HD, mål nr T515-15 – Bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB gäller även när efterarvsrätten föreskrivs i ett testamente

Högsta domstolens dom den 1 juni 2016, mål nr T515-15

Sammanfattning

Högsta domstolens dom innebär att bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB är tillämplig också i en situation när det inte finns en legal efterarvsrätt men då rätten till efterarv har föreskrivits i ett testamente. Bestämmelsen gäller därför inte enbart till förmån för de släktingar till den först avlidne maken eller makan som har rätt till efterarv enligt 3 kap. 2 § ÄB utan även för bröstarvingar (i praktiken särkullbarn) till den först avlidne maken eller makan som fått rätt till efterarv genom ett testamente. En förutsättning är att testamentet inte utesluter en tillämpning av bestämmelsen.

Referat

Makarna JO och IO hade i ett inbördes testamente bestämt att den av makarna som överlevde den andra skulle ärva den avlidne makens kvarlåtenskap med fri förfoganderätt, dock med förbehåll för bröstarvingars laglott. Enligt testamentet skulle kvarlåtenskapen tillfalla JO:s son PE efter båda makarnas död. JO avled 1993, PE avled 2005 och efterlämnade tre barn CE, ME och KL (klagandena). Den efterlevande makan IO avled 2011 och efterlämnade inga egna arvingar. I samband med arvskiftet efter IO tillämpade boutredningsmannen bestämmelsen i 3 kap 8 § ÄB och kvarlåtenskapen skiftades med en tredjedel vardera till PE:s barn CE, ME och KL.

Allmänna arvsfonden klandrade arvskiftet och ansåg att 3 kap. 8 § ÄB inte var tillämplig och att fonden därför var den enda arvingen efter IO.

Tingsrätten ogillade klandertalan med hänvisning till att det förelåg en sådan efterarvsrätt som förutsätts för tillämpningen av 3 kap. 8 § ÄB.

Allmänna arvsfonden överklagade tingsrättens dom.

Hovrätten ansåg att 3 kap. 8 § ÄB inte var tillämplig eftersom efterarvsrätten följde av ett testamentariskt förordnande och inte av den legala arvsordningen. Hovrätten biföll därför Allmänna arvsfondens överklagande.

CE, ME och KL överklagade hovrättens dom.

Högsta domstolen konstaterar att bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB ska tolkas på så sätt att den gäller också i fall då en rätt till efterarv för den som är arvsberättigad efter någon av makarna även har föreskrivits i ett testamente. Detta förutsatt att testamentet inte utesluter en tillämpning av bestämmelsen. Domstolen hänvisar till att syftet med 3 kap. 8 § ÄB är att avskära Allmänna arvsfonden från arv så länge det finns en arvsberättigad släkting till någon av de avlidna makarna. Domstolen anser också att ordalydelsen i 3 kap. 8 § ÄB omfattar situationen att efterarvsrätt för den som är arvsberättigad efter någon av makarna även har föreskrivits i testamente och att det allmänt sett framstår som egendomligt om ett testamente som har samma effekt som den legala arvsordningen skulle betyda att arvsrätten faller bort. Domstolen menar också att resonemanget bekräftas av bestämmelsen i 12 kap. 1 § ÄB.

Högsta domstolen bedömer att JO:s barnbarn är arvsberättigade efter JO, att tillämpningen av bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB inte uteslutits i testamentet och att JO:s barnbarn därför ska ärva allt efter IO.

Skatteverkets kommentar

Högsta domstolens dom innebär att det nu är klarlagt att bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB är tillämplig också i en situation när det inte finns en legal efterarvsrätt utan rätten till efterarv endast har föreskrivits i ett testamente.

Högsta domstolens dom innebär i förhållande till Skatteverkets tidigare bedömning en utvidgning av tillämpningen av bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB. Den gäller således inte enbart till förmån för de släktingar till den först avlidne maken eller makan som har rätt till efterarv enligt 3 kap. 2 § ÄB utan även för bröstarvingar (i praktiken särkullbarn) till den först avlidne maken eller makan som fått rätt till efterarv genom ett testamente. Domen innebär däremot ingen förändring av vilka släktingar som omfattas av bestämmelsen. Det är fortfarande endast släktingar i första och andra arvsklasserna som kan vara arvsberättigade.

Tillämpningen av bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB påverkar vem som är att betrakta som den sista avlidne makens eller makans arvinge enligt lag. Denne ska kallas till förrättningen och antecknas i bouppteckningen. Det innebär till exempel att en bröstarvinge (i praktiken särkullbarn) till den först avlidne maken eller makan som fått rätt till efterarv genom ett testamente är legal arvinge i den sist avlidne makens dödsbo. Allmänna arvsfonden är då inte dödsbodelägare och ska varken kallas till förrättningen eller antecknas i bouppteckningen.

Referenser

3 kap 8 § ärvdabalken