Begäran om handräckning

Skatteverket ska lämna information och bistånd när en annan medlemsstat begär det

På begäran av en behörig myndighet i en annan medlemsstat ska Skatteverket överlämna all information i ett eller flera enskilda fall som den staten behöver för att tillämpa de harmoniserade punktskattebestämmelserna korrekt. Denna skyldighet följer av artikel 8.1 i rådets förordning (EU) nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter. Förordning (EU) nr 389/2012 är direkt tillämplig i Sverige och behöver alltså inte föras in i svensk nationell rätt.

Skyldigheten att lämna information är särskilt uttalad när det gäller skattepliktiga varor som flyttas inom EU. Varor som flyttas inom unionen omfattas emellertid i stor utsträckning av det obligatoriska informationsutbytet som gäller för flyttningar under uppskovsförfarandet och flyttningar under förfarandet för beskattade varor samt det obligatoriska informationsutbytet om oegentligheter, överträdelser, förstörda varor m.m. Den obligatoriska informationen ska Skatteverket lämna på eget initiativ utan att andra medlemsstater behöver begära att få den. Verkets skyldighet att på begäran från en annan medlemsstats behöriga myndighet lämna information och bistånd enligt artikel 8.1 i rådets förordning (EU) nr 389/2012 är alltså ett komplement till det obligatoriska informationsutbyte som ska ske på Skatteverkets eget initiativ.

Vilka utredningar ska Skatteverket göra på begäran av en annan medlemsstat?

Skatteverket ska genomföra de administrativa utredningar som behövs för att få fram den information som en annan medlemsstat begär. Det finns dock vissa begränsningar av Skatteverkets skyldighet att lämna information och bistånd.

Med administrativa utredningar menas alla kontroller, utredningar eller övriga åtgärder som Skatteverket kan genomföra för att fullgöra sin skyldighet att se till att den harmoniserade punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt (jfr artikel 2.14 i rådets förordning [EU] nr 389/2012). Om informationen inte kan inhämtas genom uppgifter som Skatteverket redan förfogar över, exempelvis genom sökningar i beskattningsdatabasen eller andra register, kan verket alltså behöva genomföra skrivbordsutredningar eller skatterevisioner för att hämta in den begärda informationen.

Skatteverket ska genomföra utredningarna som om verket agerade för egen räkning (jfr artikel 8.2 och 8.4 i förordning [EU] nr 389/2012). Det innebär att Skatteverket har samma befogenheter och skyldigheter som om utredningen hade tillkommit på verkets eget initiativ. Du kan läsa mer om dessa befogenheter och skyldigheter på sidorna om utredning, kontroll & tillsyn.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som begär information kan lämna en motiverad begäran om att Skatteverket ska genomföra en särskild typ av administrativ utredning, exempelvis en skatterevision. Om Skatteverket anser att någon sådan typ av utredning inte ska genomföras, måste verket omedelbart underrätta den begärande medlemsstatens behöriga myndighet om detta (jfr artikel 8.3 i förordning [EU] nr 389/2012).

Den andra medlemsstaten kan ha tjänstemän närvarande under utredningen

Skatteverket och den begärande medlemsstatens behöriga myndighet kan komma överens om att utsedda tjänstemän från den begärande medlemsstaten får närvara på plats i Skatteverkets lokaler eller varje annan plats där Skatteverket utför sina uppgifter.

Efter överenskommelse får utsedda tjänstemän från en annan medlemsstat även närvara under administrativa utredningar som Skatteverket genomför i Sverige. Tjänstemännen kan alltså exempelvis följa med Skatteverkets revisorer under en skatterevision och har då rätt att få tillträde till samma lokaler och tillgång till samma handlingar om revisorerna. De utländska tjänstemännen ska alltid kunna uppvisa en fullmakt där deras identitet och officiella behörighet framgår. De har rätt att få kopior av dokument som Skatteverket har tillgång till.

Tjänstemännen från den andra medlemsstaten får dock bara bedriva utredning eller ställa frågor om Skatteverkets revisorer har godkänt detta och då endast under revisorernas övervakning. Tjänstemännen från den andra medlemsstaten har inte några egna kontrollbefogenheter i Sverige.

Syftet med tjänstemännens närvaro under Skatteverkets administrativa utredningar ska vara att utbyta information som är nödvändig för att den harmoniserade punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt. Bestämmelserna om närvaro vid administrativa utredningar i andra medlemsstater finns i artikel 12 i rådets förordning (EU) nr 389/2012.

Samtidiga kontroller i flera länder

Skatteverket kan komma överens med en eller flera andra medlemsstater om att genomföra samtidiga punktskattekontroller i syfte att kunna utbyta den information som är nödvändig för att punktskattelagstiftningen ska tillämpas korrekt. Kontrollerna ska avse en eller flera ekonomiska aktörer eller andra personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för Sverige och dessa medlemsstater. Överenskommelsen ska ske på grundval av en riskanalys.

För att få till stånd samtidiga kontroller ska den begärande medlemsstaten lägga fram ett förslag till de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater. I förslaget ska den begärande medlemsstaten

• specificera de ärenden som medlemsstaten föreslår ska bli föremål för kontrollerna
• identifiera varje person som föreslås bli föremål för kontroll
• ange skälen för att gemensamma kontroller ska genomföras
• specificera den tidsperiod under vilken de samtidiga kontrollerna kan tänkas genomföras

Behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna ska formellt bekräfta att de önskar delta i de samtidiga kontrollerna. Vill någon medlemsstat inte delta ska man, så snart som möjligt och senast en månad efter att man mottagit förslaget om samtidiga kontroller, lämna ett motiverat avslag.

Om samtidiga kontroller kommer till stånd ska Skatteverket utse en företrädare med ansvar att övervaka och samordna kontrollerna. Övriga deltagande medlemsstater ska utse sina företrädare med motsvarande ansvar.

Bestämmelserna om samtidiga kontroller finns i artikel 13 i rådets förordning (EU) nr 389/2012).

Begränsningar av skyldigheten att lämna information och bistånd

Innan en annan medlemsstat begär handräckning från Skatteverket ska man ha uttömt de vanliga informationsskällor som medlemsstaten själv kan använda för att skaffa informationen. Vilka utredningar som den andra medlemsstaten själv ska göra beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Medlemsstaten behöver dock inte göra sådana utredningar som skulle riskera det önskade resultatet.

Skatteverket behöver inte lämna begärd information eller bistånd om antalet och arten av de frågor som ställs inom en viss period innebär en oproportionerlig administrativ börda för verket.

Inte heller behöver Skatteverket genomföra sådana utredningar eller inhämta sådan information på begäran av en annan medlemsstat, som verket inte skulle ha fått genomföra eller inhämta i sin egen verksamhet. Begränsningar av Skatteverkets befogenheter att ta del av handlingar eller annan information gäller alltså även när utredningen sker på begäran av en annan medlemsstat. Skatteverket kan exempelvis inte begära att få tillgång till handlingar som kan undantas från revision på den grunden att en annan medlemsstat har begärt att få ta del av handlingarna. Du kan läsa mer om begränsningarna av Skatteverkets befogenheter på sidorna om utredning, kontroll & tillsyn.

Vidare kan Skatteverket vägra att tillhandahålla information om den begärande medlemsstaten inte skulle få lämna liknande information till Skatteverket. Det ska alltså finnas reciprocitet mellan svenska bestämmelser och bestämmelserna i den begärande medlemsstaten om den begärda informationen.

Skatteverket kan också neka att lämna information om det skulle innebära att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess röjs eller om det skulle strida mot allmän ordning om informationen röjs.

Skatteverket får dock inte vägra lämna information endast av det skälet att informationen finns hos en bank eller en annan finansiell institution, hos en förvaltare eller en person som uppträder som befullmäktigad eller förvaltare eller på grund av att informationen gäller ägarintresse för en person (jfr artikel 25.6 i förordning [EU] nr 389/2012).

Dessa allmänna begränsningar av skyldigheten att lämna information och bistånd finns i artikel 25 i rådets förordning (EU) nr 389/2012.

Den begärda informationen ska användas för vissa ändamål

Skatteverkets skyldighet att lämna information och bistånd på begäran av en annan medlemsstat begränsas även av de ändamål som den andra medlemsstaten ska använda informationen för.

Skatteverket ska avslå en begäran om handräckning enligt rådets förordning (EU) nr 389/2012 om den begärda informationen ska användas för andra ändamål än de som omfattas av rådsförordningen. Skatteverket ska dock tillåta att den andra medlemsstaten använder informationen för andra ändamål, om informationen skulle fått användas för liknande ändamål enligt svensk lagstiftning (jfr artikel 28.2. i förordning [EU] nr 389/2012).

Den begärda informationen ska vara relevant

En begäran om handräckning ska gälla information som är nödvändig för att en annan medlemsstat ska kunna se till att den harmoniserade punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt (jfr artikel 8.1 i rådets förordning [EU] nr 389/2012). Den information som en annan medlemsstat begär att Skatteverket ska lämna ska vara relevant för tillämpningen av punktskattebestämmelserna i den begärande medlemsstaten för en eller flera fysiska eller juridiska personer. Du kan läsa mer om relevanskravet under rubriken Den begärda informationen ska vara relevant för en korrekt tillämpning av punktskattelagstiftningen.

När Skatteverket mottar en begäran om handräckning från ett annat land ska verket förutsätta att relevanskravet är uppfyllt. Bara om det är uppenbart att den efterfrågade informationen helt saknar relevans kan Skatteverket avslå en begäran om information med hänvisning till att relevanskravet inte är uppfyllt (jfr Skatteverkets ställningstagande Hur ska det s.k. relevanskravet [foreseeable relevance] förstås vid informationsutbyte på begäran?).

Om Skatteverket avslår en begäran om handräckning ska verket underrätta den begärande myndigheten om skälen för detta. I statistiksyfte ska Skatteverket även en gång om året underrätta EUkommissionen om de olika kategorier av skäl, som verket har åberopat för avslag på andra medlemsstaters begäran om handräckning (jfr artikel 25.5 i rådets förordning [EU] nr 389/2012).

Tidsfrister för att besvara en begäran

Skatteverket ska lämna den information som en annan medlemsstats behöriga myndigheter begärt så snart som möjligt och senast tre månader efter att verket tog emot begäran om handräckning. Om Skatteverket redan förfogar över den efterfrågade informationen, exempelvis genom att den finns tillgänglig i beskattningsdatabasen eller i register som verket har tillgång till, ska den begärda informationen lämnas inom en månad. Skatteverket kan dock komma överens med den begärande medlemsstatens behöriga myndighet om andra tidsfrister.

Om Skatteverket inte kan svara på en begäran om handräckning i tid ska verket underrätta den begärande medlemsstatens behöriga myndigheter om skälen till detta och när de kan förväntas få Skatteverkets svar. En sådan underrättelse ska lämnas inom en månad från då Skatteverket tog emot begäran och ska ske genom ett dokument om ömsesidigt administrativt bistånd i EMCS.

Tidsfristerna för att besvara en begäran om handräckning framgår av artikel 11 i rådets förordning (EU) nr 389/2012.

Skatteverket kan begära återkoppling från den andra staten

Skatteverket kan begära att få återkoppling om de åtgärder som den begärande medlemsstaten har vidtagit med anledning av information som verket har lämnat med stöd av artikel 8 i rådets förordning (EU) nr 389/2012. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som begärt handräckning behöver dock bara lämna sådan återkoppling om detta inte medför en oproportionerligt stor börda på myndigheten (jfr artikel 8.5 i förordning [EU] nr 389/2012).

En begäran om återkoppling och svaret på denna ska skickas i EMCS enligt artikel 16 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/323 om fastställande av närmare bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna om punktskattepliktiga varor enligt rådets förordning (EU) nr 389/2012. Det elektroniska dokumentet om resultat av administrativt samarbete, utformat enligt tabell 10 i förordningens bilaga I, ska användas både för begäran om återkoppling och för svaret.

Kostnader för informationsinhämtning och utredningar

Med undantag för ersättning som har betalats till experter får Skatteverket inte kräva att den medlemsstat som begärt handräckning ska ersätta verket för de kostnader som uppkommit på grund tillämpningen av rådets förordning (EU) nr 389/2012 (jfr artikel 26 i förordning [EU] nr 389/2012).

Skatteverkets kan begära att få information och bistånd från andra medlemsstater

På samma sätt som Skatteverket ska lämna information och genomföra administrativa utredningar på begäran av en behörig myndighet i en annan medlemsstat, kan Skatteverket begära att andra medlemsstat lämnar sådan information eller genomför sådana utredningar. Utsedda tjänstemän från Skatteverket har även rätt att, efter överenskommelse med en annan medlemsstat, närvara i behöriga myndigheters lokaler eller vid deras administrativa utredningar i den andra medlemsstaten. Vad som står om Skatteverkets skyldighet att lämna information och bistånd gäller i motsvarande mån då Skatteverket begär handräckning från andra medlemsstater. Samma begränsningar av skyldigheten att lämna information och bistånd gäller för den andra medlemsstaten då Skatteverket begär handräckning.

Den begärda informationen ska vara relevant för en korrekt tillämpning av punktskattelagstiftningen

En begäran om handräckning ska gälla information som är nödvändig för att Skatteverket ska kunna se till att den harmoniserade punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt (jfr artikel 8.1 i rådets förordning [EU] nr 389/2012). Skatteverket får bara begära information från en annan medlemsstat med stöd av förordning [EU] nr 389/2012 om det kan antas att informationen är relevant för tillämpningen av punktskattebestämmelserna i Sverige för en eller flera fysiska eller juridiska personer.

Skatteverket anser att detta s.k. relevanskrav vid informationsutbyte på begäran ska förstås så att verket inte får begära information om en viss persons eller viss grupp av personers förehavanden i utlandet i syfte att göra kartläggningar, riskanalyser eller för att föra statistik. Inte heller får Skatteverket begära information för att granska en viss bransch eller ett visst näringslivssegment om det inte finns en direkt koppling till tillämpningen av de svenska punktskattebestämmelserna för en eller flera fysiska eller juridiska personer.

Skatteverket får alltså inte använda informationsutbytesåtgärder enbart för att hitta intressant information (s.k. fishing expeditions), eller begära upplysningar om en skattskyldig som sannolikt inte är relevanta för ett visst ärende. Det krävs dock inte en pågående utredning eller revision för att relevanskravet ska vara uppfyllt. Det är tillräckligt att det finns en fråga om tillämpningen av de svenska punktskattebestämmelserna för en eller flera fysiska eller juridiska personer.

Gruppförfrågan (group request)

Under vissa förutsättningar kan Skatteverket begära information från ett annat land om en grupp fysiska eller juridiska personer som inte kan identifieras vid tidpunkten för begäran om handräckning. Det är mycket viktigt att Skatteverket då redogör för de omständigheter som gör att det inte är frågan om en s.k. fishing expedition eller annan otillåten begäran. I kommentarerna till artikel 26 i OECD:s modellavtal ges förutsättningar för hur en sådan s.k. gruppförfrågan (group request) bör vara utformad (kommentarspunkten 5.2 till artikel 26). Skatteverket ska alltid samråda med den andra medlemsstaten innan en formell gruppförfrågan skickas.

Skatteverket bör först begära information från den skattskyldiga

Skatteverket anser att den skattskyldiga ska tillfrågas innan verket begär information från en annan medlemsstat. Detta gäller dock inte om en sådan fråga kan antas försvåra en utredning eller en kontroll. I så fall får Skatteverket låta bli att först fråga den skattskyldiga.

Att Skatteverket ska ha uttömt de vanliga informationsskällor som verket kan använda för att skaffa den begärda informationen framgår av artikel 25.1 a i rådets förordning (EU) nr 389/2012.

Informationen får bara användas för vissa ändamål

Den information som Skatteverket får från andra medlemsstater med stöd av rådets förordning (EU) nr 389/2012 får bara användas för de ändamål som rådsförordningen anger eller som den tillfrågade medlemsstatens tillåter. Om Skatteverket vill kunna använda informationen för andra ändamål, bör verket i stället överväga informationsutbyte med stöd av andra rättsakter.

Tidsfrister för att besvara Skatteverkets begäran

Andra medlemsstaters behöriga myndigheter ska besvara en begäran om handräckning från Skatteverket inom samma tidsfrister som Skatteverket ska besvara en begäran från en annan medlemsstat. Den tillfrågade medlemsstatens behöriga myndighet ska underrätta Skatteverket i EMCS om de inte kan uppfylla tidsfristerna.

Den andra staten kan begära återkoppling från Skatteverket

Andra medlemsstater kan begära att få återkoppling om vilka åtgärder som Skatteverket har vidtagit med anledning av den information som verket har fått.

Informationsutbytet i praktiken

En begäran om handräckning enligt rådets förordning (EU) nr 389/2012 till eller från Sverige ska ske genom Skatteverkets centrala kontaktkontor för punktskatter (Excise Liaison Office, ELO).

En begäran om handräckning och svaret på denna ska som huvudregel utbytas elektroniskt i EMCS. När det inte är praktiskt möjligt att använda sig av EMCS kan informationsutbytet helt eller devis ske på annat sätt (artikel 9.1 och 9.4 i förordning [EU] nr 389/2012).

Begäran om handräckning i EMCS

En begäran om handräckning med stöd av rådets förordning (EU) nr 389/2012 ska avse tillämpningen av punktskattelagstiftningen för harmoniserade punktskattepliktiga varor. Begäran kan avse information om varor som flyttas under uppskovsförfarandet eller förfarandet för beskattade varor, men den kan också avse andra situationer.

En begäran om handräckning som gäller uppskovsförfarandet eller förfarandet för beskattade varor och svaret på en sådan begäran ska som huvudregel utbytas med hjälp av elektroniska dokument om ömsesidigt administrativt bistånd i EMCS.

Med dokument för ömsesidigt administrativt bistånd menas ett dokument som har utarbetats med hjälp av EMCS och som används i det systemet för informationsutbyte mellan medlemsstaterna eller för uppföljning (artikel 2.17 i förordning [EU] nr 389/2012).

Genom en begäran om ömsesidigt administrativt bistånd i EMCS kan Skatteverket exempelvis begära att få alla dokument i EMCS som rör en specifik uppskovsflyttning, men där vare sig avsändaren eller mottagaren är en svensk aktör och information om flyttningen därför inte finns tillgänglig i den svenska EMCS-databasen. Skatteverket kan även begära att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat söker efter ett eller flera eAD som kan omfatta varor som Skatteverket misstänker har flyttats från den medlemsstaten. Vidare kan Skatteverket begära att få sådan information om varor under uppskovsförfarandet som inte finns i EMCS.

Skatteverkets möjligheter att på begäran få sådan information följer av bestämmelserna i artikel 4–6 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/323 om fastställande av närmare bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna om punktskattepliktiga varor enligt rådets förordning (EU) nr 389/2012. Andra medlemsstaters behöriga myndigheter kan även begära att få motsvarande information från Skatteverket.

Strukturen och innehållet i de elektroniska dokument om ömsesidigt administrativt bistånd som ska utbytas i EMCS med anledning av en medlemsstats begäran om handräckning framgår av artiklarna 4–8 i genomförandeförordning (EU) 2016/323. Dokumenten om ömsesidigt administrativt bistånd ska uppfylla de krav som framgår av tabellerna 1-10 i förordningens bilaga I. Genomförandeförordning (EU) 2016/323 är direkt tillämplig i Sverige och behöver alltså inte föras in i svensk nationell rätt.

De dokument om ömsesidigt administrativt bistånd som ska utbytas enligt artikel 4–8 i genomförandeförordning (EU) 2016/323 är

• begäran om nedladdning av flyttning (artikel 4.1 samt bilaga I, tabell 1)
• svar om nedladdning av flyttning (artikel 4.2 första stycket samt bilaga I, tabell 2)
• flyttningshistorik (artikel 4.2 andra stycket samt bilaga I, tabell 3)
• allmän begäran (artikel 5.1 samt bilaga I, tabell 4)
• förteckning över e-AD som följer av en allmän sökning (artikel 5.2 samt bilaga I, tabell 5)
• avslag på allmän begäran (artikel 5.3 samt bilaga I, tabell 6)
• allmän begäran om administrativt samarbete (artikel 6.1 samt bilaga I, tabell 7)
• resultat av administrativt samarbete (artikel 6.3 samt bilaga I, tabell 10)
• begäran om manuell stängning (artikel 6 a samt bilaga I, tabell 15)
• påminnelsemeddelande om administrativt samarbete (artikel 7.1 samt bilaga I, tabell 9)
• svarsmeddelande (artikel 7.2 samt bilaga I, tabell 8).
• avslag på begäran om samarbete (artikel 8 samt bilaga I, tabell 8).

Reservdokument

Om EMCS inte är tillgängligt ska ett reservdokument om ömsesidigt administrativt bistånd användas när en medlemsstat begär information eller bistånd från en annan medlemsstat (artikel 2.18 och artikel 9.1 andra stycket i rådets förordning [EU] nr 389/2012).

Utformningen samt regler och förfaranden för användningen av reservdokumentet regleras i artikel 15.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/323. Dokumentet ska utbytas på de sätt som överenskommits mellan de berörda behöriga myndigheterna.

Så snart EMCS åter är tillgängligt ska informationen som utbytts via reservdokumentet lämnas i EMCS genom elektroniska dokument om ömsesidigt administrativt bistånd.

Begäran om handräckning utanför EMCS

När det inte är praktiskt möjligt att använda sig av de elektroniska dokumenten om ömsesidigt administrativt bistånd i EMCS, kan Skatteverket undantagsvis begära handräckning på annat sätt. I så fall ska Skatteverket lämna en förklaring till varför det inte är praktiskt möjligt att använda de elektroniska dokumenten (artikel 9.4 i rådets förordning [EU] nr 389/2012).

Informationsutbyte som inte sker i EMCS skickas i stället mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter via det s.k. CCN/CSI-nätet. Detta är en gemensam plattform som bygger på Gemensamma kommunikationsnätet (Common Communication Network) och Gemensamma systemgränssnittet (Common System Interface) och som unionen har utformat för att säkerställa elektronisk överföring mellan behöriga myndigheter inom tull- och skatteområdet (artikel 2.15 i förordning [EU] nr 389/2012).