Kapitel V i riktlinjerna ger både företag och skattemyndigheter vägledning om vad en internprissättningsdokumentation ska innehålla. Där finns också en standard för s.k. land-för-land-rapportering.
Även om skattemyndigheterna har bevisbördan för att prissättningen har avvikit från armlängdsprincipen är företagen skyldiga att lämna relevant dokumentation över sin prissättning.
I kapitel V i OECD:s riktlinjer anges vilka krav skattemyndigheterna kan ställa på företagen att lämna relevant information om sin prissättning. Där lämnas också vägledning till företagen om vilken dokumentation som är mest betydelsefull när det gäller att visa att företaget tillämpar armlängdsmässiga priser.
Kapitel V har arbetats om till följd av slutrapporten ”Transfer Pricing Documentation and Country-by-Country Reporting” från Action 13 i det s.k. BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting).
Kapitlet omfattar en standard för uppgiftsskyldigheten som utgörs av tre delar. Standarden består av dels en koncerngemensam del med övergripande information (master file), dels en företagsspecifik del med relevant transaktionsbaserad information (local file).
Dessutom omfattar kapitlet ett avsnitt om landsvis rapportering i form av en s.k. land-för-land-rapport (Country-by-Country Report). Syftet med land-för-land-rapporten är att skattemyndigheterna i de länder där koncernen bedriver verksamhet ska kunna använda uppgifterna för urval och riskanalys. Uppgifterna i rapporten får däremot inte ensamma ligga till grund för att justera inkomsten för något företag. Enbart koncerner med en omsättning på 750 miljoner euro eller mer ska lämna land-för-land-rapporter.
Den koncerngemensamma delen ska ge en överblick över hela koncernens verksamhet. Den företagsspecifika delen ska ge en mer detaljerad beskrivning av respektive företags transaktioner. Land-för-land-rapporten ska visa fördelningen av inkomster, betalda skatter och ekonomisk aktivitet mellan de länder som koncernen är verksam i. I bilaga I–III till kapitel V finns en utförlig beskrivning av vad de tre delarna ska innehålla.
Den koncerngemensamma delen och land-för-land-rapporten ska vara tillgänglig för samtliga berörda skattemyndigheter. Land-för-land-rapporterna ska göras tillgängliga för andra länders skattemyndigheter genom automatiskt informationsutbyte.
Avsikten är att dokumentationsreglerna ska vara tydligare och mer enhetliga mellan olika länder samtidigt som skattemyndigheterna ska få mer användbar information. OECD betonar att det är viktigt att balansera skattemyndigheternas nytta med informationen mot skattebetalarnas ökade kostnader för att uppfylla kraven. Men tydliga och allmänt accepterade dokumentationsregler kan minska den administrativa bördan för företagen som annars kan uppkomma på grund av internprissättningstvister.
OECD:s standard för internprissättningsdokumentation har införts i 39 kap. SFL och 9 kap. SFF. Reglerna om land-för-land-rapportering finns i 33 a kap. SFL. De svenska reglerna beskrivs på sidorna Svenska regler om dokumentation och Land-för-land-rapportering.