Konkursansökan får inte användas som hjälpmedel för att driva in en fordran

JO beslut den 9 september 2009, dnr 3887-2007

SAKEN

Brister i en konkursansökan som består i att gäldenären inte påstås vara på obestånd bör föranleda tingsrätten att förelägga sökanden att vid äventyr av avvisning komplettera ansökan.

– – – – – –

Ärendet gällde en enskild borgenärs ansökan om att försätta en gäldenär i konkurs. Gäldenärens ombud vände sig till JO och uppgav att ansökan var bristfällig och att tingsrätten inte borde ha kallat till förhandling utan istället förelagt sökanden att komplettera ansökan. Tingsrättens handläggning hade orsakat gäldenären stor skada i dennes näringsverksamhet.

Ombudet anförde att sökanden varken presenterat något underlag för den påstådda fordran eller angett på vilket sätt han avsåg att styrka sin behörighet. I den delen ansåg inte JO att det fanns brister.

Vidare anförde ombudet att det av ansökan framgick att borgenären själv ansåg att ett eventuellt påstående om att gäldenären var på obestånd var felaktigt. JO anförde att ansökan - förutom en uppgift om fordran - ska innehålla uppgift om de omständigheter i övrigt på vilka yrkandet grundas. Eftersom ett beslut om konkurs förutsätter att gäldenären är på obestånd, och borgenären har bevisbördan för att så är fallet, måste en ansökan innehålla vad som i vart fall rimligen kan uppfattas som ett påstående om att gäldenären är insolvent.

I detta fall kunde inte JO läsa in ett påstående från sökanden om att gäldenären var på obestånd. Enligt JO var aktuell konkursansökan mer att se som ett medel att få en tvistig fordran betald av en gäldenär som kunde men inte ville betala. Konkursansökan hade använts som ett medel för att driva in en fordran. Detta var enligt JO en sådan brist att tingsrätten borde ha förelagt sökanden att komplettera ansökan istället för sätta ut målet till förhandling.

JO uttalade ”Ett konkursförfarande är inte avsett att tjäna som ett hjälpmedel för att driva in en tvistig fordran eller för att förmå en motsträvig men solvent gäldenär att betala en skuld. Det kan i sammanhanget erinras om att en sökande som inger en konkursansökan trots att han saknar skälig anledning att anta att gäldenären är på obestånd kan bli skyldig att ersätta gäldenären den skada som orsakats av ansökan (17 kap. 3 § första stycket konkurslagen).”

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Även om en konkursansökan många gånger är ett kraftfullt påtryckningsmedel för en borgenär att erhålla betalning är detta inte ett självständigt syfte för Skatteverket. 

Skatteverket får således inte använda konkursansökan som ett sätt att tvinga fram betalning (annat än för att eventuellt få utdelning i konkursen). Finns det misstanke om att gäldenären kan betala ska Skatteverket inte ge in konkursansökan utan istället låta KFM verkställa och/eller ansöka om företrädaransvar om det är en juridisk person som har skulder. En helt annan sak är att konkursansökningar i praktiken har en betalningsframkallande effekt. Gäldenären betalar konkursfordran efter att ha skaffat någon form av kredit och vi återkallar ansökan.

Syftet med att skicka betalningsuppmaning innan konkurs är att ge gäldenären en sista chans att betala, och på så sätt undvika konkurs. Om inte skulden betalas kan detta sägas bekräfta den tidigare bedömningen/presumtionen om att gäldenären är på obestånd och att det finns godtagbara skäl för konkursansökan.  

LAGRUM

1 kap. 2 § och 17 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672)