annan för hot (prop. 1979/80:2 Del A s.330). I Skatteverkets beskattningsverksamhet gäller också att sekretessen omfattar uppgifter om såväl den som är föremål för beskattning som tredje man vilkens förhållanden är berörda (prop. 1979/80:2 del A s. 258).

Partsinsyn

En part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet (10 § FL). Den rätt till partsinsyn som föreskrivs i 10 § FL kan begränsas av regler om sekretess. Utgångspunkten är att sekretessen inte hindrar att en part som har rätt till insyn i handläggningen av sitt ärende tar del av en handling som finns i ärendet. Men om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift inte röjs får handlingar som innehåller sekretessbelagda uppgifter inte lämnas ut (10 kap. 3 § OSL).

Bestämmelsen i 10 kap. 3 § OSL ger i sig inte någon rätt till partsinsyn utan reglerar den konflikt som kan uppstå när en part har rätt till insyn och materialet helt eller delvis omfattas av sekretess.

Sekretess till skydd för myndigheters verksamhet för inspektion och kontroll enligt 17 kap 1–2 §§ OSL är exempel på sådant allmänt intresse som kan utgöra hinder för en enskild att ha full insyn i ett planerat eller pågående ärende.

Om myndigheten vägrar att lämna ut en handling eller annat som tillförts ärendet ska myndigheten på annat sätt upplysa parten om innehållet i materialet i den mån det behövs för att hen ska kunna ta till vara sin rätt. En förutsättning är att upplysningen kan lämnas utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.

Beroende på omständigheterna kan upplysningen ges skriftligen eller muntligen. Om en allmän handling innehåller sekretessbelagda uppgifter som är av synnerlig vikt att de inte röjs för parten kan dessa uppgifter mörkläggas innan de lämnas ut. En annan lösning kan vara att myndigheten lämnar en skriftlig sammanfattning av den allmänna handlingen, jfr RÅ 1992 ref. 9.

Om Skatteverket helt eller delvis avslår en begäran om partsinsyn är det fråga om ett förfarandebeslut som får överklagas om beslutet påverkar någons situation på sådant sätt att beslutet anses överklagbart.

Rätten till partsinsyn gäller som huvudregel enbart i pågående ärenden.

Brottsmisstänktas rätt till partsinsyn

Den som har blivit brottsanmäld har inte rätt till insyn i det ärendet eftersom reglerna om partsinsyn inte är tillämpliga i Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet (3 § FL). En begäran om utlämnande prövas då i stället enligt offentlighetsprincipen och 6 kap. 4 § OSL.

En misstänkt persons partsinsyn i förundersökningsärendet regleras i 23 kap. 18 § RB. Efter att en underrättelse om brottsmisstanke har delgetts en enskild har den misstänkte och försvararen rätt att fortlöpande, i den mån det kan göras utan att orsaka men för utredningen, ta del av det som har förekommit vid förundersökningen med de begränsningar som framgår av 10 kap. 3 § OSL.

Den brottsmisstänktas rätt till partsinsyn när förundersökningen är avslutad men innan åtal väckts regleras särskilt i 23 kap. 18 a § RB och 10 kap. 3 a § OSL. När förundersökningen är avslutad ska åklagaren underrätta den misstänkta om det (s.k. slutdelgivning). Efter slutdelgivningen har den misstänka rätt att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen (23 kap. 18 a § RB).

Bestämmelserna i 10 kap. 3 a § OSL kompletterar bestämmelserna i 10 kap. 3 § OSL vid kollision mellan sekretess och rätt till insyn i förundersökningar efter slutdelgivningen. Bestämmelserna i 10 kap. 3 a § OSL innebär att partsinsynen bara kan begränsas i förhållande till det material som inte har haft betydelse för åtalsfrågan (det s.k. sidomaterialet). Det material som har betydelse för frågan om åtal måste lämnas ut. Den misstänktas rätt till insyn i sidomaterialet kan bara inskränkas om det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför den misstänktas intresse av att ta del av uppgiften. Eftersom 10 kap. 3 a § OSL kompletterar 10 kap. 3 § OSL krävs det synnerliga skäl för att begränsa partsinsynen. Om sidomaterialet inte kan lämnas ut på grund av sekretess ska myndigheten på annat sätt lämna den misstänka upplysning om vad materialet innehåller, om det kan göras utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.

Rättsfall

Samtycken var inte tillräckligt tydliga

En kopia av en fullmakt som dessutom var alltför generell medförde inte att den enskilda hade gett ett giltigt samtycke till att sekretessbelagda uppgifter skulle lämnas ut (KRNS 2011-06-01, mål nr 2310-11).

En fullmakt var inte tillräckligt tydlig ifråga om vilka uppgifter som fick lämnas ut till ett biträde (KRNS 2011-04-12, mål nr 1572-11).

En arbetssökande har inte rätt till partsinsyn i övriga sökandes ansökningshandlingar

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om en person i egenskap av sökande i ett anställningsärende har rätt till partsinsyn i övriga sökandes ansökningshandlingar. Vid tiden för prövningen var ärendet avslutat hos Statens överklagandenämnd. Domstolen ansåg att det inte fanns sådana beaktansvärda motiv som gav klaganden rätt till partsinsyn i det avslutade ärendet (HFD 2016-07-04, mål nr 2786-16).

Beställaren av rot- och ruttjänster har inte rätt till partsinsyn i utförarens ärende hos Skatteverket

En person som har fått arbeten utförda hemma hos sig i enlighet med HUSFL har inte ansetts som part i utförarens ärende om utbetalning hos Skatteverket. Personen har därför inte haft rätt till partsinsyn i det ärendet (KRNS 2015-02-05, mål nr 9295-14).

Informationsutbyte med annat land

När en begäran om informationsutbyte kommer från ett annat land eller när Skatteverket begär handräckning från ett annat land innebär det att det hos Skatteverket uppkommer två ärenden, ett handräckningsärende och ett skatteärende. I handräckningsärendet är Skatteverket och det andra landet part. I skatteärendet är Skatteverket och den som utredningen avser part. Parten har alltså endast rätt till partsinsyn i skatteärendet.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2016-07-04, mål nr 2786-16 [1]
  • KRNS 2015-02-05, mål nr 9295-14 [1]
  • RÅ 1992 ref. 9 [1]
  • RÅ 2001 not. 161 [1]
  • RÅ 2001 ref. 79 [1]
  • RÅ 2002 ref.24 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m m [1] [2]
  • Proposition 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. [1]

Ställningstaganden

  • Hävande av sekretess genom samtycke [1]