Utredningsrapportens betydelse då den endast hänvisar till en tidigare tillgångsundersökning

 

Svea hovrätts beslut 1988-09-14 i mål Ö 2213/88

SAKEN

Staten ansökte om att en gäldenär skulle försättas i konkurs med stöd av obestånds­presumtionen i 2 kap. 8 § KonkL. Staten åberopade en utredningsrapport som KFM upprättat den 9 mars 1988. Av utredningsrapporten framgick att gäldenären, enligt en tidigare utredningsrapport den 16 december 1987,  saknat kända utmätningsbara tillgångar.

Svea hovrätt upphävde tingsrättens konkursbeslut och lämnade konkursansökan utan bifall.

Beslutet finns tidigare publicerat i RIC 45/88.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Enligt 2 kap. 8 § KonkL anses en gäldenär, om inte annat visas, vara insolvent, när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen har framgått att han saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen.

En utredningsrapport som endast hänvisar till en tidigare tillgångundersökning utan att någon ny undersökning gjorts av de uppgifter som kan finnas sedan tidigare hos KFM kan inte läggas till grund för en obeståndspresumtion. I sådant fall får bedömningen av om det föreligger någon presumtion för obestånd göras utifrån den tidigare utredningsrapporten.

I detta fall konstaterade hovrätten att eftersom verkställighetsåtgärderna enligt 4 kap. utsökningsbalken företagits mer än sex månader före konkursansökan (d.v.s. den 16 december 1987) kunde gäldenären inte anses vara insolvent enligt 2 kap. 8 § KonkL.     

LAGRUM

2 kap.8 § konkurslagen (1987:672)