KRNS, mål nr 872-18 – Enmansdödsbo

Kammarrätten i Stockholms dom den 28 januari 2019, mål nr 1872-18

Inkomstbeskattning för beskattningsår 2012

Sammanfattning

Dödsboet förvaltades av den ende dödsbodelägaren. Denne hade inlett försäljningen av boets fastighet före bouppteckningen hade registrerats. Fastigheten såldes två veckor efter registreringstidpunkten, varvid lånen löstes. Dödsboet var lagfartsinnehavare vid försäljningstidpunkten och delägaren undertecknade samtliga köpehandlingar i dödsboets namn. Kammarrätten fann att förvaltningen av boet fick anses vara avslutad när bouppteckningen registrerades. Den ende delägaren blev därför vid denna tidpunkt ägare till den fastighet som därefter såldes. Han skulle därmed kapitalvinstbeskattas för denna försäljning.

Kammarrättens dom är i enlighet med bedömningen i Skatteverkets ställningstagande ”Vem ska kapitalvinstbeskattas – dödsboet eller dess ende delägare?”, 2018-12-21, dnr 202 144959–18/111.

Referat

Dödsboet förvaltades av den ende dödsbodelägaren. I dödsboet fanns en fastighet som lades ut till försäljning. Bouppteckningen registrerades därefter den 13 juni 2012. Fastigheten såldes den 29 juni 2012 i dödsboets namn. Dödsboet var vid försäljningen lagfartsinnehavare till fastigheten. Fastighetslånen löstes först efter försäljningen.

Förvaltningsrätten fann att det var dödsboet som skulle beskattas för kapitalvinsten vid försäljningen av fastigheten. Skatteverket överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten.

Skälen för kammarrättens avgörande.

Kammarrätten konstaterar inledningsvis att dödsboet i det av förvaltningsrätten angivna RÅ 1994 not. 407 förvaltades av en testamentsexekutor. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog i avgörandet att dödsboförvaltningen under en sådan förvaltningsform inte är att anse som avslutad förrän testamentsexekutorn avslutat sitt uppdrag genom att överföra egendomen till testamentstagaren. Dödsboet bedömdes därför vara upplöst först när förvaltningen upphört och testamentstagaren hade tillträtt egendomen. Omständigheterna i RÅ 1994 not. 407 är enligt kammarrätten inte jämförbara med de i förevarande mål när dödsboet förvaltats ensamt av dödsbodelägaren.

I enmansdödsbon som förvaltas av delägaren sker äganderättsövergången normalt vid tidpunkten för bouppteckningens registrering såvida det inte kvarstår några outredda frågor med avseende på den avlidnes tillgångar och skulder eller i fråga om kretsen av arvingar eller delägare i boet (se prop. 1988/89:141 s. 3 och 8, RÅ 83 1:3).

Av handlingarna i målet framgår att fastigheten var upptagen i bouppteckningen till taxeringsvärdet 2011. Enligt kammarrätten kan därför fastighetsförsäljningen och inteckningsskulden med fastigheten som säkerhet inte anses utgöra sådana outredda frågor som motiverar en fortsatt förvaltning av dödsboet. Inte heller omständigheterna att dödsboet var lagfartsinnehavare till fastigheten vid försäljningen eller att det förekommit svårigheter att sälja fastigheten utgör enligt kammarrätten skäl för fortsatt dödsboförvaltning (NJA 1989 s. 452 och RÅ 1963 Fi 1342).

Några andra outredda frågor som befogar en senareläggning av dödsboförvaltningens avslutande har inte framkommit i målet. Dödsboet får därmed anses ha upplösts i samband med att bouppteckningen registrerades hos Skatteverket den 13 juni 2012.

Det innebär enligt kammarrätten att dödsbodelägaren från och med denna tidpunkt var civilrättslig ägare till fastigheten.

Kammarrätten delar Skatteverkets bedömning att den civilrättsliga fångeshandlingen till fastigheten, i förevarande fall den registrerade bouppteckningen, ska vara avgörande för vem som ska beskattas för kapitalvinsten vid en fastighetsförsäljning. Dödsbodelägaren ska därför i egenskap av fastighetsägare vid försäljningen den 29 juni 2012 beskattas för kapitalvinsten. Överklagandet ska således bifallas och förvaltningsrättens dom upphävas.

Skatteverkets kommentar

Kammarrättens dom är i enlighet med Skatteverkets ställningstagande ”Vem ska kapitalvinstbeskattas – dödsboet eller dess ende delägare?”, 2018-12-21, dnr 202 144959–18/111.

När det gäller enmansdödsbon förvaltade av den ende delägaren finns det enligt Skatteverket en given presumtion för att en sådan förvaltning ska anses vara avslutad, när bouppteckningen är registrerad. Inte något av de skäl som delägaren i det här aktuella ärendet framförde bedömdes vara skäl nog för att anse den presumtionen vara motbevisad.

Kammarrättens dom överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen, men prövningstillstånd meddelades inte (HFD, 15 oktober 2019 mål nr 1529-19).