Ett företag kan vara undantaget från skyldigheten att använda kassaregister på tre olika grunder: generella undantag som har reglerats i lag, beslut som Skatteverket har fattat i ett enskilt fall, eller genom föreskrifter där Skatteverket meddelat undantag för vissa situationer.
Ett företag kan vara undantaget från skyldigheten att använda ett kassaregister på tre olika grunder. Företaget kan:
Det finns ett flertal lagreglerade undantag från skyldigheten att använda ett kassaregister (39 kap. 5 § SFL). Ett företag behöver inte ansöka hos Skatteverket för att få tillämpa något av undantagen utan företaget får själv bedöma om förutsättningarna för undantag är uppfyllda.
Om ett företag omfattas av något av de uppräknade undantagen behöver det inte använda kassaregister. När man bedömer om ett företag omfattas av något av undantagen ska varje självständig verksamhet inom näringsverksamheten bedömas var för sig (39 kap. 6 § SFL).
Ett företag som bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort omfattas inte av skyldigheten att använda ett kassaregister (39 kap. 5 § första stycket 1 SFL).
När man bedömer om ett företags försäljning är av obetydlig omfattning ska man ta särskild hänsyn till om försäljningen normalt uppgår till eller kan antas komma att uppgå till sammanlagt fyra prisbasbelopp under ett beskattningsår (39 kap. 5 § andra stycket SFL).
Enligt Skatteverkets uppfattning bör med försäljning i obetydlig omfattning avses försäljning inklusive mervärdesskatt som för en period om 12 månader normalt uppgår till högst fyra prisbasbelopp. Med försäljning i obetydlig omfattning bör även avses försäljning som sker i rena undantagsfall i ett företag och som är av liten omfattning i förhållande till företagets totala omsättning. Försäljning som sker under fler än tolv dagar per år eller som överstiger två procent av företagets omsättning bör normalt inte ses som försäljning i obetydlig omfattning (SKV A 2013:23).
Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte den som är befriad från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen för inkomst från försäljning som görs i en näringsverksamhet (39 kap. 5 § första stycket 2 SFL). Enligt inkomstskattelagen är bl.a. följande subjekt undantagna från skattskyldighet för inkomstskatt:
Trots att utländska företag utan fast driftställe i Sverige är undantagna från skattskyldighet för inkomstskatt så gäller inte undantaget i 39 kap. 5 § första stycket 2 SFL för dessa företag (39 kap. 5 § tredje stycket SFL). Sådana företag får dock, i stället för kassaregister som uppfyller kraven enligt svenska bestämmelser, använda ett kassaregister som har prövats enligt bestämmelserna i ett annat land inom EES.
Om ett företag som försätts i konkurs har ett lager är det vanligt att konkursförvaltaren väljer att sälja ut resterande varor i butiken. Konkursbon är enligt praxis inte skattskyldiga för någon inkomst (se RÅ 1955 ref. 21 och t.ex. RN 1956 nr 1:10, RÅ 1976 ref. 170 och RÅ 1981 1:7). När försäljning görs från ett konkursbo omfattas försäljningen därför inte av kravet på att använda ett kassaregister.
Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte den som bedriver taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211) (39 kap. 5 § första stycket 3 SFL). I en sådan verksamhet krävs en godkänd taxameterutrustning. Den som har ett taxitrafiktillstånd är enligt 2 a kap. 1 § taxitrafiklagen skyldig att överföra taxameteruppgifter till en sådan redovisningscentral som anges i lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik.
Den som säljer varor eller tjänster genom distansavtal eller hemförsäljningsavtal är inte skyldig att använda kassaregister (39 kap. 5 § första stycket 4 SFL).
Ett distansavtal är ett avtal som ingås inom ramen för ett system som näringsidkaren organiserat för att träffa avtal på distans, om kommunikationen uteslutande sker på distans (39 kap. 2 § SFL). Definitionen överensstämmer med definitionen i 1 kap. 2 § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.
Ett av näringsidkaren organiserat system
Det är inte tillräckligt att avtalet ingås på distans, utan näringsidkaren måste också ha vidtagit någon eller några särskilda åtgärder för att organisera en försäljning på distans. Om exempelvis en annons endast har till syfte att marknadsföra företaget och underlätta kundkontakterna, bland annat i telefon, utan att näringsidkaren har någon särskild avsikt att sälja varor eller tjänster på distans, är kravet normalt sett inte uppfyllt, även om det skulle leda till ett ökat antal beställningar per telefon. Detsamma gäller normalt om näringsidkaren mera allmänt vill öka intresset för sitt företag, sin butik eller sina produkter (prop. 2004/05:13 s. 121–122).
Kraven på vad näringsidkaren ska göra för att det i lagens mening ska vara fråga om ett organiserat system för att träffa avtal på distans är dock förhållandevis låga. Det räcker med att näringsidkaren sätter in en annons med en beställningskupong, eller att det i annonsen finns ett så kallat ordertelefonnummer, eller att det på något annat sätt framgår av säljarens marknadsföring att näringsidkaren vill få beställningar på distans. Det krävs inte heller någon särskild omfattning av distansförsäljningen, eller att den är särskilt välorganiserad, eller att marknadsföringen har någon särskild omfattning eller intensitet (prop. 2004/05:13 s. 121–122).
Kommunikationen ska uteslutande ske på distans
Ytterligare en förutsättning för att det ska vara fråga om ett distansavtal är att kommunikationen uteslutande sker på distans. Detta innebär att företaget fram till och med det att avtalet träffas, inklusive själva ingåendet av avtalet, endast får använda en eller flera tekniker för distanskommunikation. Med teknik för distanskommunikation avses i detta sammanhang varje medel som kan användas för att ingå ett avtal – utan att någon av parterna är fysiskt närvarande. Lagen gäller alltså inte om näringsidkaren och konsumenten träffas, till exempel i samband med att avtalet ingås, för att diskutera avtalsinnehållet närmare (prop. 2004/05:13 s. 121–122).
Bedömningen av om ett distansavtal föreligger eller inte är i många fall komplicerad med många förutsättningar och omständigheter som ska vägas in. Skatteverket har därför utvecklat sin syn på när ett distansavtal har ingåtts och vad som medför att ett sådant avtal inte längre föreligger i ställningstagandet När ett distansavtal har ingåtts behöver en försäljning inte registreras i ett kassaregister.
Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte den som säljer varor och tjänster med hjälp av en varuautomat eller någon annan liknande automat, eller i en automatiserad affärslokal (39 kap. 5 § första stycket 5 SFL).
Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte heller för den som tillhandahåller automatspel enligt spellagen (2018:1138) (39 kap. 5 § första stycket 6 SFL). De automatspel som omfattas av spellagen är penningautomater, varuspelsautomater, och värdeautomater (2 kap. 3 § 14, 20 och 21 spellagen).
Den 1 januari 2023 upphävdes lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel (SFS 2022:1671). Det i sin tur innebär att det undantag från kassaregisterskyldigheten som fanns i den tidigare lydelsen av 39 kap. 5 § 6 SFL och som hänvisade till den upphävda lagen också upphör att gälla från denna tidpunkt (SFS 2022:1673). Exempel på automatspel som omfattades av det nu upphävda undantaget är mekaniska eller elektroniska spelautomater som anordnas för allmänheten och som inte ger någon vinst eller som bara ger vinst i form av frispel från automaten.
En överträdelseanmälan mot Sverige har lämnats in till EU-kommissionen med anledning av att lagändringen i 39 kap. 5 § 6 SFL inte har anmälts till EU-kommissionen i enlighet med Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter m.m. (det s.k. anmälningsdirektivet). Om den beslutade lagändringen bedöms utgöra ett åsidosättande av anmälningsdirektivet kan den utvidgade kassaregisterskyldigheten inte göras gällande mot en enskild.
Skatteverket har för avsikt att i en föreskrift meddela ett generellt undantag från kassaregisterskyldigheten motsvarande det borttagna undantaget i 39 kap. 5 § 6 SFL, men kan inte göra det innan den rättsliga prövningen av överträdelseanmälan slutligen har avgjorts. I avvaktan på ett klargörande av rättsläget har Skatteverket inte för avsikt att specifikt kontrollera sådana spelautomater som omfattades av den upphävda lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.
Skatteverket får i enskilda fall medge undantag från skyldigheterna kring kassaregister. Ett beslut om undantag får förenas med villkor (39 kap. 9 § SFL). Skatteverket kan medge undantag i två situationer:
Skatteverket anser att behovet av ett tillförlitligt underlag bör anses vara uppfyllt i ett företag om följande tre förutsättningar är uppfyllda:
Behovet av ett tillförlitligt underlag för skattekontroll bör även anses vara uppfyllt i företag som ingår i en kedja av företag där företagens samtliga kassaregister ingår i ett gemensamt system och där det finns centrala rutiner som säkerställer att de enskilda företagens kassaredovisningar är korrekta (SKV A 2013:24).
I det aktuella målet var det fråga om ett mindre företag med ett fåtal ägare, där en av ägarna var vd och där ingen av ägarna deltog i den kontanta hanteringen eller den löpande bokföringen.
Högsta förvaltningsdomstolen framförde att det avgörande för frågan om undantag kan medges är de faktiska förutsättningarna för att uppnå en tillräckligt god intern kontroll och därmed tillförlitligt underlag för skattekontrollen. Mot bakgrund av lagstiftningens syfte, d.v.s. att säkerställa användningen av ett tekniskt system för kontroll av den skattepliktiga omsättningen där manipulationer och förändringar ska kunna upptäckas vid kontroll i efterhand (prop. 2006/07:105 s. 28), bör det ställas mycket höga krav för att undantag ska medges.
Högsta förvaltningsdomstolen lyfte fram att ägarens möjlighet att delta i den kontanta hanteringen och den löpande bokföringen måste ha betydelse vid bedömningen, särskilt i mindre företag med en eller ett fåtal ägare. Även om det finns rutiner i ett sådant bolag, som innebär att ägaren rent faktiskt inte är inblandad i sådana arbetsuppgifter, så är det ägaren som har det bestämmande inflytandet över utformningen av dessa rutiner liksom över vilka som tilldelas olika behörigheter, och som när som helst kan ändra eller ta över dessa.
Slutligen konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det inte fanns tillräckliga garantier att inte minoritetsägaren (tillika vd:n) skulle delta i kontanthanteringen eller den löpande bokföringen, även om det inte fanns några skäl att ifrågasätta bolagets uppgifter om detta. Högsta förvaltningsdomstolen medgav inte bolaget undantag från skyldigheten att använda ett certifierat kassaregister (HFD 2011 ref. 68).
Efter Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2011 ref. 68 har det kommit ett antal kammarrättsavgöranden med olika utfall rörande tillämpningen av undantaget enligt 39 kap. 9 § första stycket 1 SFL. I kammarrättsdomarna har undantag medgetts i sex fall och i fem fall har undantag inte medgetts.
Tillförlitligt underlag för skattekontroll har ansetts föreligga och undantag har medgetts i följande fall:
Tillförlitligt underlag för skattekontroll har inte ansetts föreligga och undantag har inte medgetts i följande fall:
Rättsläget får efter dessa kammarrättsdomar anses osäkert. Det framgår av domarna att bara goda interna rutiner inte är tillräckligt för att undantag ska medges enligt 39 kap. 9 § första stycket 1 SFL. Det krävs i normalfallet också att företaget eller koncernen är av en viss storlek.
I de större företagen, d.v.s. här företag med en omsättning från 200 miljoner kronor och uppåt, förefaller antalet delägare och deras närvaro i verksamheten inte haft någon avgörande betydelse vid bedömningen av om undantag ska medges.
I de medelstora företagen, d.v.s. här företag med en omsättning över 10 miljoner men inte överstigande 200 miljoner kronor, är det oklart vilka omständigheter som är av avgörande betydelse för om undantag ska medges eller inte. Det har för dessa företag varit av viss men inte avgörande betydelse att det funnits få delägare samt på vilket sätt de deltagit i verksamheten. Detsamma gäller omständigheten att verksamheten bara bedrivits på en eller ett fåtal orter.
I de mindre företagen, d.v.s. här företag med en omsättning på upp till 10 miljoner kronor, har det haft stor betydelse om det funnits få delägare i företaget samt på vilket sätt de deltagit i verksamheten. En avgörande faktor för bedömningen av om undantag ska medges har varit om verksamheten bara bedrivits på en eller ett fåtal orter. De mindre företaget har i normalfallet inte medgetts undantagVad avser företag som ingår i en affärskedja har det i domarna varit av betydelse att företagen har haft integrerade affärssystem där kassaregistren utgjort en del.
Vid bedömningen av om en viss skyldighet är oskälig, ska hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Ett undantag kan i något fall gälla samtliga skyldigheter som gäller kassaregister, och därmed leda till att näringsidkaren i det enskilda fallet befrias helt från kravet på att ha ett kassaregister. Ett undantag kan i ett annat fall avse bara en viss skyldighet inom ramen för systemet med kassaregister, exempelvis skyldigheten att erbjuda kvitton (prop. 2012/13:129 s. 25).
Kammarrätten har uttalat att det inte är oskäligt att kräva att en torghandlare ska ha ett kassaregister som uppfyller föreskrivna krav. Kammarrätten ansåg att det låg i sakens natur att torg- och marknadshandel sker utomhus och att den tekniska utrustningen därför utsätts för fukt och kyla. Kammarrätten ansåg att skyldigheten att använda ett kassaregister inte var oskälig utan kvarstod (KRNG 2015-02-13 mål nr 6900-14).
Kammarrätten uttalade efter en sammantagen bedömning av förhållandena på en fäbod att skyldigheten att använda ett kassaregister som uppfyller föreskrivna krav var oskälig. Då det saknades el på fäboden förutsatte det att ett batteridrivet kassaregister användes. Mot bakgrund av de svårigheter som fanns i den aktuella verksamheten att ladda batterier till ett batteridrivet kassaregister ansåg kammarrätten att företaget skulle beviljas undantag från kravet att använda kassaregister (KRSU 2016-06-10 mål nr 1369-15).
Skatteverket har föreskrivit följande undantag från kraven på användning av kassaregister.
Från kravet på registrering i kassaregister enligt 39 kap. 7 § SFL medges undantag för försäljning som sker i en försäljningslokal som är anpassad för obemannad försäljning (3 § första stycket SKVFS 2018:29). Med obemannad försäljning menas att ett företag säljer varor eller tjänster där köparen själv sköter betalningen, utan övervakning av någon från företaget. Kunden kan till exempel betala med kort eller lägga betalningen i ett fack, en låda eller liknande. Om företaget övervakar att betalningen görs är försäljningen inte obemannad (2 § SKVFS 2018:29).
Om ett företag använder sin försäljningslokal både för obemannad och bemannad försäljning ska försäljningslokalen anses vara anpassad för obemannad försäljning, förutsatt att följande förutsättningar är uppfyllda (3 § andra stycket SKVFS 2018:29):
Vid obemannad försäljning ska företagets namn och adress tydligt framgå av skyltningen (3 § tredje stycket SKVFS 2018:29).
Obemannad försäljning som sker på någon annan plats än i en försäljningslokal är också undantagen från kassaregisterskyldigheten i 39 kap. 7 § SFL. Vid obemannad försäljning ska företagets namn och adress tydligt framgå av skyltningen (4 § SKVFS 2018:29).
Bingospel som anordnas med licens enligt 6 kap. 1 § spellagen (2018:1138) undantas från kassaregisterskyldigheten i 39 kap. 7 § SFL (6 § SKVFS 2018:29). Med bingo menas lotteri där deltagarna är närvarande på spelplatsen och köper bingobrickor och där möjligheten att vinna är beroende av att de nummer som dras av den som tillhandahåller spelet sammanfaller med numret på brickan. Det krävs också att de deltagare som vinner genast gör anspråk på sin vinst (2 kap. 3 § 2 spellagen). Med bingo avses detsamma som i 2 kap. 3 § 2 spellagen (2 § SKVFS 2018:29).
Försäljning som görs av ett kollektivtrafikföretag som driver allmän trafik enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik undantas från kassaregisterskyldigheten i 39 kap. 7 § SFL. Undantaget avser bara försäljning ombord på ett färdmedel i kollektrafiken där försäljningen registreras i ett centralt system tillhörande en regional kollektivtrafikmyndighet (5 § SKVFS 2018:29).
Spelombud medges undantag från kravet på registrering i ett kassaregister enligt 39 kap. 7 § SFL för följande två typer av försäljning (7 § första stycket SKVFS 2018:29):
Undantaget gäller om försäljning eller tillhandahållandet bara kan göras om det registreras i licenshavarens system och ombudet är redovisningsansvarig gentemot licenshavaren (7 § andra stycket SKVFS 2018:29). Med licenshavare menas den som har licens att tillhandahålla spel enligt spellagen (2 § SKVFS 2018:29 och 2 kap. 3 § 10 spellagen). Med spelombud menas den som enligt 11 kap. 2 § spellagen är registrerad som spelombud hos Spelinspektionen (2 § SKVFS 2018:29).
Detta undantag är utformat så att det avser sådana spel som ombud säljer för t.ex. Svenska Spel och ATG.
Vissa lotterier är undantagna från kassaregisterskyldigheten enligt 39 kap. 7 § SFL. Undantag gäller sådana lotterier som enligt 3 kap. 5 § 2 a spellagen får anordnas utan krav på licens och som säljs i en verksamhet som utgör torg- och marknadshandel ( 1 § SKVFS 2023:13). För att det ska anses vara ett lotteri enligt 3 kap. 5 § 2 a spellagen krävs att följande förutsättningar är uppfyllda:
Vissa skicklighetsspel är undantagna från kassaregisterskyldigheten enligt 39 kap. 7 § SFL. Från kravet på registrering i ett kassaregister undantas försäljning av bollkastning, pilkastning, skjutning och liknande skicklighetsspel vid en offentlig nöjestillställning. Värdet av varje insats för skicklighetsspelet får uppgå till högst 43 kronor och vinsten får bara utgöra varor till ett värde av högst 955 kronor. Undantaget gäller bara försäljning i en verksamhet som utgör torg- och marknadshandel enligt 39 kap. 2 § SFL ( 2 § SKVFS 2023:13).