Skild

Äktenskapsskillnad enligt svensk lag

Ett äktenskap kan enligt svensk lag upplösas genom äktenskapsskillnad (1 kap. 5 § ÄktB). Makarna kan gemensamt eller var för sig ansöka om äktenskapsskillnad hos tingsrätten. Äktenskapsskillnaden ska i vissa situationer föregås av betänketid (5 kap. 1–5 §§ ÄktB). Äktenskapet är upplöst när tingsrättens dom om äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft (5 kap. 6 § ÄktB).

Domstolen ska underrätta Skatteverket när en dom om äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft (3 a § förordningen [1983:490] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål om äktenskapsskillnader m.m.).

Ett registrerat partnerskap som ingåtts enligt PskL kan upplösas genom en lagakraftvunnen dom (2 kap. 1 § PskL och 2 § lagen [2009:260] om upphävande av PskL).

Äktenskapsskillnad enligt utländsk lag

För att en utländsk äktenskapsskillnad ska gälla i Sverige krävs som utgångspunkt att det finns lagstöd för att erkänna äktenskapsskillnaden här i landet. Bestämmelser om erkännande av utländska äktenskapsskillnader finns i flera olika författningar, vilka beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Erkännande enligt Bryssel II-förordningen

Ett avgörande om äktenskapsskillnad som har meddelats i ett land som vid tidpunkten för målets anhängiggörande hade tillträtt Bryssel II-förordningen ska som huvudregel erkännas i Sverige. Detta utan att något särskilt förfarande behöver anlitas (artikel 30 och 100 Bryssel II-förordningen).

Ett avgörande om äktenskapsskillnad som meddelats enligt Bryssel II-förordningen ska enligt artikel 38 Bryssel II-förordningen emellertid vägras erkännande i vissa situationer, till exempel om ett erkännande skulle strida mot grunderna i den svenska rättsordningen.

Nuvarande Bryssel II-förordning trädde i kraft den 1 augusti 2022 och den kallas för 2019 års Bryssel II-förordning. Bestämmelserna i 2019 års Bryssel II-förordning ska tillämpas för avgöranden om äktenskapsskillnad som har meddelats i rättsliga förfaranden som inletts den 1 augusti 2022 eller senare (artikel 100 Bryssel II-förordningen). För tidigare avgöranden ska 2001 eller 2003 års Bryssel II-förordning tillämpas, beroende på när det rättsliga förfarandet inleddes.

Samtliga EU:s medlemsländer har tillträtt Bryssel II-förordningen med undantag för Danmark (punkt 96 i preambeln till Bryssel II-förordningen).

Storbritannien är sedan den 1 februari 2020 inte längre medlem i EU. Bestämmelserna om erkännande i Bryssel II-förordningen ska dock tillämpas på brittiska avgöranden om äktenskapsskillnad som meddelats i rättsliga förfaranden som inletts före övergångsperiodens utgång, det vill säga före den 1 januari 2021 (artikel 67.2 avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen).

Olika typer av äktenskapsskillnader

Det utländska avgörandet om äktenskapsskillnad ska erkännas oavsett hur det benämns i landet där avgörandet meddelades. Avgörandet kan till exempel benämnas som dom, förordnande eller beslut (artikel 2 Bryssel II-förordningen). I Bryssel II-förordningen används begreppet domstol för den beslutande myndigheten. Detta ska dock ges en vid tolkning och även omfatta administrativa myndigheter, eller andra myndigheter som i landet utövar behörighet att upplösa äktenskap (punkt 14 preambeln till Bryssel II-förordningen).

En överenskommelse om äktenskapsskillnad mellan makarna som har bindande rättsverkan enligt ett lands nationella lagstiftning ska likställas med ett avgörande vid tillämpningen av Bryssel II-förordningen (punkt 14 och 70 i preambeln till Bryssel II-förordningen). Exempel på sådana överenskommelser är att flera EU-länder har infört ett förenklat skilsmässoförfarande där ett äktenskap kan upplösas genom en överenskommelse inför notarius publicus.

Bryssel II-intyg

Myndigheten som har meddelat avgörandet om äktenskapsskillnad ska på begäran av part utfärda ett intyg om beslutet, ett så kallat Bryssel II-intyg (artikel 36 Bryssel II-förordningen). Intyget kan användas som bevis för att ett avgörande omfattas av förordningen.

Erkännande enligt NÄF

Ett beslut om äktenskapsskillnad som har fattats i ett annat nordiskt land (Danmark, Finland, Island eller Norge) ska erkännas i Sverige om båda personerna var nordiska medborgare (7 och 22 §§ NÄF).

Finland har i likhet med Sverige tillträtt Bryssel II-förordningen. Vid erkännandeprövningen av en finsk äktenskapsskillnad ska bestämmelserna i NÄF ges företräde framför bestämmelserna i Bryssel II-förordningen. Det innebär att när parterna är nordiska medborgare ska frågan om erkännande av ett finskt beslut om äktenskapsskillnad i första hand prövas enligt bestämmelserna i NÄF (artikel 94.2 Bryssel II-förordningen).

Erkännande enligt 1970 års Haagkonvention

Ett avgörande om äktenskapsskillnad som har meddelats i ett land som tillträtt 1970 års Haagkonvention ska som huvudregel erkännas i Sverige (1 och 2 §§ lagen [1973:943] om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader). Vilka länder som har tillträtt konventionen framgår av förordningen (1975:634) om tillämpning av lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader.

För att avgörandet om äktenskapsskillnad ska kunna erkännas med stöd av konventionen krävs att någon av personerna hade viss anknytning till landet där avgörandet meddelades (2–3 §§ lagen [1973:943] om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader). En sådan anknytning kan till exempel vara att svaranden hade hemvist i landet (2 § 1 lagen [1973:943] om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader).

Avgörandet om äktenskapsskillnad ska i vissa situationer inte erkännas i Sverige. Det kan bland annat vara om ett erkännande uppenbart skulle vara oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (7 § lagen [1973:943] om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader).

Erkännande enligt SEVL (Schweiz)

Ett avgörande om äktenskapsskillnad som meddelats av en domstol i Schweiz ska som huvudregel erkännas i Sverige (1–3 §§ SEVL). Domen ska dock under vissa förutsättningar inte erkännas här (4 § SEVL).

Erkännande enligt IÄL

Enligt IÄL ska ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad som huvudregel erkännas i Sverige om det med hänsyn till en makes medborgarskap, hemvist eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i landet (3 kap. 7 § första stycket IÄL). Med skälig anledning avses här att en svensk domstol under motsvarande förhållanden hade haft behörighet att pröva makarnas talan om äktenskapsskillnad (jfr 3 kap. 2 § IÄL).

Om någon av makarna har ingått ett nytt äktenskap efter beslutet om äktenskapsskillnad kan beslutet erkännas i Sverige även om det inte fanns skälig anledning att talan prövades i landet. Det förutsätter dock att den omgifta maken inte har förfarit uppenbart otillbörligt mot den andra maken (3 kap. 7 § andra stycket IÄL).

Ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad ska inte erkännas om ett sådant erkännande uppenbart skulle vara oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (7 kap. 4 § IÄL).

Erkännande av utländska beslut om upplösning av partnerskap

När en utländsk myndighet har beslutat att upplösa ett registrerat partnerskap ska erkännandeprövningen ske enligt IÄL:s regler om erkännande av utländska äktenskapsskillnader (2 kap. 3 § PskL och 2 § lagen (2009:260) om upphävande av PskL, se även Bogdan 2014, Svensk internationell privat- och processrätt s. 178 f.).

Erkännandeprövning vid svensk domstol

En tingsrätt kan efter ansökan pröva frågan om ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad ska gälla i Sverige (3 kap. 8 § första stycket IÄL). Tingsrätten (eller en överinstans vid ett överklagande) ska underrätta Skatteverket om ett beslut som har vunnit laga kraft och som innebär att ett utländskt avgörande om upplösning av ett äktenskap ska erkännas i Sverige (3 a § förordningen [1983:490] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål om äktenskapsskillnader m.m.). Ett beslut från tingsrätten att erkänna en utländsk äktenskapsskillnad är bindande för Skatteverket och andra myndigheter.

När någon av de tidigare makarna vill ingå ett nytt äktenskap och ingen av dem var medborgare i landet där den utländska äktenskapsskillnaden beslutades krävs att tingsrätten prövar frågan om erkännande (3 kap. 9 § första stycket IÄL). Regeringen kan dock bestämma att någon sådan prövning inte behöver ske (3 kap. 9 § andra stycket IÄL). Läs mer på sidan Hindersprövning under rubriken Tidigare äktenskap ska vara upplösta.

Beslut om äktenskapsskillnad från en utländsk ambassad i Sverige

Ett beslut om äktenskapsskillnad från en utländsk ambassad i Sverige kan inte erkännas här i landet. Det beror på att det inte är fråga om ett beslut som meddelats i främmande stat, vilket är ett krav för att IÄL ska vara tillämplig (jfr 3 kap. 7 § första stycket IÄL). Det gäller även om äktenskapsskillnaden får rättsverkningar utomlands.

Skatteverkets åtgärder efter äktenskapsskillnad

Om en folkbokförd person har skilt sig, på ett sätt som innebär att ett giltigt äktenskap har upplösts enligt svensk rättsordning, registrerar Skatteverket personen med civilståndet skild. Skatteverket registrerar även vilket datum som äktenskapet upplöstes (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).

När en svensk domstol har beslutat att upplösa ett registrerat partnerskap genom ett lagakraftvunnet avgörande registrerar Skatteverket personen med civilståndet skild partner (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).