HFD 2020 ref. 64, Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i mål om företrädaransvar

HFD 2020 ref. 64 (Högsta förvaltningsdomstolens dom den 21 december 2020, mål nr 5609-19)

Sammanfattning

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande prövat frågan om rätten till ersättning för ombudskostnader i mål om företrädaransvar gäller när Skatteverket under handläggningen ändrat sin ansökan på så vis att yrkandet om betalningsskyldighet delvis dragits tillbaka.

I ett ärende eller mål om företrädaransvar ska alla beloppsmässiga nedsättningar rörande betalningsskyldigheten bedömas som ett helt eller delvis bifall i ersättningshänseende.

För rätt till ersättning krävs emellertid att den enskilda ska ha haft kostnader som skäligen har behövts för att ta till vara sin rätt. Det måste ha funnits ett verkligt behov av sakkunnig hjälp. För rätt till ersättning måste nedsättningen ha skett på grund av ombudets rättsliga argumentation. Om nedsättningen inte har gjorts på grund av ombudets argumentering så kan kostnaderna inte skäligen ha behövts för att tillvarata den enskildas rätt.

Referat

Skatteverket ansökte hos förvaltningsrätten att en företrädare för ett bolag skulle förpliktas att tillsammans med bolaget betala skatter och avgifter. Ansökningen om företrädaransvar avsåg dels arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 2013 om ca 870 000 kronor, dels arbetsgivaravgifter, avdragen skatt och mervärdesskatt om ca 520 000 kronor som skulle ha betalats i maj 2017 – januari 2018. Skatteverkets beslut att påföra bolaget arbetsgivaravgifter för 2013 var ett efterbeskattningsbeslut som hade överklagats av bolaget när ansökningen om företrädaransvar gavs in till förvaltningsrätten.

Efter skriftväxling i förvaltningsrätten i målet om företrädaransvar justerade Skatteverket sin ansökan på så vis att betalningsskyldigheten inte längre skulle omfatta arbetsgivaravgifterna för 2013.

Förvaltningsrätten biföll Skatteverkets ansökan om företrädaransvar och företrädaren förpliktades att tillsammans med bolaget betala det av Skatteverket slutligen yrkade beloppet om drygt 520 000 kronor för skatter och avgifter som hade förfallit till betalning under 2017 och 2018. Företrädarens yrkande om ersättning för ombudskostnader avslogs med hänvisning till att företrädaren inte hade fått bifall till sin talan och att det inte heller hade kommit fram något annat skäl för att bevilja ersättning för kostnader.

Företrädaren överklagade beslutet att inte bevilja ersättning till kammarrätten som avslog överklagandet. Som motivering angavs att företrädaren inte hade fått bifall på grund av vad hen själv hade anfört och att det inte heller fanns något annat skäl för att bevilja ersättning.

Högsta förvaltningsdomstolen framhöll inledningsvis att i ärenden eller mål om företrädaransvar gäller samma rätt till ersättning som i ärenden eller mål om skatt och avgifter. För att ersättning ska utgå krävs att den enskildas yrkanden ska ha bifallits helt eller delvis eller att ärendet eller målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Ersättning kan också utgå om det finns synnerliga skäl. Det krävs dessutom att den grundläggande förutsättningen för ersättning är uppfylld, dvs. att den enskilda ska ha haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som skäligen har behövts för att ta till vara sin rätt (se 43 kap. 1 § skatteförfarandelagen [2011:1244]).

Skatteverkets yrkande om betalningsskyldighet i ett mål om företrädaransvar grundar sig på att det finns en skatteskuld som en juridisk person har till Skatteverket. Om den juridiska personens skatteskuld sätts ned minskar det eventuella företrädaransvaret i motsvarande mån. Skatteverket kan därför komma att ändra sitt yrkande under tiden som processen om företrädaransvar pågår beroende på att huvudfordringen reduceras, t.ex. på grund av att skatteskulden helt eller delvis har betalats. En ändring av yrkandet kan även ske av andra anledningar, såsom att det framkommer att en person inte har varit företrädare när en skatt eller avgift har förfallit till betalning.

I de fall Skatteverket justerar sin ansökan till den enskildas fördel på grund av den enskildas invändningar och argumentering är det naturligt att se justeringen som ett bifall. Systematiska skäl talar för att alla beloppsmässiga nedsättningar ska bedömas på samma sätt. Detta innebär att justeringar som beror på att skulden under processens gång har betalats eller som beror på förhållanden som den enskilda inte råder över som huvudregel också bör ses som helt eller delvis bifall i ersättningshänseende.

Att den enskilda har fått bifall till sina yrkanden är dock inte tillräckligt för att rätt till ersättning ska föreligga. Det krävs dessutom att den grundläggande förutsättningen för ersättning är uppfylld, dvs. att den enskilda ska ha haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som skäligen har behövts för att ta till vara sin rätt. För att så ska anses vara fallet krävs det att det har förelegat ett behov av sakkunnig hjälp. Skälighets­bedömningen avser både hjälpbehovet och kostnadernas storlek. Vid bedömningen av de kostnaderna måste avgöras om de åtgärder som vidtagits behövts för att ta till vara den enskildas rätt (jfr HFD 2019 ref. 16 punkterna 14–17).

I det aktuella fallet innebar Skatteverkets ändring av ansökan under handläggningen i förvaltningsrätten, dvs. att betalningsskyldigheten avseende arbetsgivaravgifter för 2013 drogs tillbaka, att företrädaren hade fått delvis bifall till sina yrkanden. Företrädaren hade huvudsakligen argumenterat kring förutsättningarna för att ålägga hen betalningsskyldighet avseende arbetsgivaravgifterna för 2013. Skatteverket bedömde att det var sannolikt att ansökan om företrädaransvar ändrades till att inte omfatta dessa avgifter på grund av ombudens argumentation. Mot denna bakgrund hade företrädaren rätt till skälig ersättning för sina kostnader.

Skatteverkets kommentar

Frågan i målet gällde rätten till ersättning för ombudskostnader i mål om företrädaransvar när Skatteverket under handläggningen ändrar sin ansökan på så vis att yrkandet om betalningsskyldighet sätts ned beloppsmässigt.

Den som i ett ärende eller mål har haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som denne skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt har, efter ansökan, rätt till ersättning bl.a. om den sökandes yrkanden i ärendet eller målet bifalls helt eller delvis (43 kap. 1 § skatteförfarandelagen).

Högsta förvaltningsrättens dom innebär att alla beloppsmässiga nedsättningar ska bedömas som ett helt eller delvis bifall i ersättningshänseende.

En grundförutsättning för rätt till ersättning är emellertid att den enskilda ska ha haft kostnader som skäligen har behövts för att ta till vara sin rätt. Det måste ha funnits ett verkligt behov av sakkunnig hjälp. För rätt till ersättning krävs det därför att ändringen har skett på grund av ombudets rättsliga argumentation. Om Skatteverkets beloppsmässiga ändring inte har gjorts på grund av ombudets rättsliga argumentering så kan kostnaderna inte skäligen ha behövts för att tillvarata den enskildas rätt.

Referenser

43 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244)