KRNS, mål nr 120-123-18 och mål nr 124-127-18 – Avdrag för mervärdesskatt avseende investering av en solcellsanläggning

Kammarrätten i Stockholms domar den 7 februari 2019, mål nr 120-123-18 och mål nr 124-127-18.

Sammanfattning

Kammarrätten anser att avdrag för mervärdesskatt finns avseende investering i solcellsanläggningen i proportion till den omfattning som anläggningen används i den ekonomiska verksamheten. Det förhållandet att en viss del av den producerade elen levereras till bostadsbyggnaden medför inte att avdragsförbudet för stadigvarande bostad enligt 8 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, är tillämpligt på den del av elen som säljs.

Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning och kommer att överklaga domarna till Högsta förvaltningsdomstolen.

Skatteverket anser att någon avdragsrätt för mervärdesskatt inte finns eftersom solcellsanläggningen i sin helhet får anses omfattas av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Skatteverkets uppfattning i fråga om avdragsrätt för mervärdesskatt avseende solcellsanläggning framgår av ställningstagandet ”Avdragsrätt för mervärdesskatt vid inköp och installation av en solcellsanläggning för mikroproduktion av el”, 2018-03-01, dnr 202 90662-18/111.

Referat

Två makar har investerat i en solcellsanläggning på deras fastighet. Installationen av anläggningen har gjorts på ekonomibyggnadens tak. Den enda ekonomiska verksamhet som solcellsanläggningen användes i var försäljning av överskottsel (dvs. den del av producerade elen som inte har förbrukats på fastigheten).

Kammarrätten anser att det förhållandet att en viss del av den producerade elen levereras till bostadsbyggnaden inte medför att avdragsförbudet för stadigvarande bostad är tillämpligt på den del av elen som säljs. Driften av en solcellsanläggning utgör i sig en ekonomisk verksamhet till den del den används för att producera och sälja el till elnätet. Driften av en solcellsanläggning som till viss del säljer el till elnätet bör därför inte i sin helhet kunna anses ha ett sådant samband med en stadigvarande bostad att avdrag kan vägras helt. Den sålda elen hänför sig inte alls till den stadigvarande bostaden, oaktat var den produceras.

Skatteverkets synsätt i verkets ställningstagande 2018-03-01 med dnr 202 90662-18/111 medför enligt kammarrättens mening en otillåten utvidgning av avdragsförbudets tillämpningsområde. Vidare blir det även en dubbelbeskattning av makarna eftersom de tar ut utgående skatt på försäljningen av elen som solcellsanläggningen producerar – men saknar rätt till avdrag för investeringen i solcellsanläggningen.

Kammarrätten anser därför att avdrag för mervärdesskatt finns avseende investering i solcellsanläggningen i proportion till den omfattning som anläggningen används i den ekonomiska verksamheten.

Skatteverkets kommentar

Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning och kommer att överklaga domarna till Högsta förvaltningsdomstolen.

Enligt Skatteverkets uppfattning får det avgörande för avdragsrätten för mervärdesskatt anses vara karaktären på och användningen av de byggnader som solcellsanläggningen ska leverera el till. Ska anläggningen enbart leverera el till en bostadsbyggnad eller en komplementbyggnad till en bostad omfattas anläggningen i sin helhet av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. I sådant fall är anläggningen inte klart avskild från bostadsdelen. Detta oavsett om det uppkommer överskottsel som säljs.

Vidare framgår det av rättspraxis att avdragsförbudet måste uppfattas som en schablonregel. Det är inte enbart boende i form av privat konsumtion som avses. Avdragsförbudet kan även omfatta anskaffningar som används i en verksamhet som medför skattskyldighet för att generera skattepliktiga omsättningar (jfr RÅ 2003 ref. 100 I och II och RÅ 2010 ref. 43).

Skatteverkets uppfattning i fråga om avdragsrätt för mervärdesskatt avseende solcellsanläggning framgår av ställningstagandet ”Avdragsrätt för mervärdesskatt vid inköp och installation av en solcellsanläggning för mikroproduktion av el”, 2018-03-01, dnr 202 90662-18/111.

Referenser

8 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML

RÅ 2003 ref. 100 I och II

RÅ 2010 ref. 43