Statens fordran

Specifikation av statens fordran

Fordringar som har uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion kan omfattas av rekonstruktionsplanen (4 kap. 3 § FrekL). Det innebär att alla fordringar som uppkommit dessförinnan ska anmälas oavsett om de är föremål för överklagande eller omprövning. Fordringarna måste också beröras direkt av de föreslagna åtgärderna. En borgenär är berörd av en rekonstruktionsplan om det i planen t.ex. föreslås att borgenärens fordran ska skrivas ned genom en skulduppgörelse, eller om planen innehåller villkor som innebär att betalningstiden förlängs (prop. 2021/22:215 s. 376).

Tvistiga och oklara fordringar

I en planförhandling kan även borgenärer med fordringar som är beroende av villkor eller inte är förfallna till betalning delta under förutsättning att fordringarna påverkas av rekonstruktionsplanen.

Detsamma gäller om en borgenär har en fordran men det vid tiden för planförhandlingen inte står klart hur stor fordran är. Fordran får då bevakas reservationsvis och borgenären ska delta vid omröstningen om planen (prop. 2021/22:215 s. 377).

Även beträffande konkursfordringar kan det i vissa fall vara så att det är omöjligt eller svårt för borgenären att i en bevakningsinlaga precisera fordringsbeloppet (9 kap. 6 § KonkL). Detta kan gälla t.ex. skatter och avgifter eller i fråga om skadeståndsbelopp. I kommentaren till konkurslagen anges att ”i dessa och liknande fall behöver fordringens belopp inte anges. Bevakningen görs i stället reservationsvis. Detta måste alltjämt godtas med skyldighet för den bevakande att senare komplettera med närmare uppgifter. Bevakning reservationsvis kan också ske när det över huvud är ovisst om någon fordran finns, t.ex. för en eventuell regressfordran eller skadeståndsfordran. Borgenären bör då i bevakningsinlagan ange skälen för detta. Denne bör också i inlagan försöka göra en ungefärlig beräkning av vad fordringen kan väntas uppgå till.” Samma synsätt bör gälla även under en företagsrekonstruktion. Om det finns ett debiteringsbeslut, ett omprövningsbeslut eller en dom avseende den tvistiga skattefordringen är det detta belopp som ska anmälas. Är skatten inte fastställd får beloppet bestämmas utifrån tillgängliga uppgifter, t.ex. en revisionspromemoria. Skatteverket har bevisbördan för en påstådd fordran.

Om fordran är tvistig och parterna inte når en förlikning ska domstolen fastställa ett belopp som den tvistiga fordran kan antas uppgå till (4 kap. 18 § FrekL). Rättens beslut om fordrans storlek har enbart betydelse för röstningen om rekonstruktionsplanen och påverkar inte Skatteverkets möjlighet att efter förfarandet göra gällande den procentuella del av fordran som enligt rekonstruktionsplanen ska betalas. När fordran slutligt fastställts bör utdelning utgå i enlighet med vad som framgår av den fastställda rekonstruktionsplanen.

Andra myndigheters fordringar

Skatteverket företräder som borgenär även andra myndigheters fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som allmänna mål.

Lönegaranti

Vid en företagsrekonstruktion betalas lönegaranti för fordringar på lön eller andra ersättningar som skulle ha haft förmånsrätt enligt förmånsrättslagen om arbetsgivaren i stället hade försatts i konkurs (7 § LGL). En arbetstagares fordran på lön eller annan ersättning för arbete som utförs senare än en månad efter beslutet om företagsrekonstruktion anses ha uppkommit under rekonstruktionen (3 kap. 12 § andra stycket FrekL). Fordran undantas därmed från en eventuell skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller vid konkurs enligt 5 kap. 18 § KonkL.

Avgörande för frågan i vilken mån statens regressfordran kan omfattas av en skulduppgörelse är när arbetstagarens lönefordran ska anses ha uppkommit (jfr NJA 2012 s. 876). Den nya bestämmelsen innebär därför att rättsfallet HFD 2016 ref. 62 numera är överspelat och att statens fordran på återbetalning av lönegaranti kommer att kunna omfattas av en skulduppgörelse.

Läs mer om hur länsstyrelserna och Skatteverket hanterar lönegarantifordringar under rekonstruktionen.

Tull- och mervärdesskattefordringar

Även om en skuldnedsättning av tull- och mervärdesskattefordringar påverkar uppbörden av EU:s egna medel så får en skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan av tull och mervärdesskatt anses vara förenlig med EU-rätten.

Efterställda fordringar

Gäldenärsföretaget eller näringsidkaren kan ha skulder i form av böter m.m. som vid en konkurs ger rätt till betalning först efter alla andra fordringar (19 § FRL), s.k. efterställda fordringar. Dessa ska tas med i skuldspecifikationen.

Ränta

Ränta på en berörd parts fordran ska inte beräknas längre än till dagen för beslutet om företagsrekonstruktion (4 kap. 9 § fjärde stycket FrekL). Detta betyder inte att partens rätt till ränta försvinner efter denna tidpunkt. Om en rekonstruktionsplan beslutas ska varje berörd part få en viss kvotdel av sin totala fordran betald, inklusive avtalad eller lagbestämd ränta fram till betalningsdagen.

Skatteverkets prövning av förslaget till rekonstruktionsplan

Skatteverkets prövning av förslaget till rekonstruktionsplan görs enligt 4 § BorgL, d.v.s. förslaget ska vara till ekonomisk fördel för det allmänna och inte vara olämpligt ur allmän synpunkt.

Grunderna ska anges i ett yttrande

Skatteverket ska på samma sätt som vid underhandsackord kunna redogöra för bakgrunden till sitt beslut att anta eller avslå förslaget till rekonstruktionsplan. Verket ska därför upprätta ett yttrande där grunderna till beslutet anges. Yttrandet ska uppfattas som ett partsbesked. Ett beslut om underhandsackord handläggs däremot enligt förvaltningslagen.

Ansökan om anstånd med betalning av skulduppgörelsen

Ett beslut om att fastställa en rekonstruktionsplan som innehåller en skulduppgörelse innebär inte att en ny fordran har uppkommit. Om den statliga fordran som omfattas av skulduppgörelsen består av t.ex. skatt och lönegaranti, så består även fordran som ska betalas som en del av skulduppgörelsen av skatt respektive lönegaranti.

En ansökan om anstånd med att betala det belopp som anges i skulduppgörelsen ska prövas enligt de anståndsregler som gäller för de aktuella grundfordringarna. Detta medför att en begäran om anstånd som avser skatt ska prövas enligt reglerna om anstånd med betalning av skatter och avgifter, i 63 kap. SFL. En sådan ansökan ska prövas av Skatteverket.

Om en begäran om anstånd för det belopp som ska betalas enligt skulduppgörelsen avser lönegarantiregress ska ansökan prövas enligt 14 § fordringsförordningen. Ett beslut i anståndsfrågan får anses utgöra myndighetsutövning. I fordringsförordningen saknas bestämmelser om att den debiterande myndigheten får uppdra åt någon annan att företräda myndigheten i anståndsfrågor. Eftersom det är länsstyrelsen som är debiterande myndighet för lönegaranti, så är det därför även länsstyrelsen som ska pröva en ansökan om anstånd för den del av betalningen som avser lönegaranti.