Flytta inom Norden

Den nordiska överenskommelsen

Det finns en överenskommelse mellan de nordiska staterna om folkbokföring. Överenskommelsen finns intagen som en bilaga till lagen (2005:268) om överenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om folkbokföring (den nordiska överenskommelsen). Överenskommelsen omfattar även Färöarna och Grönland som tillhör kungariket Danmark. Svalbard som är en del av kungariket Norge omfattas däremot inte.

Överenskommelsen ska underlätta registreringen av personer i staterna; samordna och förenkla reglerna om registrering vid flyttning mellan de nordiska staterna samt nå en likformig tillämpning av överenskommelsen trots olika bosättningsregler i staterna (prop. 2004/05:67 s. 5 och 11).

När gäller överenskommelsen?

Den nordiska överenskommelsen gäller alla personer som är registrerade som bosatta i en av de avtalsslutande staterna och som har för avsikt att flytta, eller som har flyttat till en annan av dessa stater.

En tidsbegränsad vistelse i en annan nordisk stat som är kortare än sex månader är normalt inte att se som en flytt enligt överenskommelsen (artikel 1.1 den nordiska överenskommelsen).

Om inte utflyttningsstaten senast tre månader efter en anmäld utflyttning har tagit emot en underrättelse från inflyttningsstaten så omfattas inte flytten av överenskommelsen (artikel 1.2 den nordiska överenskommelsen).

För en anmälan om flytt som inte omfattas av överenskommelsen gäller enbart bestämmelserna i folkbokföringslagen.

Att flytta mellan de nordiska staterna

En person som flyttar mellan två nordiska stater ska anmäla detta till inflyttningsstaten inom den tidsfrist som gäller i den staten (artikel 2.1 den nordiska överenskommelsen).

Tillsammans med anmälan ska den som flyttar lämna de uppgifter som krävs i inflyttningsstaten och visa upp legitimation med dokumentation av medborgarskap (pass eller motsvarande). Dessutom ska personen lämna uppgifter om personnummer och den bostadsadress samt kommun som hen hade i utflyttningsstaten fram till flyttillfället (artikel 2.1 den nordiska överenskommelsen).

Registermyndigheten i inflyttningsstaten underrättar personen och registermyndighet i utflyttningslandet när ett beslut har fattats om att registrera alternativt att inte registrera personen som bosatt i landet (artikel 2.2 tredje stycket den nordiska överenskommelsen). Motsvarande underrättelse ska skickas om registermyndigheten i inflyttningsstaten senare upphäver det tidigare beslut om registrering av inflyttning för personen (artikel 2.2 fjärde stycket den nordiska överenskommelsen).

I underrättelsen ska inflyttningsstaten lämna uppgifter om den flyttandes (artikel 2.2 fjärde stycket den nordiska överenskommelsen):

• personnummer i utflyttningsstaten
• namn
• födelsedatum
• kön.

Om inflyttningsstaten registrerat den flyttande ska även följande uppgifter lämnas (artikel 2.2 fjärde stycket den nordiska överenskommelsen):

• inflyttningsdatum
• personnummer i inflyttningsstaten
• kommun och bostadsadress i inflyttningsstaten.

När en underrättelse om att en person har blivit folkbokförd i en annan nordisk stat kommer till registermyndigheten i utflyttningsstaten ska myndigheten avregistrera personen som utflyttad. Detta från och med den dag inflyttningsstaten registrerade personen som inflyttad (artikel 2.3 den nordiska överenskommelsen).

Inflyttningsstaten avgör frågan om bosättning

Det är registermyndigheten i inflyttningsstaten som avgör om personen ska registreras som bosatt i staten (artikel 2.2 första stycket den nordiska överenskommelsen).Bedömningen sker utifrån inflyttningsstatens lagstiftning (artikel 3 första stycket den nordiska överenskommelsen). Inflyttningsstat är den stat en person har bosatt sig i efter inflyttning från en annan stat. Detta gäller så länge de faktiska bosättningsförhållandena är desamma som då personen flyttade in (artikel 3 tredje stycket den nordiska överenskommelsen).

Om registermyndigheten i utflyttningsstaten har en annan uppfattning om de faktiska förhållandena som har legat till grund för inflyttningsstatens beslut så kan ärendet tas upp med inflyttningsstatens registermyndighet (artikel 3 andra stycket den nordiska överenskommelsen). Om de centrala registermyndigheterna inte blir eniga så gäller huvudregeln i första stycket i artkel 3, nämligen att frågan avgörs enligt lagstiftningen i inflyttningsstaten (prop. 2004/05:67 s. 13).

Utbyte av information mellan staterna

De avtalsslutande staterna förbinder sig genom överenskommelsen att på förfrågan från någon av de andra staterna lämna följande information om den flyttande (artikel 4 första stycket den nordiska överenskommelsen):

• namn
• födelsedatum
• personnummer
• födelseort
• kön
• bostadsadress
• lokal registermyndighet
• medborgarskap
• civilstånd och datum för ändring
• make, makas eller registrerad partners namn och födelsedatum
• föräldrarnas namn och födelsedatum (för barn under 18 år)
• namn och födelsedatum för barn (under 18 år)
• eventuellt utflyttningsdatum.

Staterna ska också ömsesidigt lämna andra upplysningar som kan antas vara nödvändiga för bedömningen av bosättningsfrågan samt underrätta om de beslut som fattas (artikel 4 första stycket den nordiska överenskommelsen).