Skattebefrielser i LSE som utgör statligt stöd

Statligt stöd

Vissa skattebefrielser i form av avdrag eller återbetalning i LSE utgör statligt stöd enligt EU-rätten. Stöden ryms inom EU:s gruppundantagsförordning GBER eller EU-kommissionens riktlinjer för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi (CEEAG). I LSE finns bestämmelser som föranleds av EU-rättens särskilda regler om statligt stöd. Dessa särskilda regler gäller dels regler om offentliggörande och information på en övergripande webbplats, dels begränsningar till att inte ge statligt stöd till företag som är i ekonomiska svårigheter eller som är föremål för återbetalningskrav för att man fått statligt stöd som bedömts olagligt.

Med anledning av EU-rättens statsstödsregler finns definitioner i 1 kap. 11 a–13 §§ LSE av begreppen stödordning, stödmottagare, företag utan rätt till statligt stöd och uppgifter om stödmottagare.

Stödordning

De skattebefrielser som finns för bränsle och el och som utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget definieras som stödordningar i 1 kap. 11 a § LSE.

Att en skattebefrielse utgör en stödordning innebär att skattebefrielsen omfattas av EU:s särskilda regler om statligt stöd. Var och en av punkterna i 1 kap. 11 a § LSE avser en separat stödordning och kan omfatta flera skattebefrielser.

Stödmottagare

Stödmottagare för skattebefrielse enligt LSE är oftast den som förbrukat bränslet eller elen, men i vissa fall är det någon annan som utpekas som stödmottagare. Stödmottagare definieras i 1 kap. 11 b § LSE som den som

1. förbrukat bränsle för något av de ändamål som avses i 1 kap. 11 a § 1–5 LSE

2. i Sverige producerat motorbränslet eller fört in motorbränslet till Sverige från ett annat EU-land eller genom import i fall som avses i 1 kap. 11 a § 6 eller 7 LSE

3. förbrukat el eller bränsle för framställning av värme eller kyla som levererats för något av de ändamål som avses i 1 kap. 11 a § 8 LSE

4. förbrukat el för något av de ändamål som avses i 1 kap. 11 a § 9–15 LSE.

Företag utan rätt till statligt stöd

Skattebefrielse som utgör statligt stöd får inte ges till företag utan rätt till statligt stöd. Med företag utan rätt till statligt stöd menas enligt 1 kap. 12 § LSE

• företag i ekonomiska svårigheter
• företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

Dessa krav gäller vid det tillfälle då stödet anses beviljat. För de aktuella skattestöden bör detta anses inträffa vid den tidpunkt då någon lämnar en skattedeklaration eller ansöker om återbetalning av skatt. Det saknar betydelse om stödmottagaren kommer på obestånd under den tid som förflyter mellan att ansökan om skatteåterbetalning lämnats in och Skatteverket beslutar om återbetalning (jfr prop. 2015/16:159 s. 48 och prop. 2016/17:1 s. 273).

Detta gäller även i de fall då stödmottagaren är någon annan än den skattskyldiga, som kan vara fallet i fråga om skattestöden på biodrivmedelsområdet som administreras genom avdrag (jfr prop. 2015/16:159 s. 44). Detsamma gäller när avdrag görs för skatt på el som förbrukas i vissa verksamheter i de kommuner som avses i 11 kap. 4 § LSE (jfr prop. 2016/17:1 s. 273).

Uppgifter om stödmottagare

När statligt stöd överstiger en viss nivå måste vissa uppgifter offentliggöras på EU-kommissionens webbplats. I LSE finns därför bestämmelser om att företag ska lämna vissa av dessa uppgifter om de fått stöd över vissa beloppsgränser.

I LSE kallas dessa uppgifter för uppgifter om stödmottagare.

Med uppgifter om stödmottagare menas enligt 1 kap. 13 § LSE uppgift om

• vilken typ av företag (inom kategorin små eller medelstora respektive stora) stödmottagaren hör till
• den region där stödmottagande företag är beläget på NUTS 2-nivå
• stödmottagarens verksamhetsområde på Nace-gruppnivå.

För den som bedriver yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet och får stöd genom en stödordning som avses i 1 kap. 11 a § 3 och 13 LSE menas med uppgifter om stödmottagare även uppgift om

• huruvida stödmottagaren bedriver primär jordbruksproduktion i den mening som avses i artikel 2.9 i GBER
• hur stor andel av bränsle- och elförbrukningen inom ramen för respektive stödordning som hänför sig till primär jordbruksproduktion.

Med primär jordbruksproduktion menas produktion av produkter från jorden och från uppfödning, som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, utan att några andra vidare processer utförs som förändrar dessa produkters natur (artikel 2.9 GBER).

Hänvisningen till GBER är dynamisk, d.v.s. avser GBER i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen (jfr prop. 2022/23:112 s. 22).

Bilaga I till EUF-fördraget
Av tabellen framgår de varuslag som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget.
Nummer i Brysselnomenklaturen	Varuslag
Kapitel 1	Levande djur
Kapitel 2	Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar
Kapitel 3	Fisk, kräftdjur och blötdjur
Kapitel 4	Mjölk och mejeriprodukter; ägg, naturlig honung
Kapitel 5
05.04	Tarmar, blåsor och magar (hela eller sönderdelade) av andra djur än fiskar
05.15	Animaliska produkter, ej hänförliga till annat nummer; döda djur av de slag som avses i kapitel 1 och 3, otjänliga till människoföda
Kapitel 6	Levande växter och alster av blomsterodling
Kapitel 7	Köksväxter m.m.
Kapitel 8	Ätbara frukter, skal av citrusfrukter eller melon
Kapitel 9	Kaffe, te och kryddor med undantag av matte (nr 09.03)
Kapitel 10	Spannmål
Kapitel 11	Produkter av kvarnindustri; malt, stärkelse, inulin och gluten
Kapitel 12	Oljehaltiga frön och frukter; diverse andra frön och frukter; växter för industriellt eller medicinskt bruk; halm och foderväxter
Kapitel 13
ex. 13.03	Pektin
Kapitel 15
15.01	Ister och annat fett av svin eller fjäderfä, utsmält eller utpressat
15.02	Talg (av nötkreatur, får eller getter), rå eller utsmält, premier jus härunder inbegripen
15.03	Solarstearin och oleostearin (presstalg); isterolja, talgolja och oleomargarin, icke emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda
15.04	Fetter och oljor; även raffinerade, av fisk eller havsdäggdjur
15.07	Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa, renade eller raffinerade
15.12	Härdade animaliska eller vegetabiliska fetter och feta oljor, även raffinerade men icke vidare bearbetade
15.13	Margarin, konstister och annat berett ätbart fett
15.17	Återstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor eller animaliska eller vegetabiliska vaxer
Kapitel 16	Varor av kött och fläsk, fisk, kräftdjur eller blötdjur
Kapitel 17
17.01	Bet- och rörsocker i fast form
17.02	Annat socker; sirap och andra sockerlösningar; konstgjord honung samt blandningar av konstgjord och naturlig honung; sockerkulör
17.03	Melass, även avfärgad
17.05 (*)	Socker, sirap och andra sockerlösningar samt melass, aromatiserade eller färgade, utom fruktsaft med tillsats av socker, oavsett mängd
Kapitel 18
18.01	Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade
18.02	Kakaoskal och kakaoavfall
Kapitel 20	Varor av köksväxter och frukter samt av andra växter och växtdelar
Kapitel 22
22.04	Druvmust i jäsning, även druvmust vars jäsning avbrutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol
22.05	Vin av färska druvor; druvmust vars jäsning avbrutits genom tillsats av alkohol
22.07	Andra jästa drycker, såsom cider (äppel- och päronvin) och mjöd
ex 22 08 (*) ex 22 09 (*)	Etylalkohol, denaturerad eller ej, oavsett styrka, som är framställd av jordbruksprodukter som finns uppräknade i bilaga I, utom likörer och andra sprithaltiga drycker och sammansatta alkoholhaltiga beredningar (så kallade ”koncentrerade extrakt”) för framställning av drycker
22.10 (*)	Ättika
Kapitel 23	Återstoder och avfall från livsmedelsindustrin; beredda fodermedel
Kapitel 24
24.01	Råtobak samt avfall av tobak
Kapitel 45
45.01	Naturkork, obearbetad, krossad, granulerad eller malen; även som korkavfall
Kapitel 54
54.01	Lin, oberett eller berett men icke spunnet; blånor och avfall av lin, rivna varor härunder inbegripna
Kapitel 57
57.01	Mjuk hampa (Cannabis sativa), oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor och avfall av mjuk hampa, rivna varor härunder inbegripna
(*) Numret tillagt genom artikel 1 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 7a av den 18 december 1959 (EGT nr 7, 30.1.1961, s. 71/61).

Statligt stöd i form av skattebefrielse för bränsle

Flera av de skattebefrielser för bränsle som regleras i LSE omfattas av reglerna om statligt stöd. De bestämmelser som har införts i LSE om stödordningar, stödmottagare, företag utan rätt till statligt stöd och uppgifter om stödmottagare gäller därför i vissa fall vid avdrag och återbetalning av skatt på bränsle.

Vilka stödordningar avser skatt på bränsle?

Av följande tabell framgår vilka skattebefriade användningsändamål avseende bränsle som omfattas av reglerna om statligt stöd. Det gäller de ändamål som anges i 1 kap. 11 a § 1–8 LSE. För respektive bestämmelse framgår den EU-rättsliga statsstödsgrunden. Av tabellen framgår också om skattebefrielsen kan åstadkommas via avdrag eller återbetalning.

Stödordning	Skattebefriade användningsändamål1	Bestämmelse i LSE	EU-rättslig statsstödsgrund	Avdrag	Återbetalning
1	Tillverkningsindustri samt värmeproduktion i kraftvärme­anläggningar inom EU ETS2	6 a kap. 1 § 8 och 11 a	GBER	X	X
2	Annan värmeproduktion inom EU ETS	6 a kap. 1 § 11 b	GBER	X	X
3	Dieselbränsle för drift av skepp och vissa båtar samt vissa fordon inom jordbruk och skogsbruk	6 a kap. 2 a § första stycket 1	GBER	X	X
4	Dieselbränsle för drift av skepp och vissa båtar samt vissa fordon inom vattenbruk	6 a kap. 2 a § första stycket 2	GBER	X	X
5	Biogas och biogasol som bränsle för uppvärmning	6 a kap. 2 c §		X	X
6	Flytande biodrivmedel	7 kap. 3 a och 3 b §§	SA.102347	X
7	Biogas och biogasol som motorbränsle	7 kap. 4 §		X
8	Framställning av värme eller kyla	9 kap. 5 §	GBER		X

¹ De skattebefriade användningsändamålen anges översiktligt i tabellen, för exakt omfattning se respektive bestämmelse i LSE.

² EU:s system för handel med utsläppsrätter

Rättsfall: EU-kommissionens beslut att godkänna stödordningar avseende skattebefrielse för biogas och biogasol har ogiltigförklarats

Tribunalen har i en dom den 21 december 2022 (T-626/20, Landwärme) beslutat att ogiltigförklara två beslut fattade av EU-kommissionen. I de ogiltigförklarade besluten hade EU-kommissionen funnit att de åtgärder som anmälts av Sverige avsett statligt stöd som var förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 EUF-fördraget. Besluten utgjorde rättslig grund för bestämmelserna i 6 a kap. 2 c § och 7 kap. 4 § LSE om skattebefrielse för biogas och biogasol.

Enligt Tribunalen hade EU-kommissionen inte utrett frågan tillräckligt utan skulle ha inlett en fördjupad granskning av de aktuella stödordningarna.

EU-kommissionen har i ett pressmeddelande den 30 januari 2024 informerat om att EU-kommissionen har beslutat att inleda en fördjupad granskning av de aktuella stödordningarna. Längst ned i pressmeddelandet finns länkar till mer information, se pressmeddelandet EU-kommissionen inleder en fördjupad granskning av statsstöd genom svenska skattebefrielser för biogas och biopropan för annat än livsmedel.

Vem är stödmottagare vid avdrag eller återbetalning av skatt på bränsle?

I de flesta fall är det den som förbrukat bränslet för ett skattebefriat ändamål som är stödmottagare (1 kap. 11 b § 1 och 3 LSE).

För sådan skattebefrielse som ges för flytande biodrivmedel är det istället den som i Sverige producerat motorbränslet eller den som fört in eller importerat motorbränslet till Sverige som är stödmottagare (1 kap. 11 b § 2 LSE).

Motsvarande anges för biogas eller biogasol som motorbränsle (1 kap. 11 b § 2 LSE).

Med producent eller importör förstås den aktör som producerar eller importerar det färdiga motorbränslet. Med det färdiga motorbränslet avses t.ex. etanolbränslet E85. Stödmottagare är alltså inte den aktör som producerat eller importerat t.ex. etanol som i ett senare led används för tillverkning av E85 (jfr prop. 2015/16:159 s. 41 f.).

För sådan skattebefrielse som ges för förbrukning av bränsle vid framställning av värme eller kyla som levererats för ett skattebefriat ändamål, är det den som förbrukat bränslet som är stödmottagare (1 kap. 11 b § 3 LSE).

Skyldighet för den som gör avdrag för skatt på biodrivmedel att lämna uppgift om avdragets fördelning på stödmottagare

En skattskyldig får göra avdrag enligt 7 kap. 3 a och 3 b §§ LSE för skatt på den andel av ett motorbränsle som framställts av biomassa endast om uppgift lämnas om avdragets fördelning på stödmottagare (7 kap. 3 c § 3 LSE).

Motsvarande anges för avdrag enligt 7 kap. 4 § LSE.

Stödmottagare för befrielse från skatt på biodrivmedel kan vara någon annan än den som i egenskap av skattskyldig gör avdrag för skatt på den beståndsdel av ett motorbränsle som framställts av biomassa.

För andra stöd på bränsleskatteområdet än de som ges för biodrivmedel är det i samtliga fall där stödet uppkommer genom avdrag i en punktskattedeklaration frågan om en förbrukning av bränsle som gjorts av den skattskyldiga själv. Stödbeloppets storlek är alltså detsamma som det avdraget, vilket innebär att någon särskild fördelning på stödmottagare inte behövs i dessa fall (prop. 2015/16:159 s. 60). För dessa stöd finns det därför inte någon motsvarande uttrycklig reglering i LSE om att uppgift ska lämnas om avdragets fördelning på stödmottagare.

Skyldighet för den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle att lämna uppgifter om stödmottagare

Kraven för uppgiftslämnande vid återbetalning av skatt på bränsle skiljer sig åt beroende på vilken stödordning som är aktuell.

Förbrukning av bränsle för ett skattebefriat ändamål

Den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle enligt 9 kap. 2 § LSE med stöd av 6 a kap. 1 § 8 eller 11 LSE eller med stöd av 6 a kap. 2 a § ska lämna uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet (9 kap. 2 § andra stycket LSE).

Motsvarande anges för den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle enligt 9 kap. 2 § LSE med stöd av 6 a kap. 2 c § LSE.

Sökanden ska enligt 20 § FSE för respektive stödordning ange

• den region på NUTS 2-nivå där företagets huvudsakliga verksamhet bedrivits under den period ansökan avser
• det verksamhetsområde som företaget hör till på Nace-gruppnivå för den huvudsakliga verksamhet som återbetalning av skatt söks för.

Skyldigheten att lämna dessa uppgifter gäller, enligt 9 kap. 2 § andra stycket LSE, enbart om återbetalning söks med belopp som medför att sökandens sammanlagda återbetalning inom stödordningen per kalenderår uppgår till minst

• 10 000 euro i fall som avses i 6 a kap. 2 a § första stycket 1 (jord- eller skogsbruk) eller 2 (vattenbruk)
• 100 000 euro i övriga fall.

Förbrukning av bränsle för framställning av värme eller kyla som levererats för ett skattebefriat ändamål

Den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle enligt 9 kap. 5 § LSE är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare (9 kap. 8 § tredje stycket LSE).

Sökanden ska enligt 21 § första stycket FSE för respektive stödordning ange

• den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den el som skattenedsättningen avser
• det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den el som skattenedsättningen avser.

Om bränsle eller el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden ska uppgifterna avse den region respektive det verksamhetsområde där förbrukningen motsvarar den största andelen av stödmottagarens skattenedsättning. Motsvarande gäller om både bränsle och el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden (21 § andra stycket FSE).

Skyldigheten att lämna dessa uppgifter gäller enbart om den sammanlagda nedsättningen inom stödordningen genom återbetalningen överstiger 50 000 euro under kalenderåret (9 kap. 8 § fjärde stycket LSE).

Statligt stöd i form av skattebefrielse för el

Flera av de skattebefrielser för el som regleras i LSE omfattas av reglerna om statligt stöd. De bestämmelser som har införts i LSE om stödordningar, stödmottagare, företag utan rätt till statligt stöd och uppgifter om stödmottagare gäller därför i vissa fall vid avdrag och återbetalning av energiskatt på el.

Vilka stödordningar avser skatt på el?

Av följande tabell framgår vilka skattebefriade ändamål avseende el som omfattas av reglerna om statligt stöd. Det gäller de ändamål som anges i 1 kap. 11 a § 8–15 LSE. För respektive bestämmelse framgår den EU-rättsliga statsstödsgrunden. Av tabellen framgår också om skattebefrielsen kan åstadkommas via avdrag eller återbetalning.

Stödordning	Skattebefriade användningsändamål1	Bestämmelse i LSE	EU-rättslig statsstödsgrund	Avdrag	Återbetalning
8	Framställning av värme eller kyla	9 kap. 5 §	GBER		X
9	Tillverkningsprocessen i industriell verksamhet	11 kap. 9 § första stycket 6 och 14 §	GBER	X	X
11	Vissa kommuner för vissa ändamål	11 kap. 9 § första stycket 8	GBER	X
12	El framställd från förnybara källor	11 kap. 10 §	GBER	X
13	Yrkesmässig jordbruks- och skogsbruksverksamhet	11 kap. 12 §	GBER		X
14	Yrkesmässig vattenbruksverksamhet	11 kap. 12 a §	GBER		X
15	Landström	11 kap. 12 b §	GBER		X

¹ De skattebefriade användningsändamålen anges översiktligt i tabellen, för exakt omfattning se respektive bestämmelse i LSE.

Vem är stödmottagare vid avdrag eller återbetalning av skatt på el?

Den som förbrukat el för framställning av värme eller kyla som levererats för vissa återbetalningsberättigande ändamål är stödmottagare (1 kap. 11 b § 3 LSE). Även den som har förbrukat el för något av de ändamål som avses i 1 kap. 11 a § 9–15 LSE är stödmottagare (1 kap. 11 b § 4 LSE).

Skyldighet för den som gör avdrag för skatt på el att lämna uppgifter om stödmottagare

Den som yrkar avdrag för skatt på el och enligt 11 kap. 9 § första stycket 6 eller 8 eller enligt 11 kap. 10 § LSE är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare. Den som yrkar avdrag enligt 11 kap. 9 § första stycket 8 LSE måste även lämna uppgift om stödets fördelning mellan stödmottagare (11 kap. 17 § första stycket LSE).

Den som yrkar avdrag ska enligt 21 § första stycket FSE för respektive stödordning ange

• den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat den el som skattenedsättningen avser
• det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat den el som skattenedsättningen avser.

Om bränsle eller el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden ska uppgifterna avse den region respektive det verksamhetsområde där förbrukningen motsvarar den största andelen av stödmottagarens skattenedsättning. Motsvarande gäller om både bränsle och el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden (21 § andra stycket FSE).

För avdrag enligt 11 kap. 10 § LSE gäller skyldigheten att lämna dessa uppgifter enbart om det sammanlagda stödet inom stödordningen för en stödmottagare överstiger 10 000 euro under kalenderåret. För övriga stöd är den gränsen 50 000 euro (11 kap. 17 § andra stycket LSE).

Skyldighet för den som ansöker om återbetalning av skatt på el att lämna uppgifter om stödmottagare

Den som ansöker om återbetalning av skatt på el enligt 9 kap. 5 § är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare (9 kap. 8 § tredje stycket LSE). Detsamma gäller den som ansöker om återbetalning enligt 11 kap. 12, 12 a, 12 b eller 14 § LSE (11 kap. 17 § första stycket LSE).

Sökanden ska enligt 21 § första stycket FSE för respektive stödordning ange

• den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den el som skattenedsättningen avser
• det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat de bränslen eller den el som skattenedsättningen avser.

Om bränsle eller el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden ska uppgifterna avse den region respektive det verksamhetsområde där förbrukningen motsvarar den största andelen av stödmottagarens skattenedsättning. Motsvarande gäller om både bränsle och el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden (21 § andra stycket FSE).

För återbetalning enligt 11 kap. 12 eller 12 a § LSE gäller skyldigheten att lämna dessa uppgifter endast om det sammanlagda stödet inom stödordningen för en stödmottagare överstiger 10 000 euro under kalenderåret. För övriga stöd är den gränsen 50 000 euro (9 kap. 8 § fjärde stycket LSE och 11 kap. 17 § andra stycket LSE).

Omräkning till svenska kronor

De belopp i euro som anges i LSE ska för varje kalenderår omräknas enligt den kurs i svenska kronor för euro som gällde den första vardagen i oktober året innan och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (1 kap. 16 § LSE).

Enligt eurons växelkurs den 2 oktober 2023 som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning motsvaras 1 euro av 11,5833 svenska kronor. Detta innebär att för 2024 motsvaras 10 000 euro av 115 833 kronor, 50 000 euro av 579 165 kronor och 100 000 euro av 1 158 330 kronor.