Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 28/04 (utdrag), Regeringsrättens dom den 22 november 2004

Regeringsrättens deldom den 22 november 2004, mål nr 4220-02

Derivat egna aktier; säkring avgifter

Säkringsavtal som avser sociala avgifter ska beskattas enligt reglerna för ”vanlig” näringsverksamhet medan säkringsavtal som avser egna aktier och som kontantavräknas är skattefria även då de i praktiken används för att säkra sociala avgifter.

Inkomstskatt - näring

Inkomsttaxeringarna 2002-2005

Skatterättsnämndens förhandsbesked, se RSV:s rättsfallsprotokoll nr 21/02 SRN 4.

Frågorna 1 och 4 togs upp i plenum och avgjordes i dom den 29 september 2004. Denna dom avser frågorna 2, 5, 6 och 7.

REGERINGSRÄTTEN

”Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden såvitt avser fråga 2.

Vid besvarandet av fråga 7 utgår Regeringsrätten som en förutsättning från bolagens beskrivning av hedgeavtalet som ett avtal om ersättning för faktiskt uppkomna arbetsgivaravgifter i dotterbolaget, dvs. ett avtal som inte är knutet till förändringar av värdet på de marknadsnoterade aktierna i moderbolaget. Med hänsyn härtill skall förhandsbeskedet fastställas även i denna del.

Beträffande frågorna 5 och 6 gör Regeringsrätten följande bedömning.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2003 ref. 16 prövat beskattningskonsekvenserna i ett fall där av ett bolag utställda teckningsoptioner hade förvärvats av dess dotterbolag och dotterbolaget i sin tur hade ställt ut köpoptioner på teckningsoptionerna. I rättsfallet uttalade Regeringsrätten att begreppet egna aktier i 48 kap. 6 a § IL innefattar såväl sådana aktier i bolaget som det självt äger som eventuella framtida aktier. Dotterbolagets avyttring av köpoptionerna skulle därför inte leda till några inkomstskattekonsekvenser. Genom sitt ställningstagande har Regeringsrätten funnit att begreppet egna aktier i inkomstskattelagens mening har en vidare omfattning än den som anges i definitionen av egen aktie i 1 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385).

En köpoption av det slag som avsågs i 2003 års rättsfall kan leda fram till ett köp av den underliggande tillgången. I många fall kan emellertid en sådan option i stället avslutas med ett avräkningsförfarande som leder till att en betalning skall ske mellan parterna i optionsavtalet på grundval av värdeförändringen av den underliggande tillgången. Oavsett om optionen avslutas på det ena eller det andra sättet är det värdeförändringen på den underliggande egendomen som är avgörande för transaktionens ekonomiska utfall. Med hänsyn härtill får bestämmelsen i 48 kap. 6 a § första stycket IL, att beskattning inte skall ske då bolaget utfärdar eller avyttrar optioner med egna aktier som underliggande tillgång, anses omfatta även kontantavräknande optioner avseende sådana aktier.

På grund av det anförda skall transaktionerna med köpoptionerna inte föranleda några inkomstskattekonsekvenser.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer förhandsbeskedet såvitt avser frågorna 2 och 7.

Regeringsrätten förklarar, med ändring av förhandsbeskedet såvitt avser frågorna 5 och 6, att de anskaffningsutgifter respektive kapitalvinster som uppkommer på grund av transaktionerna med köpoptionerna inte är avdragsgilla respektive skattepliktiga.”

Kommentar:Vad avser frågorna 5 och 6 innebär rättsfallet att vinster på derivat på egna aktier i bolaget är skattefria även då de i praktiken används för att säkra värdet av arbetsgivaravgifter på förmånsvärde då anställda erhåller aktier i bolaget till underpris. Avgörande är vad som är underliggande egendom i säkringsavtalet. Avgifterna i sig är naturligtvis avdragsgilla.

Eftersom beloppen är relaterade till varandra (såväl vinsten på optionerna som storleken av de sociala avgifterna är direkt relaterade till värdet på bolagets aktier) så uppkommer en skattearbitragesituation där ena ”benet” i en säkring är skattefri medan den andra, utgiftsdelen, är avdragsgill.

Regeringsrätten fann däremot beträffande fråga 7 att avtalet mellan moderbolaget och dotterbolaget, där en del av säkringen överfördes på dotterbolaget, ska anses falla inom det skattepliktiga området. Detta avtal avser nämligen enligt sin ordalydelse inte egna aktier i något av bolagen utan utgör en säkring av de sociala avgifter som dotterbolaget kan bli skyldigt att betala. Såväl moderbolagets som dotterbolagets inkomster ska således tas upp till beskattning och bolagens utgifter i anledning av avtalet är avdragsgilla. Avtalet ansågs inte som en kapitalplacering utan som ett avtal som ingår i ”vanliga” näringsverksamheten och bokföringsmässiga grunder ska tillämpas.

Man kan således dra den slutsatsen att med derivat på egna aktier avses derivat där avtalet direkt knyter an till värdet på bolagets aktier oavsett om det sedan avslutas med lösen av aktier eller med kontantavräkning. Derivat som enligt sin ordalydelse knyter an till andra värdeförändringar anses däremot inte som derivat på egna aktier.